Val av trädslag Vid skogsförnyelse använder man inhemska trädslag på sådana ståndorter där de förekommer naturligt.&nbsp;På ståndorter där det finns förutsättningar att odla flera olika trädslag, är det en god idé att se till att det finns minst tre olika trädslag kvar i beståndet efter varje skogsvårdsåtgärd.&nbsp;Då försäkrar man sig om att det finns föda för olika viltarter året om.&nbsp;De trädslag som är i minoritet borde sammanlagt uppgå till minst 25 % av trädbeståndet för att det ska finnas föda och skydd för viltet året om. Glasbjörk och vårtbjörk En skogsägare som vill gynna viltet kan överväga att odla björkbestånd på t.ex. bördiga marker, torvmarker eller åkrar som ska beskogas. Att använda glas- och vårtbjörk som kompletterande trädslag i barrträdsdominerade skogar fyller en liknande funktion. Björkgrupper ska gärna lämnas i kanten av förnyelseytor, plantskogar och naturliga öppningar som åkrar och vattendrag. Det är inte bara viltet utan också marken som gynnas av ett lövinslag, lövträdens blad bidrar till ett bättre näringstillstånd i marken. Glas- och vårtbjörkarnas hängen och knoppar är orrens viktigaste vinterföda. Björkgrupper och björkbestånd med en areal på någon ar upp till en hektar ger orrarna den utsikt som är viktig för arten att ha där den skaffar sin föda under vintern. Orrflockarna behöver i sin livsmiljö flera lämpliga platser där de kan skaffa föda under korta de vinterdagarna. Lämpliga platser för björkgrupper är kullar eller sluttningar samt sådana beståndskanter därifrån det är lätt för de betande orrarna att upptäcka rovdjur. Med tanke på lönsamheten i beståndsvården och drivningen är det särskilt lämpligt att lämna trädgrupper på sådan ställen där förhållandena ändå inte tillåter produktion av barrträdsvirke av hög kvalitet. Järpen trivs i täta björksnår som ger det skydd den behöver, bl.a. i slyskog som uppstått av stubbskott och i albestånd där den använder knoppar och hängen av al och björk som föda. Björken är ett mycket viktigt trädslag också för många andra viltarter. För t.ex. hjortdjur och skogshare erbjuder björkbestånden både föda och skydd. I norra Finland är vårtbjörken inte så vanlig, men mycket värdefull ur viltets synpunkt. Orrar men också järpar kan välja att övervintra på platser där det finns en mindre förekomst av vårtbjörk. Stora vårtbjörkar hör därför i norra Finland till de träd som man helst ska spara som naturvårdsträd, om man vill gynna viltet. Glas- och vårtbjörkarnas hängen och knoppar utgör orrens viktigaste vinterföda. Bild: © Hannu Huttu. Gråal och klibbal Järpen behöver på vintern tillgång till skogar där det finns minst ett hundratal stammar av unga alar eller björkar för sitt födosök. Alens hängen är den viktigaste vinterfödan för järpen. Järpen är ortstrogen och kan därför gynnas också av skogsvårdsåtgärder i den lilla skalan. Järpen är tacksam redan för ett litet albestånd, vilket gör det lätt för den viltintresserade skogsägaren att erbjuda järpen lämpliga miljöer. Järpen kräver skydd i närheten eftersom dess överlevnadsstrategi, till skillnad från t.ex. orrens, baserar sig på att den gömmer sig. Om man vill gynna järpen bör åtgärderna rikta in sig på sådana marker där alen klarar sig, åtminstone nöjaktigt bra. Klibbalen trivs speciellt bra i strandskog men också på fuktiga, näringsrika svämområden och på bördiga torvmarker samt på mullrik lundmark. Vid avverkning skall man åtminstone delvis försöka bevara de alar som förekommer längs bäckstränder och i olika slags övergångszoner, till exempel genom att ställa grupper av naturvårdsträd på de här platserna. Till störst nytta är alen som blandträdslag i unga granbestånd, men också i lämpligt täta tallplantskogar och annan yngre tallskog. Täta algrupper som växer i granskog bör lämnas åt järpen. Genom att skapa luckor kan man ge det tilläggsljus som alen behöver för att få fart på tillväxten. Också sådana alar som växer vid bäckstränder och andra randområden i terrängen är lämpliga för järpen. Alen är viktig för viltet också som naturvårdsträd eller blandträdslag. Grova alar (både grå- och klibbal) har också andra fördelar med tanke på naturen än bara att främja järpens levnadsförutsättningar; den främjar också mångfalden och gör marken bördigare. Långa, raka alstammar utgör ett utmärkt material för möbler och inredning. Om man är intresserad av att producera alstock, är det skäl att göra det där drivningen går lätt att genomföra, till exempel i närheten av en skogsbilväg. Alen sprider sig ofta lätt genom frö på väl markberedd mark. Det är en god idé att redan i plantskogsstadiet välja ut de algrupper som man planerar att lämna kvar i framtiden. Eftersom alarna föredrar ljusa miljöer, lönar det sig att lämna grupper av al i skogskanter, t.ex. invid bäckar, vattendrag, skogsbilvägar eller åkrar. Grupperna hålls sedan gallrade så att de enskilda kronorna får tillräckligt mycket ljus. Grupper med några alar per grupp, och några sådan grupper per hektar är tillräckligt med tanke på järpens behov. Järpen behöver skydd omedelbar anslutning till de platser där den söker sin föda. Algrupper med täta, ogallrade gransnår i närheten är därför speciellt värdefulla. Gran Granens största betydelse för viltpopulationerna ligger i den granunderväxt som är så viktig för skogshönsfåglar och annat vilt. I samband med förnyelse av granbestånd kan skogsägaren gärna lämna grupper av underväxt, dvs. olikåldriga granplantor, på förnyelseytan. Sådana här grupper hittar man ofta i fuktiga sänkor, där det förutom gran och björk också kan förekomma t.ex. brakved. En viltvårdsintresserad skogsägare ser till att det finns tillräckligt med ljus i granbestånden för att alen skall trivas, och att blandträdslag också generellt gynnas i granbestånden. De största granarna erbjuder gömslen för många viltfågelarter, medan granar med breda, nedhängande kronor som når ned till marken dessutom ger skydd för däggdjuren. En tvåskiktad blandskog av björk och gran är ett välkommet inslag i viltets livsmiljö. Bild: © Saara Lilja-Rothsten. Tall Tjädern äter i första hand tallbarr på vintern, och för tjädern är tallen definitivt det viktigaste trädslaget. De tallar som tjädern använder för sitt födosök kalls för tjädertallar. Ofta är det fråga om träd som är gamla, tvinvuxna eller på något sätt skadade. En tjädertall känns igen på den glesa barrskruden i toppen och avföringen under trädet. Tjädertallar hittas på områden där tjädrarna övervintrar. På vintern äter tjädrarna för det mesta av tallar som ligger litet avskilt från andra träd och där de kan hålla utsikt över omgivningen. Barrförlusten som drabbar fullvuxna tjädertallar överstiger sällan 35 %, och tallen repar sig efter barrförlusten. Tall är en viktig födoväxt för älgen, särskilt på vintern. Tallplantor som skuggas av lövsly är mycket smakliga för älgen eftersom dess kvistar är klenare och mängderna av skadliga ämnen är lägre. Asp Aspen är ett viktigt trädslag både för tjädern och för mångfalden rent generellt. Tjädern äter aspblad, och för hjortdjur och skogshare är aspen en riktig läckerhet. Lärk Tjädern besöker gärna bestånd av sibirisk lärk under hösten för att beta av barren.&nbsp;Lärken är ändå såpass sällsynt att dess betydelse för viltet närmast är lokal.&nbsp;Små lärkbestånd passar utmärkt in i ett viltvårdsinriktat skogsbruk.&nbsp;Också älgen är förtjust i lärk. Övriga lövträd Hjortdjur och skogshare äter gärna lättsmält föda som t.ex. vide och rönn, och ripan tycker om vide. I samband med plantskogsskötseln skall man undvika att röja bort lövträd och buskar i onödan. Älgskadorna kan minska lokalt om älgen har lätt att hitta föda på olika ställen på ett större område. Markytan i en lövskog värms upp snabbare på våren än i en barrskog och producerar redan tidigt på våren föda för det vilt som klarat av vintern och behöver återhämta sig. Stora rönnar har betydelse såväl ur ekonomisk som ur landskaps- och mångfaldssynpunkt. Därför kan det löna sig att spara små rönngrupper, särskilt längs skogsbilvägar. Hare och klövdjur äter igen gärna unga rönnar. Trädartade sälgar ska helst sparas på förnyelseytor eftersom såväl orre som ripa kan dra nytta av dem. Sälgen är viktig ur mångfaldssynpunkt, men också som vinterföda för skogsharen. Man skall gärna gynna ädla lövträd som ek, bok och hassel eftersom de skapar en frodig och mångsidig bottenvegetation som många viltarter kan dra nytta av. Gamla, stora ekar bör friställas från konkurrerande vegetation så att det är minst 5 meter från kronan till närmaste konkurrerande träd. Det här garanterar en bra produktion av ekollon. Ek- och bokollon äts av vitsvanshjort, rådjur, gräsand och fälthare. Gamla ekar är vackra i landskapet, de tryggar mångfalden och erbjuder föda åt viltet. Bild: ©Airi Matila.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Val av trädslag

Vid skogsförnyelse använder man inhemska trädslag på sådana ståndorter där de förekommer naturligt. På ståndorter där det finns förutsättningar att odla flera olika trädslag, är det en god idé att se till att det finns minst tre olika trädslag kvar i beståndet efter varje skogsvårdsåtgärd. Då försäkrar man sig om att det finns föda för olika viltarter året om. De trädslag som är i minoritet borde sammanlagt uppgå till minst 25 % av trädbeståndet för att det ska finnas föda och skydd för viltet året om.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Glasbjörk och vårtbjörk

En skogsägare som vill gynna viltet kan överväga att odla björkbestånd på t.ex. bördiga marker, torvmarker eller åkrar som ska beskogas. Att använda glas- och vårtbjörk som kompletterande trädslag i barrträdsdominerade skogar fyller en liknande funktion. Björkgrupper ska gärna lämnas i kanten av förnyelseytor, plantskogar och naturliga öppningar som åkrar och vattendrag. Det är inte bara viltet utan också marken som gynnas av ett lövinslag, lövträdens blad bidrar till ett bättre näringstillstånd i marken.
Glas- och vårtbjörkarnas hängen och knoppar är orrens viktigaste vinterföda. Björkgrupper och björkbestånd med en areal på någon ar upp till en hektar ger orrarna den utsikt som är viktig för arten att ha där den skaffar sin föda under vintern. Orrflockarna behöver i sin livsmiljö flera lämpliga platser där de kan skaffa föda under korta de vinterdagarna. Lämpliga platser för björkgrupper är kullar eller sluttningar samt sådana beståndskanter därifrån det är lätt för de betande orrarna att upptäcka rovdjur. Med tanke på lönsamheten i beståndsvården och drivningen är det särskilt lämpligt att lämna trädgrupper på sådan ställen där förhållandena ändå inte tillåter produktion av barrträdsvirke av hög kvalitet.
Järpen trivs i täta björksnår som ger det skydd den behöver, bl.a. i slyskog som uppstått av stubbskott och i albestånd där den använder knoppar och hängen av al och björk som föda. Björken är ett mycket viktigt trädslag också för många andra viltarter. För t.ex. hjortdjur och skogshare erbjuder björkbestånden både föda och skydd.

I norra Finland är vårtbjörken inte så vanlig, men mycket värdefull ur viltets synpunkt. Orrar men också järpar kan välja att övervintra på platser där det finns en mindre förekomst av vårtbjörk. Stora vårtbjörkar hör därför i norra Finland till de träd som man helst ska spara som naturvårdsträd, om man vill gynna viltet.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Gråal och klibbal

Järpen behöver på vintern tillgång till skogar där det finns minst ett hundratal stammar av unga alar eller björkar för sitt födosök. Alens hängen är den viktigaste vinterfödan för järpen. Järpen är ortstrogen och kan därför gynnas också av skogsvårdsåtgärder i den lilla skalan. Järpen är tacksam redan för ett litet albestånd, vilket gör det lätt för den viltintresserade skogsägaren att erbjuda järpen lämpliga miljöer. Järpen kräver skydd i närheten eftersom dess överlevnadsstrategi, till skillnad från t.ex. orrens, baserar sig på att den gömmer sig. Om man vill gynna järpen bör åtgärderna rikta in sig på sådana marker där alen klarar sig, åtminstone nöjaktigt bra.
Klibbalen trivs speciellt bra i strandskog men också på fuktiga, näringsrika svämområden och på bördiga torvmarker samt på mullrik lundmark. Vid avverkning skall man åtminstone delvis försöka bevara de alar som förekommer längs bäckstränder och i olika slags övergångszoner, till exempel genom att ställa grupper av naturvårdsträd på de här platserna. Till störst nytta är alen som blandträdslag i unga granbestånd, men också i lämpligt täta tallplantskogar och annan yngre tallskog.
Täta algrupper som växer i granskog bör lämnas åt järpen. Genom att skapa luckor kan man ge det tilläggsljus som alen behöver för att få fart på tillväxten. Också sådana alar som växer vid bäckstränder och andra randområden i terrängen är lämpliga för järpen.

Alen är viktig för viltet också som naturvårdsträd eller blandträdslag. Grova alar (både grå- och klibbal) har också andra fördelar med tanke på naturen än bara att främja järpens levnadsförutsättningar; den främjar också mångfalden och gör marken bördigare. Långa, raka alstammar utgör ett utmärkt material för möbler och inredning. Om man är intresserad av att producera alstock, är det skäl att göra det där drivningen går lätt att genomföra, till exempel i närheten av en skogsbilväg.
Alen sprider sig ofta lätt genom frö på väl markberedd mark. Det är en god idé att redan i plantskogsstadiet välja ut de algrupper som man planerar att lämna kvar i framtiden. Eftersom alarna föredrar ljusa miljöer, lönar det sig att lämna grupper av al i skogskanter, t.ex. invid bäckar, vattendrag, skogsbilvägar eller åkrar. Grupperna hålls sedan gallrade så att de enskilda kronorna får tillräckligt mycket ljus. Grupper med några alar per grupp, och några sådan grupper per hektar är tillräckligt med tanke på järpens behov. Järpen behöver skydd omedelbar anslutning till de platser där den söker sin föda. Algrupper med täta, ogallrade gransnår i närheten är därför speciellt värdefulla.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Gran

Granens största betydelse för viltpopulationerna ligger i den granunderväxt som är så viktig för skogshönsfåglar och annat vilt. I samband med förnyelse av granbestånd kan skogsägaren gärna lämna grupper av underväxt, dvs. olikåldriga granplantor, på förnyelseytan. Sådana här grupper hittar man ofta i fuktiga sänkor, där det förutom gran och björk också kan förekomma t.ex. brakved.
En viltvårdsintresserad skogsägare ser till att det finns tillräckligt med ljus i granbestånden för att alen skall trivas, och att blandträdslag också generellt gynnas i granbestånden.
De största granarna erbjuder gömslen för många viltfågelarter, medan granar med breda, nedhängande kronor som når ned till marken dessutom ger skydd för däggdjuren.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Tall

Tjädern äter i första hand tallbarr på vintern, och för tjädern är tallen definitivt det viktigaste trädslaget. De tallar som tjädern använder för sitt födosök kalls för tjädertallar. Ofta är det fråga om träd som är gamla, tvinvuxna eller på något sätt skadade. En tjädertall känns igen på den glesa barrskruden i toppen och avföringen under trädet.
Tjädertallar hittas på områden där tjädrarna övervintrar. På vintern äter tjädrarna för det mesta av tallar som ligger litet avskilt från andra träd och där de kan hålla utsikt över omgivningen. Barrförlusten som drabbar fullvuxna tjädertallar överstiger sällan 35 %, och tallen repar sig efter barrförlusten.
Tall är en viktig födoväxt för älgen, särskilt på vintern. Tallplantor som skuggas av lövsly är mycket smakliga för älgen eftersom dess kvistar är klenare och mängderna av skadliga ämnen är lägre.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Asp

Aspen är ett viktigt trädslag både för tjädern och för mångfalden rent generellt. Tjädern äter aspblad, och för hjortdjur och skogshare är aspen en riktig läckerhet.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Lärk

Tjädern besöker gärna bestånd av sibirisk lärk under hösten för att beta av barren. Lärken är ändå såpass sällsynt att dess betydelse för viltet närmast är lokal. Små lärkbestånd passar utmärkt in i ett viltvårdsinriktat skogsbruk. Också älgen är förtjust i lärk.

# Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

## Övriga lövträd

Hjortdjur och skogshare äter gärna lättsmält föda som t.ex. vide och rönn, och ripan tycker om vide. I samband med plantskogsskötseln skall man undvika att röja bort lövträd och buskar i onödan. Älgskadorna kan minska lokalt om älgen har lätt att hitta föda på olika ställen på ett större område. Markytan i en lövskog värms upp snabbare på våren än i en barrskog och producerar redan tidigt på våren föda för det vilt som klarat av vintern och behöver återhämta sig.
Stora rönnar har betydelse såväl ur ekonomisk som ur landskaps- och mångfaldssynpunkt. Därför kan det löna sig att spara små rönngrupper, särskilt längs skogsbilvägar. Hare och klövdjur äter igen gärna unga rönnar.
Trädartade sälgar ska helst sparas på förnyelseytor eftersom såväl orre som ripa kan dra nytta av dem. Sälgen är viktig ur mångfaldssynpunkt, men också som vinterföda för skogsharen.

Man skall gärna gynna ädla lövträd som ek, bok och hassel eftersom de skapar en frodig och mångsidig bottenvegetation som många viltarter kan dra nytta av. Gamla, stora ekar bör friställas från konkurrerande vegetation så att det är minst 5 meter från kronan till närmaste konkurrerande träd. Det här garanterar en bra produktion av ekollon. Ek- och bokollon äts av vitsvanshjort, rådjur, gräsand och fälthare.

Vid valet av trädslag ska man beakta både ståndortskraven, viltets behov och naturvården. I närheten av värdefulla naturobjekt kan man vid skogsodlingen gärna använda samma trädslag som naturligt växer på naturobjektet. I lundar kan man gynna lövträd, och särskilt ädla lövträd, i stället för barrträd.

Val av trädslag och förnyelsemetod

Vid valet av trädslag ska man beakta både ståndortskraven, viltets behov och naturvården. I närheten av värdefulla naturobjekt kan man vid skogsodlingen gärna använda samma trädslag som naturligt växer på naturobjektet. I lundar kan man gynna lövträd, och särskilt ädla lövträd, i stället för barrträd.

Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar Särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagens 10 § är omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten och tjärnar på högst 0,5 hektar. De kännetecknas av speciella växtförhållanden och mikroklimat som beror på närheten till vatten och träd- och buskskiktet. Utöver det träd- och buskskikt som vanligen omger småvatten har objekten ofta frodigare botten- och fältskikt än den omgivande skogen. Även om vattenkvaliteten försämrats eller vattenflödet har förändrats till följd av mänsklig aktivitet kan den omedelbara närmiljön till källor, bäckar, rännilar och små tjärnar anses vara i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd. Kanterna till de vattenfåror som uppstått till följd av mänsklig verksamhet anses inte höra till de särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen. Gamla diken som inte längre har betydelse för dräneringen klassas till exempel inte som rännilar. Små tjärnar Tjärnarna ökar med sina strandskogar och strandmyrar variationen i skogsmiljön. Närområdet kring tjärnarna har en stabil miljö och har, tack vare att de är fuktiga, besparats från till exempel skogsbrand. Därför trivs många olika arter vid tjärnarna. De lugna skogstjärnarna är viktiga häckningsplatser för många sjöfåglar. Särskilt värdefulla är tjärnar där smålommen häckar. Beroende på jordmånens egenskaper varierar också skogstjärnarnas egenskaper. Det finns stora skillnader i hur skuggiga och fuktiga tjärnarnas närmiljöer är. Ståndortsförhållandena kan variera mycket&nbsp;också runt enskilda tjärnar. På sandiga marker och sura hällmarker har tjärnarna ofta klart vatten. Tjärnar på lerjordar är näringsrika. Tjärnar som har mörkt vatten och sanka myrstränder finns i alla slags skogar och torvmarker. Variationen i tjärnarnas miljö gör att också virkesvolymen i deras omedelbara närmiljö varierar från tjärn till tjärn. De sanka myrstränderna kan vara trädlösa öppna mossar eller ha små, tvinvuxna martallar. I bördiga trakter kan stränderna vara mycket frodiga med lövträdsdominerade täta buskage. En skogstjärn med mörkt vatten som kantas av en strandmyr. Tjärnarna ökar med sina strandskogar och strandmyrar variationen i skogsmiljön. De lugna skogstjärnarna är viktiga häckningsplatser för många sjöfåglar. Särskilt värdefulla är tjärnar där smålommen häckar. Bild: © Markku Sakari Meriluoto. Källor En källa uppkommer på ett ställe&nbsp;där grundvattnet når upp till markytan. Källorna kan delas in i öppna källsprång som är öppna och tydligt avgränsade och sippervattenytor där grundvattnet sakta stiger upp till markytan utan att bilda ett tydligt, synbart källsprång. Sippervattenytorna är ofta små fläckar med tunt torvtäcke. Marken är blöt och växtligheten avviker tydligt från omgivningen. Källområden är helheter av flera sinsemellan förbundna källor och/eller sippervattenytor. I närmiljön kan man se att växtligheten påverkas av grundvattnet. Källor och deras omedelbara närmiljö har ett mikroklimat som är fuktigt och svalt. Eftersom vattnet i källorna kontinuerligt byts ut av det kalla grundvatten som bryter fram ur marken, hålls ståndorten sval på sommaren. På vintern fryser källorna inte. I dessa svala, men tjälfria livsmiljöer har det ofta utvecklats en specialiserad flora och fauna. Det kalla och syrerika grundvatten som flödar upp i markytan påverkar närmiljöns egenskaper. Hur stor påverkan är beror av hur mycket vatten som flödar upp och på vattnets egenskaper, till exempel näringshalten. Näringsrikt vatten ger upphov till ett frodigt och krävande växtsamhälle, men också vid källor med näringsfattigt vatten avviker artsammansättningen tydligt från den omgivande skogen. Utöver växter som specialiserat sig på källmiljöer, kan man också hitta arter som hör hemma i bördiga kärr, fuktiga lundar eller brunmossar. Källområdena har ett mycket varierande trädbestånd. Vid små öppna källsprång kan det finnas träd och buskar som ger skugga, medan större källvattenpåverkade områden ofta är glest beskogade eftersom den blöta marken hämmar trädens tillväxt. En källa kan utgöras av ett källsprång med en öppen vattenyta som på bilden eller av en sippervattenyta utan en enskild, synlig utloppspunkt. Källområden är helheter av flera sinsemellan förbundna källor och/eller sippervattenytor. Bild: © Vastavalo Bäckar och rännilar Bäckar och rännilar är fåror för rinnande vatten med stor mångfald. Skillnaden mellan bäck och rännil definieras i vattenlagen på basis av tillrinningsområdets storlek. Rännilar är precis som källor småvatten, medan bäckar är vattendrag. Med tanke på att identifiera och avgränsa en särskilt viktig livsmiljö som avses i skogslagen är det inte nödvändigt att avgöra om det handlar om en bäck eller en rännil. Det är däremot viktigt att identifiera rännilar i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta även under tidsperioder när rännilen inte är vattenförande. Rännilarna torkar som regel ut under någon tid av året. I skogarna finns många bäckar och rännilar, där fåran inte längre är i naturtillstånd utan har ändrats till följd av att fåran rensats. Skogslagens 10 § avser fårans omedelbara närmiljö. Om den omedelbara närmiljön motsvarar den beskrivning som ges i 10 § gäller lagens inskränkningar vid nyttjandet av särskilt viktiga livsmiljöer. Den omedelbara närmiljön för bäckar och rännilar utgörs av det område bredvid fåran som har avvikande växtförhållanden och ett fuktigt mikroklimat. Objektet ska vid avverkning avgränsas så att dess särdrag bevaras. Med andra ord är det inte alltid tillräckligt att göra avgränsningen enligt växttäckets gränser. Vattnets inverkan gör att det ofta finns en större andel löv i träd- och buskskiktet än i den omkringliggande skogen. I bästa fall är objektet väldigt vildvuxet och innehåller död ved med olika förmultningsgrad. Också fältskiktet och bottenskiktet avviker från den omkringliggande skogen och innehåller ofta arter som är typiska för lundar eller bördiga kärr. Också på karga platser är artrikedomen större i bäckens närhet. Bäckar och rännilar med omedelbar närmiljö är sällsynta och känsliga livsmiljöer.&nbsp;De erbjuder livsmiljöer för många olika organismgrupper och kan ha stor betydelse som spridnings- och vandringsleder för många arter. Bäckar med klart vatten och stenig botten är typiska på moränjordar. En mossig sten i en bäck erbjuder en livsmiljö för vatteninsekter och skaldjur. En bäck som omges av en fuktig, skyddande lundskog erbjuder rikligt med föda åt till exempel insektätande fågel- och fladdermusarter. På försommaren söker sig hönsfågelkullar till bäckkanten för att äta insekter. Bäckens näromgivning erbjuder föda, skydd, svalka och dricksvatten som också lockar till sig däggdjur. Älgar rör sig till exempel ofta längs bäckar vid sina vandringar. Bild: © Markku Sakari Meriluoto Tjärnarna på torvmark har mörkt vatten. En bäck som omges av ett bördigt kärr är en särskilt värdefull livsmiljö. En trädstam som fallit över bäckfåran ger ett växtunderlag för mossor och rötsvampar som kräver ett fuktigt mikroklimat. Bild: © Markku Sakari Meriluoto. Rännilarna är i regel torra under en del av året. Det går ändå att fastställa att det är frågan om ett lagobjekt tack vare den tydliga fåran och särdragen i den omedelbara närmiljön, det vill säga de speciella växtförutsättningarna och mikroklimatet som skapas tack vare träd- och buskskiktet och närheten till vatten. Bild: © Markku Sakari Meriluoto. En näringsrik skogstjärn på lerjord. Den omedelbara närmiljön kring tjärnen är frodig och domineras av lövträd. Bild: © Markku Sakari Meriluoto.

# Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar som omnämns i skogslagen, § 10

## Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar

Särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagens 10 § är omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten och tjärnar på högst 0,5 hektar. De kännetecknas av speciella växtförhållanden och mikroklimat som beror på närheten till vatten och träd- och buskskiktet. Utöver det träd- och buskskikt som vanligen omger småvatten har objekten ofta frodigare botten- och fältskikt än den omgivande skogen.
Även om vattenkvaliteten försämrats eller vattenflödet har förändrats till följd av mänsklig aktivitet kan den omedelbara närmiljön till källor, bäckar, rännilar och små tjärnar anses vara i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd. Kanterna till de vattenfåror som uppstått till följd av mänsklig verksamhet anses inte höra till de särskilt viktiga livsmiljöer som avses i skogslagen. Gamla diken som inte längre har betydelse för dräneringen klassas till exempel inte som rännilar.

# Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar som omnämns i skogslagen, § 10

## Små tjärnar

Tjärnarna ökar med sina strandskogar och strandmyrar variationen i skogsmiljön. Närområdet kring tjärnarna har en stabil miljö och har, tack vare att de är fuktiga, besparats från till exempel skogsbrand. Därför trivs många olika arter vid tjärnarna. De lugna skogstjärnarna är viktiga häckningsplatser för många sjöfåglar. Särskilt värdefulla är tjärnar där smålommen häckar.
Beroende på jordmånens egenskaper varierar också skogstjärnarnas egenskaper. Det finns stora skillnader i hur skuggiga och fuktiga tjärnarnas närmiljöer är. Ståndortsförhållandena kan variera mycket också runt enskilda tjärnar. På sandiga marker och sura hällmarker har tjärnarna ofta klart vatten. Tjärnar på lerjordar är näringsrika. Tjärnar som har mörkt vatten och sanka myrstränder finns i alla slags skogar och torvmarker.
Variationen i tjärnarnas miljö gör att också virkesvolymen i deras omedelbara närmiljö varierar från tjärn till tjärn. De sanka myrstränderna kan vara trädlösa öppna mossar eller ha små, tvinvuxna martallar. I bördiga trakter kan stränderna vara mycket frodiga med lövträdsdominerade täta buskage.

# Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar som omnämns i skogslagen, § 10

## Källor

En källa uppkommer på ett ställe där grundvattnet når upp till markytan. Källorna kan delas in i öppna källsprång som är öppna och tydligt avgränsade och sippervattenytor där grundvattnet sakta stiger upp till markytan utan att bilda ett tydligt, synbart källsprång. Sippervattenytorna är ofta små fläckar med tunt torvtäcke. Marken är blöt och växtligheten avviker tydligt från omgivningen. Källområden är helheter av flera sinsemellan förbundna källor och/eller sippervattenytor.
I närmiljön kan man se att växtligheten påverkas av grundvattnet. Källor och deras omedelbara närmiljö har ett mikroklimat som är fuktigt och svalt. Eftersom vattnet i källorna kontinuerligt byts ut av det kalla grundvatten som bryter fram ur marken, hålls ståndorten sval på sommaren. På vintern fryser källorna inte. I dessa svala, men tjälfria livsmiljöer har det ofta utvecklats en specialiserad flora och fauna.
Det kalla och syrerika grundvatten som flödar upp i markytan påverkar närmiljöns egenskaper. Hur stor påverkan är beror av hur mycket vatten som flödar upp och på vattnets egenskaper, till exempel näringshalten. Näringsrikt vatten ger upphov till ett frodigt och krävande växtsamhälle, men också vid källor med näringsfattigt vatten avviker artsammansättningen tydligt från den omgivande skogen. Utöver växter som specialiserat sig på källmiljöer, kan man också hitta arter som hör hemma i bördiga kärr, fuktiga lundar eller brunmossar. Källområdena har ett mycket varierande trädbestånd. Vid små öppna källsprång kan det finnas träd och buskar som ger skugga, medan större källvattenpåverkade områden ofta är glest beskogade eftersom den blöta marken hämmar trädens tillväxt.

# Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar som omnämns i skogslagen, § 10

## Bäckar och rännilar

Bäckar och rännilar är fåror för rinnande vatten med stor mångfald. Skillnaden mellan bäck och rännil definieras i vattenlagen på basis av tillrinningsområdets storlek. Rännilar är precis som källor småvatten, medan bäckar är vattendrag.
Med tanke på att identifiera och avgränsa en särskilt viktig livsmiljö som avses i skogslagen är det inte nödvändigt att avgöra om det handlar om en bäck eller en rännil. Det är däremot viktigt att identifiera rännilar i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta även under tidsperioder när rännilen inte är vattenförande. Rännilarna torkar som regel ut under någon tid av året.
I skogarna finns många bäckar och rännilar, där fåran inte längre är i naturtillstånd utan har ändrats till följd av att fåran rensats. Skogslagens 10 § avser fårans omedelbara närmiljö. Om den omedelbara närmiljön motsvarar den beskrivning som ges i 10 § gäller lagens inskränkningar vid nyttjandet av särskilt viktiga livsmiljöer.

Den omedelbara närmiljön för bäckar och rännilar utgörs av det område bredvid fåran som har avvikande växtförhållanden och ett fuktigt mikroklimat. Objektet ska vid avverkning avgränsas så att dess särdrag bevaras. Med andra ord är det inte alltid tillräckligt att göra avgränsningen enligt växttäckets gränser.
Vattnets inverkan gör att det ofta finns en större andel löv i träd- och buskskiktet än i den omkringliggande skogen. I bästa fall är objektet väldigt vildvuxet och innehåller död ved med olika förmultningsgrad. Också fältskiktet och bottenskiktet avviker från den omkringliggande skogen och innehåller ofta arter som är typiska för lundar eller bördiga kärr. Också på karga platser är artrikedomen större i bäckens närhet.
Bäckar och rännilar med omedelbar närmiljö är sällsynta och känsliga livsmiljöer. De erbjuder livsmiljöer för många olika organismgrupper och kan ha stor betydelse som spridnings- och vandringsleder för många arter.

Finland är förutom sjöarnas, också tjärnarnas, åarnas, bäckarnas och källornas land. Vattendrag och småvatten med deras omedelbara närmiljö är en skattkista för skogsnaturens mångfald. Vattnet är en del av skogen. Småvatten, bäckar och tjärnar påverkar skogarna i sin närmiljö så att de får en betydligt högre artmångfald. Den omkringliggande skogen är också den en viktig del av vattenmiljön och påverkar vattnets kvalitet och mångfalden bland de vattenlevande arterna.

Värna om naturobjekt

Finland är förutom sjöarnas, också tjärnarnas, åarnas, bäckarnas och källornas land. Vattendrag och småvatten med deras omedelbara närmiljö är en skattkista för skogsnaturens mångfald. Vattnet är en del av skogen. Småvatten, bäckar och tjärnar påverkar skogarna i sin närmiljö så att de får en betydligt högre artmångfald. Den omkringliggande skogen är också den en viktig del av vattenmiljön och påverkar vattnets kvalitet och mångfalden bland de vattenlevande arterna.

Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar som omnämns i skogslagen, § 10

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Naturobjekten spelar en central roll när det gäller att bevara och öka skogarnas biologiska mångfald. Naturobjekten kan också vara värdefulla för viltet, landskapet och friluftslivet. De kan vara små eller stora till arealen och de skiljer sig i allmänhet på olika sätt från den övriga skogsnaturen. Vid åtgärder nära eller på ett naturobjekt ska markägarens synpunkter beaktas, men också de begränsningar som lagstiftningen och skogscertifieringen ställer.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Vad är ett naturobjekt?

**Inom skogsbruket bör man alltid sträva till att identifiera alla naturobjekt och beakta dem i samband med beståndsbehandling. En del av naturobjekten är skyddade i lag, en del genom skogscertifieringen**

Ett naturobjekt är ett ställe eller större område i terrängen som är lätt att urskilja från den omkringliggande naturen på basis av dess speciella naturvärden eller strukturdrag. Naturobjektet kan till exempel ha ett trädbestånd, markvegetation, markegenskaper eller terrängformationer som gör att det skiljer sig från omgivningen.
Naturobjekten har ofta avvikande egenskaper, de kan till exempel vara mycket karga, bördiga, fuktiga eller torra ståndorter. Objektet kan skilja sig från sin omgivning också vad beträffar egenskaperna hos trädbeståndet och övrig vegetation. Då vi bevarar naturobjekt bevarar vi hotade naturtyper och livsvillkoren för sådana arter vars krav på livsmiljö inte uppfylls i ekonomiskogen.

En del av naturobjekten har så stor betydelse för mångfalden att de åtnjuter lagskydd, antingen via skogslagen eller naturvårdslagen. Skogsägaren bör försäkra sig om att alla sådana objekt beaktas på det sätt lagen kräver. Också de objekt som omfattas av skogscertifieringen bör tryggas, i enlighet med kraven i det aktuella certifieringssystemet.
Det kan också finnas andra naturobjekt i våra skogar som det kan vara skäl att beakta, även om de inte omfattas av lagstiftning eller skogscertifiering. Hur dessa ska beaktas är det skogsägarens sak att besluta om. Åtgärder som kan rekommenderas är att:
- avgränsa objektet utanför aktivt skogsbruk eller ansöka om formellt skydd för objektet
- behandla det med större försiktighet än resten av skogen
- vidta naturvårdsåtgärder för att förstärka viktiga strukturdrag eller restaurera det genom naturvårdsåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Vad är ett naturobjekt?

**Naturobjekt som är i naturtillstånd, nära naturtillstånd eller försvagade**

Egenskaperna hos ett naturobjekt kan göra att objektet anses vara i naturtillstånd, nära naturtillstånd eller försvagat.
Då man upptäcker ett naturobjekt som skiljer sig från den omgivande skogen är det med tanke på beståndsbehandlingen viktigt att först ta reda på om det är frågan om en livsmiljö som är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd, eller om dess egenskaper har försvagats.
Också försvagade objekt ska gärna beaktas vid beståndsbehandlingen eftersom naturvärdena småningom förbättras och utvecklas mot naturtillstånd. Ett objekt kan också restaureras för att snabbare återgå till naturtillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjektens betydelse för mångfalden

Naturobjekt är sällsynta livsmiljöer som om de bevaras tryggar fortlevnaden för många olika slags arter, också sådana som är sällsynta och hotade. Samtidigt skyddas själva naturtypen.
Ofta skiljer sig miljöförhållandena eller trädbeståndets struktur på ett naturobjekt tydligt från den i vanlig ekonomiskog. På naturobjekt som lämnas utan åtgärder en längre tid utvecklas småningom ett gammalt, grovt trädbestånd och senare också grov, död ved som båda är viktiga för de arter som är beroende av det här slaget av naturelement. Efter hand utvecklas särdrag som är typiska för naturskogar.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

**Klassificering av naturobjekt i rekommendationerna för skogsvård**

Naturobjekt kan klassificeras på flera olika sätt. Klassificeringen kan baseras på en ekologisk klassificering av livsmiljöerna eller på en mer administrativ indelning, såsom i lagstiftningen. Vid hotbedömningen av naturtyperna har man klassificerat de värdefulla naturtyper på ett sätt som fungerar bäst ur naturvetenskaplig synvinkel.
- [Småvatten och vattendrag](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/smavatten-och-vattendrag)
- [Skogbevuxna bergområden](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/skogbevuxna-bergomraden)
- [Lundar](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/lundar)
- [Torvmarker](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/torvmarker)
- [Solexponerade miljöer](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/solexponerade-miljoer)
- [Moskogar med stor betydelse för mångfalden](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/moskogar-med-stor-betydelse-mangfalden)
- [Trädbevuxna vårdbiotoper](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/tradbevuxna-vardbiotoper)

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

**Klassificering av naturobjekt på administrativa och andra grunder**

Naturobjekt kan klassificeras på administrativa och andra grunder enligt följande:
- [Särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagens 10 §](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1863)
- [Skyddad naturtyp enligt naturvårdslagens 64 § och 65 §](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1907)
- Boträd för stora rovfåglar enligt naturvårdslagens 73 § och bon av skyddade arter som använts upprepade gånger enligt naturvårdslagens 70 §.
- [Föröknings- och rastplatser för arter som omfattas av habitatdirektivets bilaga IV(a) och förekomst av arter som omfattas av bilaga IV(b)](https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/mangfalden-av-naturtyper/naturtyperna-i-habitatdirektivet)
- [Avgränsning som gjorts för att trygga art som kräver särskilt skydd](https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2023/20230009?search%5Btype%5D=pika&search%5Bpika%5D=naturvårdslag#L8P77)
- [Skydd av vattennaturtyper som omfattas av 2 kap., 11 § i vattenlagen](https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2011/20110587)
- [Natura 2000 -område](https://www.ymparisto.fi/sv/naturen-vatten-och-hav/naturens-mangfald/skydd-restaurering-och-naturhansyn/natura-2000-omraden)
- [Privat naturskyddsområde](https://ym.fi/sv/naturskydd-pa-privat-mark)
- [Livsmiljö som ingår i METSO-programmet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p3393)
- [Objekt som bör bevaras på basis av FSC- eller PEFC-certifieringen](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen#section-p1917)
- Objekt som skyddats av skogsägaren själv.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Klassificering av naturobjekt

### Luontokohteiden lakiperustaiset käytönrajoitukset.

##  [Luontokohteiden lakiperustaiset käytönrajoitukset](/fi/node/2164)

Table
| Luontokohteen pääluokka | Lakiperustainen käytönrajoitus |
| Luonnonsuojelulain suojellut luontotyypit | Kyllä (luonnonsuojelulaki 64 §, 65 §). |
| Metsälain erityisen tärkeät elinympäristöt | Kyllä (metsälaki 10 §). |
| Vesilain suojelemat vesiluontotyypit | Kyllä (vesilaki 2:11 §) |
| Pohjavesialueet (1, 2, 1E, 2E, E) | Kyllä pohjavesialueella, pohjaveden muuttaminen (vesilaki 3:2 §), pohjaveden pilaamiskielto (ympäristönsuojelulaki 17 §) |
| Maankäyttö- ja rakennuslain mukaisen kaavan suojelualue | Kyllä (maankäyttö- ja rakennuslaki 30 § 3 mom, 41 § 3 mom, 57 § 3 mom) |
| METSO-ohjelman elinympäristöt | Vain tilanteissa, joissa metsänomistaja on vapaaehtoisesti sopinut ympäristöviranomaisen kanssa kohteen pysyvästä tai määräaikaisesta suojelusta tai metsäviranomaisen kanssa kohteen turvaamisesta määräajaksi. |
| Helmi-ohjelman elinympäristöt | Vain tilanteissa, joissa metsänomistaja on vapaaehtoisesti sopinut ympäristöviranomaisen kanssa kohteen suojelusta tai metsäviranomaisen kanssa kohteen turvaamisesta määräajaksi. |
| Uhanalaiseksi luokiteltu luontotyyppi | Ei, elleivät ne ole myös lainsäädännön turvaamia kohteita. |
| Metsäsertifiointijärjestelmien mukaiset luontokohteet | Ei, elleivät ne ole myös lainsäädännön turvaamia kohteita. |
| Muut luontokohteet sekä kohteet, jotka eivät luonnontilaltaan tai ominaisuuksiltaan täytä yllä olevien luokkien edellytyksiä | Vain seuraavissa tilanteissa:Ympäristöviranomainen on tehnyt luonnonsuojelulain 77 § perustuvan rajauspäätöksen.Kyseessä on luonnonsuojelulain 78 §:ssä tarkoitetun luontodirektiivilajin lisääntymis- ja levähdyspaikka (esim. liito-orava).Kyseessä on luonnonsuojelulain 73 §:ssä tarkoitetun suuren petolinnun pesä tai 70 §:ssä tarkoitetun rauhoitetun eläinlajin toistuvasti käytetty pesä. Natura-alueen (luonnonsuojelulaki 34 §) säädökset rajoittavat metsänkäsittelyä kohteella eli Naturan olevia luontotyyppejä ja lajiesiintymiä ei saa merkittävästi heikentää. |

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Alla naturobjekt som berörs av lagen har ännu inte kartlagts**

Såväl myndigheter som offentliga och privata aktörer producerar geodata om naturobjekt som skogsägare och aktörer inom skogsbruket kan utnyttja. Tillgängligheten till geodata varierar beroende på vilka slag av data det är fråga om och hur spridningen av dem är reglerad. Det finns ett antal geodatatjänster på nätet som upprätthålls av offentliga inrättningar och som innehåller öppna data som skogsorganisationerna kan integrera med sina egna informationssystem.
Det finns också olika verktyg tillgängliga via nätet som kan användas för skoglig planering med stöd av geodata. De här verktygen kan rekommenderas för dem som vill utreda vilka naturvärden som kan finnas på planeringsområdet. Samma verktyg är tillgängliga också för skogsägare som vill bekanta sig med naturvårdsplanering.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Minskog.fi**

Det kan ännu finnas naturobjekt i skogarna som inte förts in i geodatabaserna, men som det oaktat omfattas av lagens begränsningar. Både skogsägaren och skogsbrukets aktörer bör därför beakta att endast de naturobjekt som myndigheterna har avgränsat och meddelat om är till alla delar införda i geodatabaserna. De objekt som tryggas i lag är livsmiljöer enligt skogslagens 10 §, skyddade naturtyper enligt 64 § och 65 § i naturvårdslagen, fridlysta djur och växter enligt 70 § och 74 § i naturvårdslagen, boträd för stora rovfåglar enligt naturvårdslagens 73 § och bon för skyddade arter som använts upprepade gånger enligt naturvårdslagens 70 §, samt föröknings-och rastplatser för en art som finns listad i habitatdirektivet och omfattas av naturvårdslagens 78 § (t.ex. flygekorre).
[Tjänsten Minskog.fi](https://www.metsakeskus.fi/sv/arenden/minskogfi) tillhandahåller avgiftsfria skogsdata om den egna skogen för alla skogsägare. Om skogsägaren tillåter, kan skogsbrukets aktörer se alla de uppgifter som skogsägaren själv har tillgång till. En del öppna skogsdata visas i nättjänsten Kartfönstret (Paikkatietoikkuna), men för privatskogarnas del innehåller Minskog.fi dessutom följande information om naturobjekt:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Laji.fi**

- sådana livsmiljöer enligt skogslagens 10 § som har hittats i samband med den riksomfattande inventering som slutfördes i början av 2000-talet eller i samband med skogsbruksplanering
- övriga värdefulla naturobjekt som har hittats i samband med den riksomfattande inventering som slutfördes i början av 2000-talet, materialet är därför ofullständigt
- objekt som eventuellt kan lämpa sig för METSO-programmet.
I Minskog.fi saknas fortfarande en del av de naturobjekt som omfattas av skogslagens 10 §, övriga värdefulla naturobjekt och objekt som kan lämpa sig för METSO-programmet. Finlands skogscentral kompletterar efterhand informationen om naturobjekt. Dessutom publicerar och upprätthåller Skogscentralen [öppna data om kända, särskilt vktiga livsmiljöer enligt skogslagens 10 §](https://www.metsakeskus.fi/sv/skogs-och-naturinformation/naturinformation/sarskilt-viktiga-livsmiljoer).

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Paikkatietoikkuna.fi**

[I tjänsten Laji.fi](https://laji.fi/) kan man bekanta sig med olika arter och var de förekommer, bläddra bland observationer i olika inhemska artdatabaser och också registrera egna observationer. I Laji.fi finns detaljerad information om olika arter, såsom förekomst, artnamn på olika språk, taxonomi, ekologi, bilder och ljudinspelningar samt stöd för artbestämning.
[Karttjänsten Paikkatietoikkuna.fi](https://kartta.paikkatietoikkuna.fi/?lang=sv) (Kartfönstret) är en öppen nättjänst som bland annat innehåller mycket mångsidig geografisk information om skog, mark och fastigheter. Kartfönstret innehåller information om bland annat följande naturobjekt:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Geodata för naturvård**

- privata naturskyddsområden
- beslut om naturtyper
- fredningsbeslut gällande förekomstplatser för arter som kräver särskilt skydd
- Naturaområden
- laxbeståndet i strömmande vatten
- värdefulla bergsområden
- värdefulla stenbundna marker
- serpentinberg
- värdefulla moränbildningar
- värdefulla vind- och strandavlagringar
[I tjänsten Luonnonhoidon paikkatietoaineistot ](https://storymaps.arcgis.com/stories/017240466fba495892f15c6e0b339849)(på finska) presenteras geodatamaterial som hänför sig till naturvård och som fungerar som ett hjälpmedel vid planering av skogsbruksåtgärder. Det här materialet kan användas i GIS-program, webbläsare och i mobiltelefoner ute i fält. Bland annat följande slag av geodata presenteras i tjänsten:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt i olika geodatabaser

**Sykes öppna data**

- skogsområden som är viktiga för mångfalden (ZONATION)
- objekt som är föreslagna för komplettering av myrskyddet
- fuktighetsindex
- områden och objekt som bör beaktas vid naturvårdsplanering
Geodata som laddas ned från [Finlands miljöcentrals nättjänst](https://www.syke.fi/fi-FI/Avoin_tieto/Paikkatietoaineistot) är öppna data.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Skogslagens § 10: Identifiering av särskilt viktiga livsmiljöer**

I skogslagens 10 § fastslås vilka slags livsmiljöer som ska betraktas som särskilt viktiga med tanke på mångfalden. Objekten bör vara i naturtillstånd eller nära naturtillstånd och de ska tydligt avvika från den omkringliggande skogsnaturen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen**

I skogslagens 10 § finns följande livsmiljöer uppräknade:
1 . omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten och tjärnar på högst 0,5 hektar, när de kännetecknas av särskilda vegetationsförhållanden och mikroklimat som beror på närheten till vatten och träd- och buskskiktet
2 . torvmarksmiljöer när de kännetecknas av en gemensam vattenhushållning i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta: a) lund- och örtkärr som kännetecknas av frodig och krävande vegetation, varierande trädbestånd och buskvegetation,b) sammanhängande skogsfräken- och hjortrongrankärr som kännetecknas av varierande trädbestånd och förhärskande enhetlig skogsfräken- eller hjortronvegetation,c) brunmossar som kännetecknas av att de har näringsrik jordmån, är trädfattiga och har krävande vegetation;d) trädfattiga myrar på impediment eller tvinmark, oche) madkärr som kännetecknas av varierande lövträdsbestånd eller buskvegetation och av att ytvattnet där har bestående påverkan
3 . bördiga mindre lundområden som kännetecknas av mull, krävande vegetation samt trädbestånd och buskvegetation i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta
4 . skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker eller torvmarker där den naturliga vattenhushållningen huvudsakligen finns bevarad i oförändrat skick
5 . sådana huvudsakligen minst tio meter djupa klyftor och raviner med branta väggar i berggrunden eller mineraljordar, när de kännetecknas av en från omgivningen avvikande vegetation
6 . huvudsakligen minst tio meter höga stup och skogsbestånd vid stupens nedre del
7 . sandfält, berg i dagen, stenbunden mark och blockfält som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar, när de kännetecknas av ett tämligen glest trädbestånd.
I skogslagen fastställs vilka faktorer som är gemensamma för alla de livsmiljöer som omfattas av lagen. I lagen ingår också specifikationer för varje enskild livsmiljö. Nedan presenteras de faktorer som är gemensamma för alla de livsmiljöer som omfattas av lagen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Särdrag**

Kravet att objektet ska avvika från den omgivande skogsnaturen är viktigt eftersom skogsägaren eller aktören ska kunna upptäcka ett objekt som omfattas av användningsbegränsningar. Kravet innebär att livsmiljön i sig själv ska vara klart urskiljbar. Gränserna för den omedelbara närmiljön behöver däremot inte nödvändigtvis vara lätta att urskilja.
De särskilt viktiga livsmiljöer som avses i 10 § i skogslagen anses befinna sig i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta när deras med tanke på den biologiska mångfalden väsentliga särdrag (se nedanstående avsnitt) har bevarats trots människans tidigare verksamhet eller när livsmiljön har behandlats i enlighet med den av statsrådet avgivna förordningen om hållbar skötsel och användning av skog.

De särskilt viktiga livsmiljöernas särdrag måste kunna beskrivas för att man ska kunna identifiera dem i terrängen. Om särdragen bibehållits kan man också dra slutsatser om objektets naturtillstånd, vilket i sin tur behövs för att kunna avgöra om det är fråga om en livsmiljö enligt skogslagens definition, eller någon annan värdefull livsmiljö som inte omfattas av skogslagens användningsbegränsningar.
Det finns stora skillnader i särdragen mellan olika livsmiljöer, i synnerhet när det gäller trädbeståndet. I skogslagen finns specifika beskrivningar av nästan alla livsmiljöer, vilket underlättar identifieringen av dem och lyfter fram de speciella naturvärden objekten har.
Drivningsplaneraren eller den som utför avverkningen har att bedöma om de strukturdrag som omnämns i lagen är i naturtillstånd eller nära naturtillstånd. Den här bedömningen ligger sedan som grund för att avgöra om objektets särdrag är i ett tillstånd som åtminstone påminner om naturtillstånd, och därmed omfattas av 10 § i skogslagen. [Tolkningsrekommendationer för avgränsning och behandling av särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen](https://www.metsakeskus.fi/sites/default/files/document/metsalain-10-pykalan-kohteiden-tulkintasuositus-sv_0.pdf) kan vara till god hjälp vid den här bedömningen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen

**Liten areal eller mindre betydelse i skogsbrukshänseende**

Om det finns oklarheter beträffande identifieringen eller avgränsningen av en livsmiljö kan markägaren eller en befullmäktigad innehavare av avverkningsrätten i samband med anmälan om avverkning av skog ansöka om förhandsinformation av Finlands skogscentral om huruvida objektet uppfyller skogslagens livsmiljökriterier och om den föreslagna behandlingen är lagenlig.
För att omfattas av bestämmelserna om särskilt viktiga livsmiljöer i skogslagen måste en livsmiljö ha en liten areal eller ha mindre betydelse i skogsbrukshänseende. Huruvida objekten är små till arealen och av mindre betydelse i skogsbrukshänseende bedöms skilt för varje skogsfastighet och enligt livsmiljötyp.

Ett objekt kan anses vara av mindre betydelse i skogsbrukshänseende när värdet på det marknadsdugliga virket där är värt mindre än 3 000 euro. Om ett objekt av mindre betydelse i skogsbrukshänseende är över 5 hektar stort kan det som regel inte ses som en särskilt viktig livsmiljö som avviker tydligt från den omkringliggande skogsnaturen, även om de andra kriterierna som nämns i lagen för särskilt viktiga livsmiljöer skulle uppfyllas.
I regel kan objekt på högst 2 hektar betraktas som små. Även små objekt ska klart kunna urskiljas från den omgivande skogsnaturen för att objektet ska kunna anses vara en särskilt viktig livsmiljö enligt skogslagen.
Större områdeshelheter kan inte i lagens mening betraktas som livsmiljöer som tydligt avviker från den omkringliggande skogsnaturen, även om de i skogsbrukshänseende är av mindre betydelse. Ett större område kan emellertid uppfylla lagens kriterier på ett mindre, högst två hektar stort delområde. Ur mångfaldssynvinkel är ändå större områden också viktiga och kan till exempel bevaras genom frivilligt skydd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

De särskilt viktiga livsmiljöer som nämns i skogslagen får skötas och användas genom försiktiga åtgärder där livsmiljöernas särdrag bevaras eller förstärks. Då tillåtna åtgärder utförs måste man känna till bestämmelserna mer i detalj. Allmänt taget finns det inte mycket utrymme för åtgärder. Det är vanligen enklast att avgränsa livsmiljöerna utanför all avverkning och skogsvårdsåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

**Tillåtna åtgärder i livsmiljöer som omfattas av skogslagens 10 §**

Det är i praktiken svårt att utföra avverkningar eller skogsvårdsarbeten i en särskilt viktig livsmiljö utan att samtidigt försämra objektets naturvärden. För den här typen av objekt rekommenderas att man i huvudsak lämnar dem utan behandling och avgränsar dem enligt deras naturliga gränser. Om skogsägaren vill prioritera naturvården är det möjligt att höja livsmiljöns naturvärde genom att begränsa beståndsbehandlingen också i närmiljön.
Om skogsbruksåtgärder utförs i livsmiljön måste man se till att bevara den för livsmiljön utmärkande särskilda vattenhushållningen, strukturen på trädbeståndet, gamla överståndare, döda och murkna träd och beakta vegetationen, variationen i terrängen samt jordmånen. Livsmiljöer på torvmark och i lundar kan i praktiken bara utföras när marken är frusen för att särdragen ska kunna bevaras. Träd får inte avverkas vid stup och i skogen omedelbart nedanför stupet.
Åtgärder för skötsel och användning som bevarar särdragen är försiktig avverkning genom plockhuggning. Beståndets struktur måste dock bevaras och träden som tas bort måste väljas ur alla åldersklasser och trädslag i förhållande till det ursprungliga beståndet. För att bevara buskskiktets livskraft i samband med plockhuggning får röjning av behandlingsområdet inte utföras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

**Förbjudna åtgärder i livsmiljöer som omfattas av skogslagens 10 §**

Upptagning av enskilda fläckar med hacka och plantering av plantor eller sådd av frön till träd som hör till Finlands naturliga flora betraktas som åtgärder som bevarar särdragen. Det är tillåtet att med iakttagande av särskild försiktighet transportera virke och korsa bäckfåror i särskilt viktiga livsmiljöer, men detta får inte äventyra särdragen.
Åtgärder som inte är tillåtna i särskilt viktiga livsmiljöer är förnyelseavverkning, byggande av skogsbilväg, markberedning som skadar den för växtplatsen utmärkande vegetationen, dikning, rensning av bäckar och rännilar och användning av kemiska bekämpningsmedel.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogslagens 10 §: Behandling av särskilt viktiga livsmiljöer

**Åtgärder med undantagslov**

I situationer där skyldigheter eller inskränkningar leder till minskad skogsavkastning eller annat ekonomiskt bortfall eller annan ekonomisk skada som inte är ringa för markägaren ska skogscentralen på ansökan av markägaren eller rättsinnehavaren bevilja undantagslov som innebär att skogen får skötas och användas på ett sådant sätt att bortfallet blir ringa för den berörda personen.
Bortfallet ska anses vara ringa när det ekonomiska bortfallet till följd av inskränkningar i användningen av områden enligt 10 § är mindre än fyra procent av värdet på det marknadsdugliga trädbeståndet på den skogsfastighet för den som söker om undantagslov där behandlingsområdet ligger eller mindre än 3 000 euro.
Undantagslov får dock inte beviljas, om det för åtgärden har beviljats eller beviljas miljöstöd eller ett tillräckligt stöd av statsmedel på andra grunder. Om det ekonomiska bortfallet är större än ringa och behovet av undantagslov inte kan undvikas med hjälp av miljöstöd, ska en särskilt viktig livsmiljö behandlas så att den mest värdefulla delen av livsmiljön bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Naturligt uppkomna ädellövskogar**

I naturvårdslagens (9/2023) 64 § listas sju trädbevuxna naturtyper: ädellövskogar, hasselskogar, klibbalsskogar, lövängar, trädbevuxna sanddyner vid kusten, svämskogar i inlandet, solexponerade sluttningar i åsskogar samt kalkhällar. De övriga skyddade naturtyperna på fastmark är sandstränder, havsstrandängar och torrängar. Alla de trädbevuxna, skyddade naturtyper som omfattas av naturvårdslagens bestämmelser är sällsynta och artrika.
I naturvårdslagens 65 § ingår också några strikt skyddade naturtyper. Av dem kan serpentinberg och block- och grusfält inom serpentinbergsområden vara trädbevuxna, och att försvaga eller försämra dem är automatiskt förbjudet , även då NTM-centralen inte skilt avgränsat dem.

Med ädellövskog avses i lagen naturliga dungar som till en betydande del består av ek, skogslind, lönn, ask, vresalm och skogsalm. Ädla lövträd förekommer naturligt bara i södra Finland. Ståndorten består ofta av bördig lundmark, men ibland kan framför allt ek och lindbestånd också förekomma på kargare mark. I Finland finns det allt som allt cirka 1 000 hektar naturligt uppkommen ädellövskog. En stor del av objekten ingår redan i befintliga skyddsområden.
I bestånd av ädla lövträd som omfattas av naturvårdslagen förekommer minst 20 stycken pelarartade, ädla lövträd per hektar i ett avgränsbart, enhetligt område. Ett träd som är minst 7 cm grovt på brösthöjd anses vara pelarartat. För ek gäller emellertid en minimibrösthöjdsdiameter på 20 cm. Träden ska växa i en eller flera intill varandra stående trädgrupper. Dessutom ska plantor av träden tas med i det område som avgränsas för att säkerställa förnyelsen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Hasselskogar**

Hassellundar, eller som naturvårdslagen uttrycker det, hasselskogar, förekommer naturligt bara i södra Finland. Hasselbuskar trivs i bördig löv- och blandskog på kalkhaltig mark. Organismsamhället i en hassellund är mycket mångsidigt. Markvegetationen är typisk för lundar, dvs. frodig och artrik. Där förekommer också hotade arter. Döda stammar av hasselbuske utgör viktiga livsmiljöer för många svamp- och insektsarter.
I en hassellund som skyddas enligt naturvårdslagen bör det växa minst två meter höga eller breda hasselbuskar till ett antal av minst 20 per hektar i en eller flera närstående grupper.
På många ställen har granen tagit över ståndorter där det tidigare förekommit hasselbuskar. Hasselbusken behöver ljus och utrymmer för att producera nötter. Därför kan granar som skuggar hasselförekomster vid behov avlägsnas i enlighet med en skötselplan som uppgjorts av NTM-centralen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Klibbalsskogar**

Klibbalsskogar kan förekomma både på fastmark och torvmark. Klibbalar kan dominera i kärr och madkärr och skogen betraktas då som klibbalsskog. På fastmark kan klibbalsskog förekomma på lundmark. Några meter smala strandskogsremsor där det förekommer klibbal berörs inte av naturvårdslagens bestämmelser om klibbalsskogar.
Klibbalskärr är lund- eller örtkärr och där markvegetationen består av sådana örter och ormbunkar som trivs på fuktiga ståndorter. Klibbalsskog i madkärr är blöta och ständigt påverkade av ytvatten. Bland markvegetationen förekommer ofta ormbunksväxter, svärdslilja, skogssäv, sjöfräken, vass eller starr. Klibbalsskogar förekommer främst längs stränder och vid torvmarkskanter. Klibbalslundarna kan vara fuktiga eller friska och markvegetationen domineras ofta av ormbunkar eller högvuxna, örtartade växter.
Det finns bara cirka tusen hektar klibbalsskogar kvar, av vilka en tiondel redan är skyddade. Klibbalsskogarna har aldrig som naturtyp varit speciellt vanlig, men dikning och avverkning har gjort dem ännu ovanligare. För att upprätthålla naturtillståndet i de kvarvarande klibbalsskogarna är det mycket viktigt att se till att vattenhushållningen inte rubbas. Vattenhushållningen i omkringliggande områden påverkar också klibbalskärren och bör därför helst bevaras i naturtillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Svämskogar i inlandet**

Svämskogar i inlandet är områden på fastmark vid stränder av vattendrag som består av skog där inverkan av återkommande översvämningar syns i växtlighetens strukturella drag och artsammansättning. Till den här naturtypen hör svämskogar invid bäckar, älvar och älvmynningar samt vid stränderna till sjöar och tjärnar. Strukturdragen hos en svämskog påverkas av frekvensen, varaktigheten och tidpunkten för översvämningarna, sedimenteringsprocesser samt terrängens topografi.
De fasta partiklar som svämvattnet för med sig påverkar vegetationen och ger ett tillskott av näringsämnen. Arter som tål översvämningar dåligt, såsom barrträd, ris och mossor är sällsynta i svämskogar. Trädbeståndet är för det mesta lövträdsdominerat och i buskskiktet förekommer bland annat vide, brakved och hägg.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Solexponerade sluttningar i åsskogar**

Solexponerade sluttningar i åsskogar är områden som består av livsmiljöer på åsar och ändmoräner som har en lutning på minst 5 %. Karaktäristiskt för en representativ solexponerad sluttning är att mineraljorden delvis framträder i bottenskiktet och att humusskiktet är tunt. Tallen är i allmänhet det dominerande trädslaget i solexponerade sluttningar i åsskogar och trädbeståndet är mycket glest på de mest representativa platserna. Vegetationen består av växter som förekommer allmänt i torr och karg tallmoskog, men därutöver också arter som är typiska för just solexponerade åsskogar. Vid avgränsningen av den här naturtypen kan man också ta med områden som vuxit igen, men som kan restaureras genom naturvårdsavverkning för att trygga de karaktäristiska växt- och insektsarterna.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Avgränsning av naturtyper**

Enligt naturvårdslagen får en skyddad naturtyp inte förändras så att deras särdrag äventyras. Till särdragen hör både egenskaper i berggrunden och marken och en för naturtypen karaktäristisk vatten- och näringshushållning samt den flora och fauna som anpassat sig för naturtypen ifråga.
Förbudet att äventyra en skyddad naturtyps särdrag träder i kraft då NTM-centralen har fastställt gränserna för området och meddelat områdets ägare och innehavare om beslutet. Objektets gränser meddelas till fastighetsregistret och förs in i ett kartlager över fastställda naturtypsobjekt. Det finns all anledning att bevara det här slaget av sällsynta objekt med höga naturvärden även om gränserna för området inte ännu fastställts av NTM-centralen.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skyddade naturtyper i naturvårdslagen

**Begränsningar vid behandling av naturtyper**

Det är skäl att notera att objektet kan omfattas av skogslagens 10 § även om det inte avgränsats officiellt, vilket innebär att det är automatiskt skyddat och bör behandlas därefter.
En naturtyp bevaras inte alltid bäst genom att lämnas helt orörd. En del av naturtyperna behöver skötas och användas kontinuerligt. Om skogsvård utförs på en trädbevuxen naturtyp behöver åtgärden emellertid godkännas av NTM-centralen. För vissa naturobjekt har NTM-centralen gjort upp särskilda skötselplaner.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**FSC-certifieringen**

Skogscertifieringen (FSC och PEFC) ställer krav på tryggandet av värdefulla livsmiljöer.
En skogsägare som följer FSC:s certifieringskriterier bör lämna vissa värdefulla livsmiljöer och vissa för artskyddet särskilt viktiga objekt utanför skogsbruket. Det är möjligt att utföra åtgärder som stöder målet med naturskyddet på olika områden.

Beträffande lagstadgade objekt förutsätts att skogsägaren också bevarar sådana naturtyper och naturskyddsobjekt som listas i naturskyddslagen för vilka miljömyndigheterna ännu inte fattat beslut om avgränsning.
Andra objekt som alltid ska sparas är:
- Objekt som uppfyller kriterierna för särskilt viktiga livsmiljöer definierade i skogslagens 10 § oberoende av storlek och regional förekomst
- Moskogar och torvmoar med stort inslag av död ved som definierats skilt
- Berg i dagen, stup och blockfält där det växer gammal skog med inslag av död ved
- Grandominerade äldre friska lundar med mer än 15 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år)
- Äldre friska lundar med blandskog med mer än 10 m³/ha död ved (som uppkommit under minst 10 år, brösthöjdsdiameter > 10 cm)
- Lövträdsdominerade (>50 %) äldre friska lundar vilkas trädbestånd har en naturlig eller naturliknande struktur och där mängden död lövträdsved är mer än 5 m³/ha
- Fuktiga lundar med naturlig eller naturliknande vattenhushållning samt lundar med ädla lövträd som är gamla, stora eller har skador orsakade av nedbrytare
- Svämskogar
- Grandominerade dödisgropar
- Åar och bäckar med naturliga eller naturlika fåror samt de omgivande stränderna (en trädklädd zon som är minst 20 m bred ska bevaras)
- Skogar i anslutning till vattendrag och småvatten (en trädklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras)
- Flador och glosjöar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd jämte deras stränder (en trädbeklädd zon som är minst 30 m bred ska bevaras)
- Successionsserier i skogar på landhöjningskuster i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd eller enstaka representativa delar av successionsserien
- Kärr, myrar, mossar och lövsumpskogar i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd
- Tvinmark och impediment i naturtillstånd eller naturliknande tillstånd.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**PEFC-certifieringen**

Av FSC definierade områden med högt skyddsvärde (sk. high conservation value-områden) där det ingår Natura 2000 -nätverket, viktiga fågelområden (FINIBA, IBA), skyddsområden i markanvändningsplaner, ödemarksområden, grundvattenområden samt torvmarksområden av en viss storlek och koncentrationer av livsmiljöer som alltid ska bevaras.
När man handlar enligt PEFC:s kriterier planeras och utförs skötselåtgärder på ett sådant sätt att lagens krav på att bevara särdragen i viktiga livsmiljöer verkställs. Dessutom finns i PEFC:s certifieringskriterier uppräknat några andra objekt, vars viktigaste särdrag bör bevaras på merparten av objekten för att kraven i certifieringen ska fyllas. Nedan listas dessa objekt.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**Odikade, virkesrika kärr**

De dödisgropar som avses i kriteriet ska vara minst 10 meter djupa och nederst i dem ska det finnas ett tydligt källarlikt mikroklimat. Det viktigaste särdraget är den växtlighet som uppstått på grund av mikroklimatet och som skiljer sig från omgivningen. Växtligheten bevaras genom att man begränsar avverkningen till den översta delen av dödisgropens kant. Åsarnas trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar från sydost till väst beskogas inte. Detta för att bevara deras viktigaste särdrag, solberoende arter.
Till de livsmiljöer som kriteriet avser hör odikade kärr, som inte hör till särskilt viktiga livsmiljöer enligt 10 § i skogslagen, och på vilka det finns minst 20 m³/ha död ved. På objekt under en halv hektar ska det finnas minst 10 m³ död ved. Det viktigaste särdraget som ska bevaras hos kärr är det gamla trädbeståndet, den döda veden och den höga grundvattennivån, som upprätthålls genom att lämna objekten odikade. Trädbestånd på kärr kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och genom att avlägsna enstaka träd, så att de viktigaste särdagen bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**Lövträdsdominerade lundar**

Mosaiken av flarkar och tuvor samt den höga näringshalten i torven är de särdrag som ska bevaras på odikade brunmossar. Dessa särdrag bevaras genom att lämna brunmossmyrararna och de örtrika starrmyrarna odikade och utanför skogsbruksåtgärder. Brunmossmyrarna är också särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagens 10 §.
Det viktigaste särdraget som ska bevaras i lundar som passerat plantskogsstadiet är det lövträdsdominerade trädbeståndet som består av flera trädslag. Vid gallringar ska lövträdsdominansen och det för mångfalden viktiga trädbeståndet bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Naturobjekt som ingår i skogscertifieringen

**Svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd**

Med gammelskog eller äldre skog avses en skog, där det dominerande trädbeståndet är äldre än 160 år i södra Finland och äldre än 200 år i norra Finland. Beståndet är flerskiktat eller består av olika trädslag. Det kan också vara en granskog i sent successionsstadium. Beståndet har inte under de senaste 60 åren behandlats med blädning, beståndsvårdande avverkning ellerr ljushuggning. Det finns högst 20 stubbar/hektar som vittnar om tidigare avverkningar. Beståndet har inslag av gamla lövträd samt innehåller dessutom död ved, torrakor och lågor, i södra Finland minst 15 % och i norra Finland minst 20 % av trädbeståndets volym. Objektets särdrag bevaras genom att beståndet undantas från de normala skogsbruksåtgärderna.
Typiskt för de svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd som kriteriet avser är de årligen återkommande översvämningarna. Det viktigaste särdraget hos svämskogar på momarker och lövsumpskogar på torvmarker är den naturliga variationen hos ytvattnet. Variationen är en följd av naturlig översvämning av hav, sjöar och bäckar och bevaras bäst genom att lämna området odikat. Trädbeståndet kan behandlas med beståndsvårdande avverkningar och avverkning i skärmställning eller genom att avlägsna enstaka träd så att inslaget av död ved bevaras.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Livsmiljöer som ingår i METSO- programmet**

Genom METSO-programmet kan skogsägare frivilligt och mot ersättning från staten skydda skogen biologiska mångfald. Skogsägare kan bjuda ut sina objekt till METSO-programmet genom att kontakta den regionala NTM-centralen eller Finlands skogscentral.
METSO-programmet främjar skydd och naturvård i trädbevuxna livsmiljöer som är av betydelse för den biologiska mångfalden:

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**METSO-programmets alternativ för skogsägaren**

- Lundar
- Moskogar rika på död ved
- Skog i anslutning till småvatten
- Trädbevuxna torvmarker och randskogar vid torvmarker
- Lövsumpskogar och svämskogar
- Solexponerade åsmiljöer
- Mångfaldsobjekt vid landhöjningskusten
- Trädbevuxna vårdbiotoper
- Livsmiljöer med skog på kalkhällar och ultrabasisk mark
- Övriga skogbevuxna berg, stup och blockfält som är viktiga för mångfalden
METSO-programmet erbjuder olika skyddsalternativ för skogsägaren: permanent skydd, tidsbundet skydd och skogsnaturvård. De olika alternativen gås igenom tillsammans med skogsägaren utgående från områdets naturvärden och skogsägarens mål. Urvalskriterierna för METSO-programmet har uppdaterats år 2016.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Tidsbundet skydd och miljöstödsavtal**

Då ett skogsområde skyddas permanent kan det inte längre användas i skogsbruket men skyddet inskränker sällan på allemansrätten. Det finns tre alternativ för permanent skydd av skog:
1 . Inrättande av privat skyddsområde.
2 . Försäljning av området till staten.
3 . Markbyte med staten.
Den ersättning som ges för permanent skydd baserar sig på de allmänna prissättningskriterierna inom skogsbruket och utgör skattefri inkomst för markägaren.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Skogsnaturvård**

Miljöstödsavtal baserade på lagen om lagen om ett temporärt incitamentsystem för skogsbruket uppgörs för tio år åt gången. Typiska miljöstödsprojekt är bland annat värdefulla livsmiljöer som är skyddade enligt skogslagen och som med hjälp av stödet kan utvidgas till större arealer. Också andra värdefulla livsmiljöer som ingår i METSO-programmet kan omfattas av miljöstöd.
Om grunderna för det tidsbundna skyddet baserar sig på naturvårdslagen, bestäms avtalets längd utgående från områdets naturvärden och markägarens önskemål. Avtalets maximilängd är då 20 år. Tidsbundet skydd lämpar sig för områden vars naturvärden förändras relativt snabbt.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Livsmiljöer som ingår i METSO-programmet

**Mer information om METSO-programmet:**

Naturvården kan bestå av upprätthållande eller utökande av ett områdes naturvärden eller återställande av skogen närmare naturtillstånd. Naturvårdsarbetena planeras tillsammans med markägaren, men de föranleder inga kostnader för markägaren.
[METSO-programmets webbplats](https://metsonpolku.fi/sv/framsida)

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Naturvården syftar till att bevara livsmiljöer som är viktiga för hotade arter**

Skogens organismer är till största delen mycket små och i ett bestånd med rik mångfald kan det mycket väl finnas tusentals olika arter. Tryggandet av mångfalden bland arterna bygger på att man kan känna igen de livsmiljöer som är viktiga för enskilda arter och för olika grupper av arter och på att man kan beakta de strukturella särdrag, till exempel ädla lövträd, som är viktiga för dem.
Även om förekomsten av en enskild art vanligen inte påverkar planeringen av beståndsbehandlingen i någon större utsträckning, kan framförallt information om förekomsten av en hotad art få olika följder i skogsbruket. Om man vet att en hotad art förekommer på behandlingsområdet bör man inrikta de naturvårdsåtgärder som hänför sig till avverkningen så att de stöder bevarandet av förekomsten.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**,**

Myndigheter och andra instanser har sammanställt anvisningar för att bevara förekomsterna av hotade arter och arter som blivit mer sällsynta. Myndigheternas anvisningar för fridlysta arter såsom flygekorre och flodpärlmussla bör följas. Det finns anvisningar som berättar hur man på frivillig väg kan beakta hotade växter, skalbaggar, mossor och lavar i skogsbruket. Särskilda anvisningar beträffande fågelarter har gjorts upp för vitryggad hackspett, rovfåglar, lavskrika och skogshöns.
Den mest täckande informationskällan beträffande hotade arter och hur de behöver beaktas finns på miljömyndigheternas [webbsidor](https://www.ymparisto.fi/sv-FI/Natur/Arter).

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Hotade arter i skogsbruket**

En hotbedömning av de arter som lever i Finland har gjorts fem gånger, den senaste publicerades 2019. Av de bedömda arterna som i huvudsak lever i skogsmiljö var 833 hotade och 754 nära hotade. Av de arter för vilka skogen är en sekundär livsmiljö var 226 hotade och 146 nära hotade. Av skogslevande arter i Finland bedöms 88 ha försvunnit. Förändringar i skogsmiljön, särskilt en minskande mängd död ved, bedöms vara den vanligaste orsaken till att arter i skogsmiljö är hotade.
Lundar, gamla moskogar, brandområden och hagar är de skogliga livsmiljöer där det finns flest hotade arter. Många av de hotade arterna är som de flesta skogslevande arterna väldigt små och svåra att identifiera. Utöver värdefulla livsmiljöer och för mångfalden viktiga strukturella särdrag kan också förekomster av enskilda arter beaktas i praktiskt skogsbruk ifall man kan ge tydliga arbetsdirektiv om hur artens livsmiljö ska bevaras.
Olika arters varierande krav på sin livsmiljö och brist på lägesdata gör det svårt att beakta förekomster av enskilda arter. Det enklaste sättet att bevara förekomsterna är att spara välplacerade grupper av naturvårdsträd. I alla frågor som berör förekomster av hotade arter kan man vända sig till den regionala NTM-centralen. En av NTM-centralernas uppgifter är att övervaka att naturvårdslagen efterlevs.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Skogens livsmiljöer kan bevaras genom naturvård**

Till ett ekologiskt hållbart skogsbruk hör att trygga artförekomster. Vi kan trygga bevarandet av såväl vanligt förekommande som hotade arter genom att beakta artförekomster och därigenom förhindra att naturen blir alltför ensidig.
På en och samma lägenhet kan det förekomma många olika slags arter och livsmiljöer. Olika arter har olika krav på sin livsmiljö, vilket styr vilka metoder som fungerar bäst för att trygga artens fortlevnad. Metoderna som används kan variera åtskilligt, både inom och mellan olika bestånd. Åtgärder som vidtas på lägenhetsnivå hjälper till att trygga befintliga förekomster av hotade arter och samtidigt öka antalet livsmiljöer som lämpar sig för olika arter genom att skapa en mångsidigare struktur i skogen.
Det är bäst att välja naturvårdsmetod från fall till fall för att få ett bra resultat. Metoderna kan t.ex. bestå av att lämna ett naturvårdsobjekt helt orört, att ställa grupper av naturvårdsträd, att bibehålla ett inslag av vissa trädslag eller att bevara och öka mängden död ved.

Vid naturvårdsplanering på lägenhetsnivå är följande faktorer centrala:
**Skapa dig en helhetsbild**Var förekommer det hänsynskrävande arter och naturobjekt på skogslägenheten? Finns det skyddsområden och förekomster av hänsynskrävande arter i närheten av lägenheten? Värdefulla objekt som angränsar till den egna lägenheten kan beaktas vid planeringen av angränsande skogsfigurer på den egna lägenheten.**Identifiera bestånden med störst naturvårdspotential** I vilka bestånd finns det störst potential att bevara och öka mångfalden? Var finns de största naturvärdena? Var lönar det sig bäst att satsa på naturvården med tanke på kostnaderna?**Trygga möjligheterna för arter att röra sig mellan olika skogspartier med hjälp av ekologiska korridorer** Möjligheterna för olika arter att röra sig i skogslandskapet mellan olika livsmiljöer kan tryggas både i samband med planeringen och då olika åtgärder utförs. Vissa skogbevuxna partier kan t.ex. lämnas, så att de förbinder större skogbevuxna partier med varandra.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Artförekomsterna kartläggs och det finns färdiga åtgärdsmodeller**

Artförekomster kan beaktas i skogsbruket om man känner till var de finns och det finns klara förhållningsregler för hur en arts livsmiljöerna ska tryggas. De naturvårdsåtgärder som vidtas i samband med avverkning, t.ex. ställandet av grupper av naturvårdsträd, ska helst inriktas så att de stöder bevarandet av artförekomster. Sådana här åtgärder ger samtidigt nytta för andra arter på området eftersom bl.a. mängden död ved och inslaget av lövträd ökar.
Skogsägare kan granska artförekomster i tjänsten [Minskog.fi](https://minskog.fi/) För närvarande (2024) finns endast information om observationer av flygekorrar tillgänglig. Skogsägaren kan här kontrollera vilka artobservationer som gjorts på den egna fastigheten och som har inspekterats av myndigheterna. Informationen om artförekomster kommer nuförtiden från Artdatacentret, som upprätthåller tjänsten Laji.fi.

Tjänsten Laji.fi innehåller data från flera olika artdatabaser och utgör den mest täckande informationen om artförekomster i Finland. [Laji.fi-webbplatsen](https://laji.fi/), innehåller observationer gjorda av både professionella och lekmän, vilket innebär att också du kan registrera dina egna artobservationer. Skogscentralen och NTM-centralerna använder bara sådana observationer som bekräftats av professionella inventerare vid sin övervakning.
Anmälningar om användning av skog granskas maskinellt. Vid en maskinell granskning kopplas en förekomst av en art som är skyddad i lag eller annars hotad ihop med avverkningsanmälan, ifall förekomsten finns i eller i närheten av ett område där avverkning planeras. Uppgifterna om artförekomsten sänds sedan till både markägaren, den som gjort avverkningsanmälan, innehavaren av avverkningsrätten och den regionala NTM-centralen. NTM-centralen ger råd i frågor som rör arter och artskydd, och ger vid behov mer detaljerade instruktioner eller fattar beslut om hur arter som är skyddade i lag eller utrotningshotade ska tas i beaktande.
Den regionala NTM-centralen är den instans som har som uppgift att övervaka att naturvårdslagen följs.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Anvisningar för arthänsyn**

Både myndigheter och andra aktörer har publicerat olika slags anvisningar om hur arter som är hotade eller på tillbakagång bäst kan bevaras. För arter som är skyddade i lag, t.ex. flygekorre och flodpärlmussla, är myndigheternas direktiv förpliktande. NTM-centralen kan ge anvisningar också då det gäller arter som inte omfattas av samma, strikta skydd.
Det finns till exempel icke-förpliktigande anvisningar som berör många hotade växt-, svamp- och djurarter. För fågelarterna har till exempel artspecifika anvisningar gjorts upp för vitryggig hackspett, rovfåglar, lavskrika och skogshönsfåglar.
[Miljömyndigheternas nättjänst](https://www.ymparisto.fi/fi/luonto-vesistot-ja-meri/luonnon-monimuotoisuus/lajien-monimuotoisuus/lajien-huomioiminen-metsataloudessa) (på finska) innehåller beskrivningar av sådana hotade arter som man rekommenderar att beaktas i samband med skogsbrukdåtgärder. Beskrivningarna innehåller arternas centrala kännetecken, krav på livsmiljö, hotfaktorer och generella skötselrekommendationer.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Arterna skyddas av lagstiftning**

För en skogsägare är det huvudsakligen frivilligt att gynna arter och deras livsmiljöer. Ett undantag utgörs dock av arter som är skyddade i lag. En del av den nationella lagstiftningen baserar sig på EU:s habitat- och fågeldirektiv.
Vid tryggandet av andra hotade eller nära hotade arter som inte skyddas i lag rekommenderas att man följer [Åtgärdsmodellen för tryggandet av hotade arter i skogsbruket](https://tapio.fi/wp-content/uploads/2021/08/Lajiturva_opas_2021.pdf) (på finska).
Skogscertifieringssystemen (FSC och PEFC) kan ställa mer omfattande krav än vad lagstiftningen gör vad gäller tryggandet av hotade arter, och de kan också innefatta metoder för att trygga förekomsterna i samband med skogsbruksåtgärder.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Arter som kräver särskilt skydd**

Om en art som förekommer i Finland är utsatt för minst en hög risk för att försvinna från naturen, kan statsrådet genom förordning fastställa den som en hotad art. Förpliktelserna i lagen beträffande hotade arter berör i första hand myndigheter, och inte direkt enskilda skogsägare.
Om en art som förekommer i Finland är utsatt för minst en mycket hög risk för att försvinna från naturen kan statsrådet genom förordning fastställa den som en art som kräver särskilt skydd. Föröknings- eller rastplatser för individer av djurarter som kräver strikt skydd får inte förstöras eller försämras (Naturvårdslagen 77 §). Förbudet träder i kraft när NTM-centralen har fastställt gränserna för förekomstplatsen och beslutet har delgetts områdets ägare och innehavare.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Fridlysta arter**

På förekomstplatsen för arter som kräver särskilt skydd bör man operera i enlighet med de förpliktigande direktiv som ingår i NTM-centralens beslut.
Det är förbjudet att döda eller fånga fridlysta arter. Det är likaså förbjudet att ta bon samt ägg och individer i andra utvecklingsstadier eller att flytta dem till en annan plats eller på annat sätt avsiktligt skada dem, Det är förbjudet att avsiktligt störa fridlysta djur, i synnerhet under förökningstiden, på viktiga rastplatser under flyttningen eller på platser som annars är viktiga under deras livscykel. Utanför förökningstiden är det förbjudet att skada ett bo om det är fråga om ett av djuret byggt bo som djuret använder upprepade gånger.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Arter som ingår i habitat- och fågeldirektiven**

Fridlysta växter, delar av dem eller deras frön får inte plockas, samlas, klippas av, tas med roten eller förstöras.
Skogsbruk får emellertid bedrivas på ett område där det förekommer fridlysta djur- eller växtarter. I sådana fall bör man undvika att skada eller störa fridlysta djur eller växter om detta är möjligt utan betydande tilläggskostnader. Undantaget berör emellertid inte fågelarter eller sådana djurarter som omnämns i habitatdirektivets bilaga IV a eller växtarter som omnämns i bilaga IV b.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Tryggande av arter vid behandling av skog

**Boträd för stora rovfåglar**

Föröknings- eller rastplatser för individer av djurarter som kräver strikt skydd i enlighet med Europeiska unionens bestämmelser (arter som är upptagna i habitatdirektivets bilaga IV a) får inte förstöras eller försämras. Förbudet är i laga kraft utan särskilt myndighetsbeslut.
Närings-, trafik- och miljöcentralen kan besluta att skydda en förekomstplats som är av betydelse för uppnående eller bibehållande av en gynnsam bevarandestatus för en art som avses i artikel 4.2 i EU:s fågeldirektiv, en art som nämns i bilaga I till samma direktiv eller en art som nämns i bilaga II till habitatdirektivet. Förbudet träder i kraft när NTM-centralen har fastställt gränserna för förekomstplatsen och beslutet har delgetts områdets ägare och innehavare.

Alla rovfåglar är fridlysta under hela året. Enligt 73 § i naturvårdslagen är boträd för en stor rovfågel, där boet används upprepade gånger och är klart synligt, fridlysta. Till de stora rovfåglarna räknas kungsörn, havsörn, större skrikörn, mindre skrikörn och fiskgjuse.
Läs mer om hur de stora rovfåglarna kan beaktas i rekommendationerna för skogsvård.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

Skogscertifieringssystemen ställer vissa krav beträffande tryggandet av hotade arter för de skogsägare och aktörer som omfattas av certifieringen. Det finns skillnader i kravnivåerna mellan de olika skogscertifieringssystemen.
**PEFC** förutsätter att kända förekomstplatser för hotade arter tryggas. I praktiken innebär det här att förekomstplatser för arter som åtnjuter särskilt skydd och vars skydd fastställts i lag och vars förekomstplats avgränsats av NTM-centralen, samt föröknings- och rastplatser för arter som omfattas av habitatdirektivets bilaga IV a ska bevaras i samband med skogsbruksåtgärder. Kända livsmiljöer för andra hotade arter tryggas enligt verksamhetsmodellen för hotade arter som berörs av skogsbruk.
FSC förutsätter att aktören beaktar vilka effekter en skogsbruksåtgärd kan ha på bevarandet av livsmiljöerna för kända, nationellt och regionalt hotade skogsarter (klasserna CR, EN, VU, RT) samt för de nära hotade arter (klass NT) som listas i standarden och beakta detta i samband med åtgärden. Bevarandekravet berör inte artförekomster som uppkommit genom naturvårdsåtgärder då arten klassificeras som sårbar (VU) och åtgärden är dokumenterad.

FSC Finland har också utvecklat ett verktyg i form av en ”korgmodell” som kan användas för att trygga förekomster av hotade arter. Modellen tillämpas inte som en del av FSC-certifieringen, utan den kan utnyttjas fritt av vem som helst.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

**Hotbedömning och hotklassificering av arter**

Ungefär hälften av de kända arterna i Finland lever i skogsmiljö, och största delen av de hotade arterna lever i första hand i skogen. Dessutom behöver en rad andra hotade arter skog i något skede av sin livscykel.
Av de bedömda arterna som i huvudsak lever i skogsmiljö var 833 hotade och 754 nära hotade. Av de arter för vilka skogen är en sekundär livsmiljö, till exempel bergbunden mark eller torvmark, var 226 hotade och 146 nära hotade. Av skogslevande arter i Finland bedöms 88 ha försvunnit.
Lundar, gamla moskogar, brandområden och hagmarker är de skogliga livsmiljöer där det finns flest hotade arter. Många av de hotade arterna är som de flesta skogslevande arterna väldigt små och svåra att identifiera.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

**Hotbedömning av arter**

Skogsbruket och de förändringar det förorsakar i skogsmiljön bedöms vara den vanligaste orsaken till att arter i skogsmiljö är hotade. Minskningen av mängden gammal skog, stora träd och död ved samt förändringar i trädslagsfördelningen utgör de centrala hoten mot största delen av de här arterna. Skogar som har drag av naturskog är mer sällsynta och har blivit uppsplittrade.
En hotbedömning av de arter som lever i Finland har gjorts fem gånger, den senaste publicerades 2019. Arbetet utfördes i arbetsgrupper av ca 180 experter, baserat på den klassificering och de kriterier som ställts upp av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Resultatet av bedömningen har publicerats i den så kallade Röda boken, som innehåller en bedömning av sammanlagt 22 500 arters hotgrad och levnadsvillkor i framtiden.

I den finländska hotklassificeringen finns nio hotklasser. De hotade arterna finns i klasserna VU-CR, det vill säga sårbara, starkt hotade och akut hotade arter.

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av hotade arter

##  [Uhanalaisuusluokat ](/fi/node/3570)

Table
|   | Uhanalaisuusluokka | Lyhenne | Lisätietoja |
| --- | --- | --- | --- |
| Uhanalaiset lajit | Äärimmäisen uhanalaiset | CR | Lajiin kohdistuu erittäin korkea häviämisriski. |
| Uhanalaiset lajit | Erittäin uhanalaiset | EN | Lajiin kohdistuu hyvin korkea häviämisriski. |
| Uhanalaiset lajit | Vaarantuneet | VU | Lajiin kohdistuu korkea häviämisriski. |
|   | Silmälläpidettävät | NT | Ei kuulu vielä vaarantuneisiin lajeihin, mutta sen ehtojen täyttyminen on lähellä tai on todennäköistä, että ne täyttyvät lähitulevaisuudessa. |
|   | Elinvoimaiset | LC | Riski hävitä on pienempi kuin muissa luokissa, esim. laajalle levinneet ja runsaslukuiset lajit. |
| Muut luokat | Puutteellisesti tunnetut | DD | Lajista ei ole riittävästi tietoja arvion tekemiseen. |
| Muut luokat | Hävinneet | RE | Laji on hävinnyt tarkasteltavalta alueelta, mutta esiintyy vielä muualla maailmassa. |

Finlands artdatacenter upprätthåller en sökbar [nättjänst för den Röda boken i Finland](https://punainenkirja.laji.fi/sv).

# Naturobjekt och värnande av arter i skogen

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Hållbar skötsel och användning av skog**](/sv/kategorier/hallbar-skotsel-och-anvandning-av-skog)

Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Naturobjekten spelar en central roll när det gäller att bevara och öka skogarnas biologiska mångfald. Naturobjekten kan också vara värdefulla för viltet, landskapet och friluftslivet. De kan vara små eller stora till arealen och de skiljer sig i allmänhet på olika sätt från den övriga skogsnaturen. Vid åtgärder nära eller på ett naturobjekt ska markägarens synpunkter beaktas, men också de begränsningar som lagstiftningen och skogscertifieringen ställer. 

Sök med ämnesord

Sökresultat för “kontinuerlig beståndsvård”

Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Beakta naturens mångfald och viltet i samband med val av trädslag

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, rännilar och tjärnar som omnämns i skogslagen, § 10

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Naturobjekt och värnande av arter i skogen

Sökning och meny