Förnyelseavverkningar
En förnyelseavverkning är den sista åtgärden i ett bestånd som sköts likåldrigt. Största delen av trädbeståndet avverkas och ny trädgeneration anläggs. En förnyelseavverkning kan göras i ett bestånd, där det inte är motiverat för skogsägaren att låta det växa vidare.
Det finns olika alternativ för att utföra en förnyelseavverkning. Vid förnylseavverking tar man bort så gott som hela trädbeståndet samtidigt som man tar i beaktande landskaps- och naturvården.
Förnyelsetidpunkt
Vid en förnyelseavverkning tar man tillvara det virke som den tidigare trädgenerationen har producerat och förbereder området för en ny trädgeneration. Då skogsägaren har större nytta av att förnya ett skogsbestånd än att låta det växa vidare är det dags att förnya beståndet. I det här sammanhanget är det bra att beakta både de materiella och immateriella nyttigheterna som skogen erbjuder. Hit hör bland annat virkesförsäljningsintäkter, landskapsbilden, möjligheter till friluftsliv och en rik natur.
Förlängning av beståndets omloppstid (överhållning)
En förlängning av omloppstiden för ett bestånd, så kallad överhållning, innebär att förnyelsen skjuts upp till en senare tidpunkt än den ekonomiskt motiverade omloppstid för ifrågavarande bestånd som anges i rekommendationerna för skogsvård.
Förnyelseavverkning inför skogsodling
Om förnyelsen utförs i form av skogsodling, dvs. genom sådd eller plantering, sker förnyelseavverkningen i form av kalavverkning. Vid kalavverkning tar man bort alla träd på förnyelseytan med undantag av grupper med naturvårdsträd, grupper med plantor som uppkommit på naturlig väg, buskage där viltet kan söka skydd och naturobjekt som ska sparas.
Avverkning för naturlig förnyelse som riktar in sig på likåldriga bestånd
Vid avverkning för naturlig förnyelse som riktar in sig på likåldriga bestånd kan man använda antingen avverkning i fröträdsställning, teghuggning eller avverkning i skärmställning. Naturlig förnyelse är det billigaste sättet att förnya ett bestånd, men för att uppnå ett gott resultat kräver det att metoden är lämplig för objektet.
Drivning av grot på förnyelseytor
I samband med slutavverkningen blir hyggesrester och stubbar kvar i skogen. Hyggesrester kallas också grot (grenar, toppar, barr och blad) samt sådana delar av stammen som inte duger till gagnvirke. Ofta kan groten tas tillvara som energived, om förnyelseobjektet fyller vissa krav. Med tanke på mångfalden rekommenderas att gamla lövträd och döda träd inte tas ut som energived.
Stubbrytning på förnyelseytor
I samband med slutavverkningen blir hyggesrester och stubbar kvar i skogen och kan tas ut som energived ifall objektet lämpar sig för det. Med tanke på den biologiska mångfalden bör man undvika att ta ut gamla lövträd och död ved som energived.
