Torvåkrar ofta beskogningsdugliga Största delen av torvåkrarna är beskogningsdugliga.&nbsp;Man kan också välja mellan andra alternativ än beskogning, en torvåker kan till exempel göras till en viltåker eller våtmark, eller så kan man låta den återgå till en naturlig torvmark genom att restaurera den. Vid beskogning av torvåkrar får man se upp med näringsobalans, konkurrerande markvegetation och frostrisk. Näringsbalansen kan återställas genom gödsling, träaska fungerar här bra som gödselmedel.&nbsp;Gödslingen utförs smidigast före beskogningen och vid behov kan man gödsla i samband med en eventuell kemisk bekämpning av markvegetationen. Vid beskogning av torvåkrar är plantering den säkraste metoden.&nbsp;Beskogning genom sådd lyckas sällan eftersom de små groddplantorna lätt blir övervuxna av markvegetationen.&nbsp;Naturlig beskogning av en åker kan lyckas om den fröproducerande kantskogen ligger nära och åkern är markberedd.&nbsp;Metoden är ändå osäkrare och långsammare jämfört med att plantera.&nbsp;Oberoende av beskogningsmetod är det är viktigt att få bukt med markvegetationen. Planteringen underlättas och plantorna växer bättre om man använder en markberedningsmetod som skapar upphöjningar.&nbsp;Dessutom kan det vara nödvändigt att rensa utfallsdiket för att få vattenhushållningen i skick. Trädslagsval vid beskogning av torvjordar Gran är det trädslag som lämpar sig bäst för beskogning av bördiga torvåkrar.&nbsp;Om ståndorten är utsatt för frost kan det vara nödvändigt att etablera en skyddsskärm.&nbsp;Även om det inte finns förutsättningar att skapa en skyddsskärm kan det vara befogat att odla gran med tanke på ståndortens övriga egenskaper.&nbsp;De flesta granplantor klarar i allmänhet av en del frostskador även om deras utveckling bromsas upp. På nedlagda torvtäkter med bördig jord kan också vårtbjörk komma ifråga som ett alternativ till gran.&nbsp;Om ståndorten är fuktig lämpar sig glasbjörk bäst.&nbsp;Tall är igen bäst lämpad där den underliggande mineraljorden består av sand. Nedlagda torvtäkter Torvproducenten ansvarar för eftervården av området då torvtäkten upphört, medan markägaren ansvarar för den framtida markanvändningen.&nbsp;Ansvaret för torvtäktsområdet upphör då de åtgärder som ingår i arrendeavtalet och miljölovet har utförts. Närmare 60 procent av de nedlagda torvtäkterna är väl lämpade för virkesproduktion&nbsp;Picken, P. 2007. Geological factors affecting on after-use of Finnish cut-over peatlands: with implications on the carbon accumulation. Publications of the Department of Geology D 10. Helsingin yliopisto, Maantieteen laitos. Julkaisuja D10, 2007, 40 pp..&nbsp;Därför idkas skogsbruk på den övervägande delen av de nedlagda torvtäkterna. Till och med sådana områden som tidigare klassificerats som tvinmark eller impediment kan lämpa sig väl för skogsbruk då torvtäkten upphört. Hur lämpad för skogsbruk en nedlagd torvtäkt är beror på ett antal faktorer: geografiskt läge den underliggande mineraljordens beskaffenhet fuktighetsförhållanden samt möjligheter för torrläggning och vattenskydd tjockleken hos det kvarlämnade torvtäcket samt torvens förmultningsgrad, pH-värde och näringsstatus. Nedlagda torvtäkter har ofta ett lågt pH-värde kombinerat med en obalans i näringstillgången.&nbsp;I det torvtäcke som återstår finns det vanligen gott om kväve, men däremot kan det råda brist på mineralnäringsämnen.&nbsp;Därför behöver regleringen av vattenhushållningen i allmänhet kompletteras med gödsling och markberedning.&nbsp;Gödsling är nödvändig särskilt om beskogningen utförs på en kal torvyta.&nbsp;Gödslingen kan senare behöva upprepas beroende på hur tjock torven är och om träden får näringsämnen från den underliggande mineraljorden eller inte. Om den nedlagda torvtäkten är stor till arealen är frostrisken större, vilket gör att de trädslag som är mest lämpade är tall samt vårt- och glasbjörk.&nbsp;Om den underliggande mineraljorden består av sand är tall det bästa alternativet. Vårtbjörk kan också användas om torvtäcket är tunt, torrläggningen fungerar bra och den underliggande mineraljorden är näringsrik.&nbsp;Till skillnad från vårtbjörk förekommer glasbjörk naturligt på torvmarker.&nbsp;Det uppstår lätt ett nytt och mycket tätt glasbjörksbestånd på nedlagda torvtäkter efter askgödsling.&nbsp;Ett alternativ är att driva upp ett sådant här glasbjörksbestånd och sedan slutavverka det, utan att utföra någon plantskogsvård eller gallring. Ofta uppstår en granplantskog på naturlig väg under en skärm av glasbjörk.&nbsp;Vid beskogning av nedlagda torvtäkter ska man helst använda små plantor eftersom de har lättare att anpassa sig till ståndorten än större plantor.&nbsp;Det här är möjligt eftersom konkurrensen från markvegetationen är minimal, särskilt om planteringen utförs genast efter det att torvtäkten upphört. Olika bruksformer för nedlagda torvtäkter Vilket användningsändamål som lämpar sig bäst avgörs utgående från objektet, en och samma bruksform lämpar sig sällan för ett stort område.&nbsp;Det är viktigt att utreda miljökonsekvenserna för olika alternativ.
Alternativa bruksformer: virkesproduktion restaurering uppdämning: fågelvatten, våtmark, naturdammar åkerodling: energiväxter, vall, säd, grönsaker, örter, bär övriga bruksformer såsom lager- eller rekreationsområden. Bildexempel baserat på källan Salo, H. &amp; Savolainen, V. (toim.). 2008. Turvetuotantoalueiden jälkikäyttö. Opas alan toimijoille. Julkaisija: Turveteollisuus ry. Ett exempel på hur en nedlagd torvtäkt stegvis övergår i andra bruksformer. En nedlagd torvtäkt kan beskogas också på naturlig väg. Bild: © Pentti Väisänen.

# Beskogning av torvjordar

## Torvåkrar ofta beskogningsdugliga

Största delen av torvåkrarna är beskogningsdugliga. Man kan också välja mellan andra alternativ än beskogning, en torvåker kan till exempel göras till en viltåker eller våtmark, eller så kan man låta den återgå till en naturlig torvmark genom att restaurera den.
Vid beskogning av torvåkrar får man se upp med näringsobalans, konkurrerande markvegetation och frostrisk. Näringsbalansen kan återställas genom gödsling, träaska fungerar här bra som gödselmedel. Gödslingen utförs smidigast före beskogningen och vid behov kan man gödsla i samband med en eventuell kemisk bekämpning av markvegetationen.
Vid beskogning av torvåkrar är plantering den säkraste metoden. Beskogning genom sådd lyckas sällan eftersom de små groddplantorna lätt blir övervuxna av markvegetationen. Naturlig beskogning av en åker kan lyckas om den fröproducerande kantskogen ligger nära och åkern är markberedd. Metoden är ändå osäkrare och långsammare jämfört med att plantera. Oberoende av beskogningsmetod är det är viktigt att få bukt med markvegetationen.

Planteringen underlättas och plantorna växer bättre om man använder en markberedningsmetod som skapar upphöjningar. Dessutom kan det vara nödvändigt att rensa utfallsdiket för att få vattenhushållningen i skick.

# Beskogning av torvjordar

## Trädslagsval vid beskogning av torvjordar

Gran är det trädslag som lämpar sig bäst för beskogning av bördiga torvåkrar. Om ståndorten är utsatt för frost kan det vara nödvändigt att etablera en skyddsskärm. Även om det inte finns förutsättningar att skapa en skyddsskärm kan det vara befogat att odla gran med tanke på ståndortens övriga egenskaper. De flesta granplantor klarar i allmänhet av en del frostskador även om deras utveckling bromsas upp.
På nedlagda torvtäkter med bördig jord kan också vårtbjörk komma ifråga som ett alternativ till gran. Om ståndorten är fuktig lämpar sig glasbjörk bäst. Tall är igen bäst lämpad där den underliggande mineraljorden består av sand.

# Beskogning av torvjordar

## Trädslagsval vid beskogning av torvjordar

### Trädslagsval vid beskogning av torvjordar.

##  [Viljelytiheys turvemailla](/fi/node/805)

Table
| Viljeltävä puulaji | Soveltuu hyvin | Soveltuu huonosti | Viljelytiheys1 |
| --- | --- | --- | --- |
| Kuusi | viljavat turvemaapellot  ---hienojakoiset pohjamaat | hallanarat paikat varauksin, ellei ole suojaavaa lehtipuuvesakkoa | 2 000 kpl/ha |
| Mänty | hiekkaiset suonpohjat | viljavat turvemaat | 2 400 kpl/ha |
| Rauduskoivu  ---Hieskoivu, kun alueella märkyyttä | viljavat suonpohjat | turvemaapellot | 1 600 kpl/ha |
rivit: viljeltävä puulaji
sarakkeet: soveltuvuus, viljelytiheys
1 Perustuvat arvioihin, joissa on huomioitu taimien elossa säilyminen ja metsityksen kustannustehokkuus, kun tavoitellaan täystiheän taimikon syntymistä.

# Beskogning av torvjordar

## Nedlagda torvtäkter

Torvproducenten ansvarar för eftervården av området då torvtäkten upphört, medan markägaren ansvarar för den framtida markanvändningen. Ansvaret för torvtäktsområdet upphör då de åtgärder som ingår i arrendeavtalet och miljölovet har utförts. Närmare 60 procent av de nedlagda torvtäkterna är väl lämpade för virkesproduktion . Därför idkas skogsbruk på den övervägande delen av de nedlagda torvtäkterna. Till och med sådana områden som tidigare klassificerats som tvinmark eller impediment kan lämpa sig väl för skogsbruk då torvtäkten upphört.
Hur lämpad för skogsbruk en nedlagd torvtäkt är beror på ett antal faktorer:
- geografiskt läge
- den underliggande mineraljordens beskaffenhet
- fuktighetsförhållanden samt möjligheter för torrläggning och vattenskydd
- tjockleken hos det kvarlämnade torvtäcket samt torvens förmultningsgrad, pH-värde och näringsstatus.

Nedlagda torvtäkter har ofta ett lågt pH-värde kombinerat med en obalans i näringstillgången. I det torvtäcke som återstår finns det vanligen gott om kväve, men däremot kan det råda brist på mineralnäringsämnen. Därför behöver regleringen av vattenhushållningen i allmänhet kompletteras med gödsling och markberedning. Gödsling är nödvändig särskilt om beskogningen utförs på en kal torvyta. Gödslingen kan senare behöva upprepas beroende på hur tjock torven är och om träden får näringsämnen från den underliggande mineraljorden eller inte.
Om den nedlagda torvtäkten är stor till arealen är frostrisken större, vilket gör att de trädslag som är mest lämpade är tall samt vårt- och glasbjörk. Om den underliggande mineraljorden består av sand är tall det bästa alternativet. Vårtbjörk kan också användas om torvtäcket är tunt, torrläggningen fungerar bra och den underliggande mineraljorden är näringsrik. Till skillnad från vårtbjörk förekommer glasbjörk naturligt på torvmarker. Det uppstår lätt ett nytt och mycket tätt glasbjörksbestånd på nedlagda torvtäkter efter askgödsling. Ett alternativ är att driva upp ett sådant här glasbjörksbestånd och sedan slutavverka det, utan att utföra någon plantskogsvård eller gallring.
Ofta uppstår en granplantskog på naturlig väg under en skärm av glasbjörk. Vid beskogning av nedlagda torvtäkter ska man helst använda små plantor eftersom de har lättare att anpassa sig till ståndorten än större plantor. Det här är möjligt eftersom konkurrensen från markvegetationen är minimal, särskilt om planteringen utförs genast efter det att torvtäkten upphört.

# Beskogning av torvjordar

## Olika bruksformer för nedlagda torvtäkter

Vilket användningsändamål som lämpar sig bäst avgörs utgående från objektet, en och samma bruksform lämpar sig sällan för ett stort område. Det är viktigt att utreda miljökonsekvenserna för olika alternativ. Alternativa bruksformer:
- virkesproduktion
- restaurering
- uppdämning: fågelvatten, våtmark, naturdammar
- åkerodling: energiväxter, vall, säd, grönsaker, örter, bär
- övriga bruksformer såsom lager- eller rekreationsområden.
Bildexempel baserat på källan[ ](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/metsitys/yleistietoa%23reference-721)

Beskogning av torvjordar innefattar beskogning av torvåkrar och nedlagda torvtäkter. De områden där man tidigare bedrivit torvtäkt kan vara tiotals hektar stora. Däremot har torvåkrarna ofta en liten areal.

Beskogning

Virkesproduktion på torvmark

Beskogning av torvjordar innefattar beskogning av torvåkrar och nedlagda torvtäkter. De områden där man tidigare bedrivit torvtäkt kan vara tiotals hektar stora. Däremot har torvåkrarna ofta en liten areal.

Beskogning av torvjordar

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

Har du nyligen blivit skogsägare eller nyligen börjat bekanta dig med de möjligheter som skogen ger och med vad skogsvård innebär? Här har vi samlat en del viktiga tema, som det lönar sig att börja med.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Vad innebär skogsvård?

Skogsvården består av skogsägarens åtgärder för att utveckla skogen i den riktning hon eller han vill.
Utvecklandet av skogen kan planeras på många nivåer : genom enstaka, begränsade åtgärder på skogsfastigheten, på hela fastigheten eller för hela skogsegendomen, som består av många fastigheter.
Det finns en stor mängd åtgärder och alternativ och till dem hör både skogsvårdsåtgärder och avverkningar. Det finns också många sätt att hantera vården och skyddet av skogsnaturen.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Bekanta dig i lugn och ro med skogsegendomen och skötseln av den

Din skog utvecklas ständigt, både som ett resultat av skötseln och oberoende av människan inverkan. Du kan fördjupa dig i skogsvården i lugn och ro. Under loppet av ett år hinner inget oåterkalleligt hända. Å andra sidan kan man sätta igång genast. Skogsvård är långsiktig verksamhet.
Skog är en typ av egendom som ger många möjligheter, och varje skogsägare värdesätter olika saker i skogen. Skogarna och förhållandena i dem skiljer sig också mycket från varandra.
Det lönar sig att börja med att bekanta sig med skogen, och också fundera igenom sina egna värderingar och mål. Om du vill börja med skogsvårdsarbeten och avverkningar kort efter att ha blivit skogsägare, finns det ett brett utbud rådgivnings- och andra tjänster för att hjälpa dig att gå vidare.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Rekommendationerna för skogsvård hjälper vid avvägning av alternativ

Ändamålet med rekommendationerna för skogsvård är att hjälpa skogsägaren att förverkliga en skogsvård som sker enligt de egna värderingarna och målen.
Rekommendationerna stöder sig på forskningsresultat och praktiska erfarenheter av hållbar skogsvård. De presesenterar väl grundade alternativ, av vilka du kan välja sådana som passar dig bäst. Att följa rekommendatioerna är frivilligt, men givande.
Innehållet i rekommendationerna för skogsvård riktar sig till skogsägare, yrkesverksamma och studerande. Innehållet är därför digert. Svårighetgraden varierar från grundläggande till krävande. Bekanta dig med innehållet i etapper och koncentrera dig på ämnen som är speciellt aktuella för dig.

Rekommendationerna för skogsvård är en kostnadsfri tjänst som jord- och skogsbruksministeriet erbjuder. De utarbetas av en bred grupp bestående av forskare inom skogs-, miljö- och klimatfrågor samt av dem som använder sig av rekommendationerna, såsom skogsägarna. Tapio koordinerar arbetet.
Att behärska rekommendationerna för skogsvård är en del av skogsexpertens grundlåggande färdigheter. Du får därför råd som baserar sig på rekommendationerna då du använder dig av olika tjänster inom skogsbruket.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Skogsägarens rättigheter och skyldigheter inom skogsvården

Som skogsägare kan du välja ditt eget sätt att vårda och använda skogen. Du är också berättigad till olika stöd, med vilka staten stöder hållbart skogsbruk, naturvård och naturskydd.
Staten begränsar behandlingen av skog genom att ställa krav på att trygga naturens mångfald och värna om rena vattendrag enligt **skogslagen, naturvårdslagen** och **vattenlagen**.
Skogens tillväxt måste du säkerställa genom att se till att ett nytt trädbestånd uppkommer om du gör förnyelseavverkningar. I beståndsvårdande avverkningar – såsom gallringsavverkningar – skall man lämna minst en sådan mängd utvecklingsdugliga träd som lagen förutsätter. Vid avverkningar skall man göra en anmälan om användning av skog i förväg till skogscentralen.

**Lagen om skogsskador** kan förutsätta åtgärder till exempel efter en stormskada i skogen. Målet är att förhindra att skadorna sprider sig, bland annat på grund av insekter.
Skötseln av skogarna regleras också genom **fornminneslagen**, som innebär en skyldighet att bevara fasta fornminnen, såsom tjärdalar. Statens och kommunernas beslut om markanvändning, t.ex. inom samhällsplaneringen, kan begränsa åtgärderna i skogen.
Minimikraven på ansvarsfull skötsel av skogen påverkas av skogscertifieringen, som är frivillig för skogsägaren – **PEFC** och/eller **FSC**. Avsikten med certifikaten är att visa den som köper träbaserade produkter att råvaran härstammar från en ansvarsfullt skött skog. Mer än 90 % av Finlands skog är certifierad. Virkesköparna föredrar certifierad skog.

Rekommendationerna för skogsvård ger dig information om hur lagarna och skogscertifikatet skall tas i beaktande vid skötsel- och avverkningsarbeten i skogen. Du får också uppgifter om de statliga stöd som finns tillgängliga.
- På sidan [Äga och använda skog](https://www.metsakeskus.fi/sv/aga-och-anvanda-skog) finns uppgifter om skogsägarens rättigheter, skyldigheter, arrangemang kring skogsägande och skogsbeskattning.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Fundera över varför du vill äga skog. Vilka nyttigheter vill du att den producerar?

Det är lättare att sköta ärenden med skogsexperten då du har definierat vad som är viktigt för dig. En diskussion om mål på kort och lång sikt är till nytta också då man sköter samägd skog, till exempel när det är fråga om ett dödsbo.
Skogen erbjuder mångsidigt med nyttigheter åt sin ägare. Då du sköter din skogsegendom på ett hållbart sätt, kan du åtnjuta ekonomisk avkastning, värna om naturens mångfald, bromsa klimatförändringen och använda din egen skog för rekreation. Ofta kan man eftersträva många typer av nytta i en och samma skog, men du blir också tvungen att göra olika prioriteringar. Förutsättningarna i skogen bestämmer hur man kan utveckla den och använda den under den tid man äger den.
Dina mål för skötsel och användning av skogen kan vara olika i olika delar av skogen. Målen kan också ändra om livssituationen ändrar. Till exempel i skog i närheten av en fritidsstuga kan målet vara rekreation, längre borta virkesproduktion och vid ett fint naturobjekt kan målet vara skydd. Valet är ditt.

**Rekommendationerna för skogsvård** stöder dig också i det här skedet:
- [Hållbar skötsel och användning av skog](/sv/kategorier/hallbar-skotsel-och-anvandning-av-skog)
- [Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/skogsagarens-prioriteringar-vid-skotseln-av-en-skogsfastighet)

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Bekanta dig med din skog och dess möjligheter

Om möjligt, gör en promenad i din skog. Du får den bästa uppfattningen om skogen och fastighetens gränser om du har en karta eller en lämplg kartapplikation som hjälp.
Du kan ta hjälp av en skogsexpert under terrängbesöket. Då kan ni tillsammans uppskatta vilka möjligheter som finns att sköta och vårda skogen. I slutet av den här artikeln finns förslag på frågor som du kan behandla tillsammans med skogsexperten.
- En karta över din skog, grundläggande uppgifter och förslag till åtgärder hittar du i nättjänsten MinSKog.fi, som upprätthålls av Finlands skogscentral. Se närmare: [MinSkog.fi](https://www.metsakeskus.fi/sv/arenden/minskogfi)

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Bekanta dig med din skog och dess möjligheter

**Vad betyder skötsel- och avverkningsförslagen i din skog?**

De skötsel- och avverkningsförslag som finns i MinSkog.fi gäller ekonomiskog och är allmänna till sin karaktär. De baserar sig på skogsdata och rekommendationerna för skogsvård. Finlands skogscentral har samlat in skogsdata från din fastighet från flera olika datakällor. Det finns en viss osäkerhet i uppgifterna, varför till exempel utförandet av avverkningar inte kan grunda sig enbart på dem.
Vissa förslag i MinSkog.fi är brådskande, dvs man rekommenderar att arbetena utförs inom ett par år. Andra förslag sträcker sig längre framåt i tiden. Förslagen som gäller anläggande av nytt trädbestånd och skötsel av plantbestånd och ung skog är de exaktaste vad gäller tidpunkten.
De föreslagna beståndsvårdande avverkningarna, såsom första gallringar, syftar till att förbättra livskraften hos det kvarvarande beståndet och till att de kvarvarande träden snabbare utvecklas till stockstammar. Ett förslag till kalavverkning innebär att trädbeståndet på objektet i ekonomiskt avseende är moget för en slutavverkning. Du kan fritt välja tidpunkten. Det finns inget som förpliktigar dig att göra avverkningar.

**Rekommendationerna för skogsvård** erbjuder dig beslutsstöd för skogsvårdsarbeten och avverkningar. De berättar också om andra åtgärder som du kan använda dig av för att främja skogens produktivitet, mångfald och hållbara användning.Bekanta dig med dessa:
- Artikelsamlingen [**Skogsvårdens åtgärder**](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/sidkarta/7)**:**
- Mellanbladet **Beskrivning** innehåller uppgifter om varför den ifrågavarande åtgärden utförs, om det är viktigt att utföra den exakt vid rätt tidpunkt, samt vilken nytta och vilka risker den innebär. Med hjälp av informationen på mellanbladet kan du besluta om att påbörja arbetet.
- Mellanbladet **Stöd för beslut** samlar information, som hjälper dig bedöma hur en åtgärd borde utföras så att den motsvarar dina mål. Du kan jämföra synpunkter på hur åtgärden inverkar på ekonomin, naturen, rekreationsbruket och bromsandet av klimatförändringen.
- Mellanbladet **Utförande** innehåller kompletterande information om hur man planerar och utför åtgärden.
- Artikelsamlingen [**Tryggande av naturobjekt**](/sv/kategorier/tryggande-av-naturobjekt) berättar om vilka naturobjekt som i allmänhet har en särskilt värdefull eller sårbar skog. Om du har objekt av det här slaget, t.ex. lund eller småvatten, hittar du råd om skötsel av objektet och om stärkande av naturvärdena.
- [**Begreppen och klassificeringarna inom skogsvården**](/sv/kategorier/begreppen-och-klassificeringarna-inom-skogsvarden) innehåller t.ex. Skogens utvecklingsklasser
- [**Ordlistan för rekommendationer för skogsbruk**](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/ordlista) hjälper med att förstå innebörden i termerna.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Fundera över vad som är en bra skogsvårdsmetod för dig

Det finns två huvudmetoder för skogsvård att välja mellan. Du kan också använda olika metoder i olika delar av skogen.
- I **beståndsvård trädskiktvis** finns det klara utvecklingsskeden i beståndet, till exempel plantskog och grövre gallringsskog, dvs beståndet är likåldrigt. Beståndsvården och gallringen görs med slutavverkningen som mål. Det nya beståndet åstadkommer man genom att plantera plantor, så frön eller genom att låta naturen sköta plantsättningen, varvid man talar om naturlig förnyelse. Man kan använda sig av förädlade frön och plantor, vilket ger upphov till träd som växer klart snabbare än träd som uppkommit av naturfrö.
- I **kontinuerlig beståndsvård** gör man inga förnyelseavverkningar, utan skogen består av en varierande mängd olikåldriga och olika stora träd. Typiska avverkningssätt är plockhuggning och luckhuggning. Förnyelsen baserar sig på plantor som uppkommer av fröproduktion från det befintliga beståndet.
Det lönar sig att välja skogsvårdsmetoden då du har bestämt dina egna mål och då det vet vilka möjligheter din skog erbjuder på kort sikt. Att byta skogsvårdsmetod kan i vissa fall vara lätt, men i andra fall kan det ta tiotals år beroende på förutsättningarna i skogen. Båda metoderna ger dig möjlighet att sträva till ekonomisk lönsamhet, bra naturvård eller andra mål som du har ställt upp för dig.

**Rekommendationerna för skogsvård**  erbjuder dig stöd för det här skedet:
- Korta beskrivningar: [Avverkningsmetoder](/sv/avverkningsmetoder) och [Beståndsvårdsmetoder – trädskiktsvis och kontinuerlig beståndsvård](/sv/bestandsvardsmetoder-tradskiktsvis-och-kontinuerlig-bestandsvard)
- [Avverkningar för kontinuerlig beståndsvård](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/kategorier/avverkningar-kontinuerlig-bestandsvard) Två artiklar: hur man riktar in sig på kontinuerlig beståndsvård och vad det innebär för en typ av skogsvård. Båda artiklarna har samma innehåll på fliken Stöd för beslut.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Tre grundteser i skogsvården

**Rekommendationer för skogsvård:**

Vad betyder de ofta upprepade fraserna inom skogsvården?
**Rätt träd på rätt plats.** Innebär att det trädslag som skall drivas upp och växtplatsen skall passa bra ihop, som till exempel tall på karg mo. Då växer beståndet bra, binder kol och producerar virke av hög kvalitet. Man kan låta flera trädslag växa i skogen, vilket leder till att skogen livskraft stärks i sin helhet. Granen kommer att ta skada av klimatförändringen och torkan som den innebär. Det är skäl att tänka långt in i framtiden på var man satsar på gran.

- [Val av trädslag och förnyelsemetod](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/val-av-tradslag-och-fornyelsemetod)

**Utför skötselåtgärderna vid rätt tidpunkt och planenligt**. Här hänvisar man speciellt till att skog förändras snabbt då den är ung och du har då möjligheter att styra dess utveckling åt det håll du vill genom åtgärder vid rätt tidpunkt. Träd i en skött plantskog har gott om plats, vilket förbättrar skogens produktion

**Skogsägaren besluter.** God skogsvård är planenlig och skogsägaren besluter om åtgärderna inom ramen för lagarna och andra begränsningar. Ofta har virkesköparna eller företag som erbjuder skogstjänster också egna kvalitetskriterier som de vill följa.
Du behöver inte fundera på besluten ensam. Experter på skogs- och naturvård ger dig information och råd och det finns olika informationskällor att tillgå. Delta i möten och utbildningstillfällen och hämta självständigt in mera information.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Vad väntar du dig för ekonomiskt resultat?

Det finns fyra centrala synpunkter på ett lönsamt skogsbruk: inkomsterna, utgifterna, mål för avkastning på investerat kapital och hantering av risker för skogsskador. Ytterligare ett viktigt nyckeltal är skogsfastighetens totala värde. Hanteringen av ekonomin innefattar också skogsbeskattningen.
**Inkomstkällor:** Den mest betydande inkomstkällan från skogen är virkesförsäljning. Virket prissätts enligt sortiment, dvs enligt trädslag, kvalitet och dimensioner som energived, massaved och timmer. Du kan bekanta dig med aktuell prisuppföljning på nätet. Andra inkomstkällor för skogsägaren kan vara till exempel hyresinkomster, jaktavgifter eller naturprodukter, där allemansrätten inte omfattar insamlingen. Det finns också möjligheter för utveckling av handel med naturvärden, kolbindning och användning av mark för energiproduktion.
**Utgifter:** Kostnaderna för anläggande av ett nytt trädbestånd och för beståndsvården inverkar mest på utgifterna inom skogsbruket. Den billigaste metoden är inte nödvändigtvis den bästa, eftersom lönsamheten alltid skall avvägas som en helhet och med beaktande av riskerna.

Du kan utföra skogsvårdsarbeten också själv med beaktande av ditt kunnande, din tidsanvändning och ditt intresse. Till exempel plantering och vård av plantskog är skogsvårdsarbeten som är lätta att lära sig. Ta dock i beaktande att det speciellt i ung skog är viktigt att utföra åtgärderna vid rätt tidpunkt. Det är fördelaktigare att säkra skogsvården genom köptjänster jämfört med att skjuta upp dem.
Det är skäl att komma ihåg att dra nytta av möjligheterna till statligt finansieringsstöd vid utförandet av skogsvårdsåtgärder.
**Avkastningskrav:** Du kan bestämma ditt avkastningskrav på det kapital som är placerat i skogen, dvs du bestämmer hur mycket skogen skall avkasta i förhållande till sitt totalvärde. När det finns mycket säljbart virke i skogen, binder detta kapital varvid avkastningsprocenten samtidigt sjunker.

Exempel: vid gallring i grövre skog kan du välja en avkastningsförväntan för arbetet. Grundmallen för gallring baserar sig på ett avkastningskrav på 3 %, men om du vill hålla skogen tätare, t.ex. av orsaker som har med klimatet att göra, kan du välja en räntesats på 1,5 %. Om det är viktigt för dig att få en högre avkastning på kapitalet, kan du eftersträva en ränta på 5 %. En alltför kraftig gallring minskar dock virkesproduktionen, eftersom en betydande del av markens tillväxtpotential inte utnyttjas.
**Hantering av skogsskaderisker** innebär att du försöker hålla skogen så livskraftig och motståndskraftig mot olika naturliga störningar som möjligt. Du kan försäkra din skog mot större skador. Mindre störningar och rötangrepp är en del av den naturliga utvecklingen i skogen och att godkänna dem hör till en god ekonomi.
**Rekommendationerna för skogsvård** hjälper på bred front med ett produktivt skogsbruk. Bekanta dig med dessa

- Skogsbrukets lönsamhet, speciellt avsnittet[ Förbättra skogsbrukets lönsamhet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/skogsbrukets-lonsamhet#section-p1853)
- [Riskhantering i skogsvården](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/riskhantering-i-skogsvarden)
- Vid beskrvningen av varje **åtgärd inom skogsbruket** tas ekonomiska synpunkter upp på mellanbladen Beskrivning och Stöd för beslut.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Vad för en nivå på naturvården eftersträvar du?

I alla typer av skog kan man upprätthålla och förbättra naturens mångfald. Medlen varierar från skydd till skötselåtgärder som gagnar naturen och diversifierande av trädslagssamansättningen i ekonomiskogar
När man inverkar på naturen med olika åtgärder kan man justera omfattningen av åtgärdens inverkan. Du kan till exempel lämna olika stora skyddszoner eller lämna högstubbar vid avverkningar. Då du gör ett avtal om virkesaffär eller skogsvårdstjänster kan du diskutera olika alternativ för utförande av arbetet, och till exempel skillnader i arbete som utförs på vintern eller på sommaren.

**Rekommendationerna för skogsvård** erbjuder stöd för det här skedet:
- Hållbart skogsbruk [Naturvård i ekonomiskog och tryggandet av mångfalden vid beståndsbehandling](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/hallbart-skogsbruk#section-p1787)
- [Naturobjekt och värnande av arter i skogen](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/naturobjekt-och-varnande-av-arter-i-skogen)
- [Tryggande av vattnen och vattenmiljön](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/tryggande-av-vattnen-och-vattenmiljon)
- [Kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsmetod](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/kontinuerlig-bestandsvard-som-skogsvardsmetod/stod-for-beslut), mellanbladet Stöd för beslut
- [Skogsskydd](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/skogsskydd)
- Vid beskrivning av varje **åtgärd inom skogsvården** berättar man på mellanbladet Stöd för beslut vilken inverkan är på naturen, dvs naturens mångfald och vattenkvaliteten. Det finns också information om vilken inverkan är på möjligheterna till rekreationsbruk.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Hur kan du förbereda dig med tanke på ett ändrat klimat och hur kan du bromsa klimatförändringen?

Klimatsmart skogsvård innebär att du tar i beaktande de postitiva och de negativa konsekvenserna av klimatförändringen, vad gäller skogen och idkandet av skogsbruk. Det kallas anpassning till klimatförändringen. De plantor som vi planterar nu är 2080-talets skog och Finlands klimat kommer då att vara annorlunda än nu.
Vad gäller bromsandet av klimatförändringen kan du inom ramen för skogsvården sträva till att lagra kol i virke av hög kvalitet. Detta virke kan användas för att tillverka produkter som ersätter produkter av fossila råvaror. Du kan också binda och lagra kol i trädbeståndet och marken. För det mesta söker man en balans mellan dessa.
**Rekommendationerna för skogsvård** erbjuder stöd för det här skedet:

- [Att bromsa och anpassa till klimatförändringen](/sv/att-bromsa-och-anpassa-till-klimatforandringen)
- Skogsägarens prioriteringar vid skötseln av en skogsfastighet, avsnitten [Bromsning av klimatförändringen som prioritet vid skötseln en skogsfastighet](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/skogsagarens-prioriteringar-vid-skotseln-av-en-skogsfastighet#section-p1992)
- Särdrag i vården av torvmarksskogar, [Vård av torvmarksskogar med tanke på vattenvård, naturvård och klimat](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/sardrag-i-varden-av-torvmarksskogar#section-p2718)
- [Skogsskador och skogens hälsa](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/kategorier/skogsskador-och-skogens-halsa)
- I artiklarna om [**skogsvårdens åtgärder**](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/sidkarta/7) beskriver man på fliken Stöd för beslut hur åtgärden inverkar på bromsandet av klimatförändringen. På fliken Utförande hittar man ofta också information om hur man vid planerandet av åtgärden kan ta i beaktande anpassningen till klimatförändringen.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Ändamålet med en skogsbruksplan

En skogsbruksplan är en plan, gjord för att hjälpa skogsägaren, över de åtgärder som skall göras i skogen. Planen görs i allmänhet för de kommande 10 åren, men tidsperioden kan också vara längre. Planen görs upp så, att helheten av de planerade åtgärderna styr skogsfastigheten i en viss riktning. Planen kan uppdateras med jämna mellanrum eller man kan hålla den aktuell fortlöpande.
- Planen innehåller grunduppgifter om skogen och dess behandlingsenheter, det vill säga beståndsfigurer. Grunduppgifterna beskriver trädbeståndet och marken. Skogsbruksplanen anger användningsändamålet för de olika figurerna, skötsel- och avverkningsförslag och när dessa föreslås utföras.
- Skogsbruksplanen kan vara en skriftlig dokumentation, men allt oftare hanterar man och upprätthåller man den elektroniskt.
Om du har tillgång till tidigare skogsbruksplaner över din fastigher kan du genom att studera dem bättre förstå skogens nuvarande tillstånd och historia. Vill du sköta skogen från samma utgångspunkt som tidigare generationer eller har du andra mål i tankarna?

Du kan se data om din egen skog och allmänna åtgärdsförslag i MinSKog.fi. Här är det dock inte fråga om en egentlig skogsbruksplan.
Du kan, om du så vill, beställa en skogsbruksplan som görs upp enligt dina mål av en skogsexpert. Åtgärderna planeras i allmänhet så att man föreslår bästa praxis, som beskrivs i rekommendationerna för skogsvård. Berätta för planeraren vad du uppskattar mest i din skog och vad du önskar dig av den i framtiden. Detta hjälper skogsexperten att sammanjämka skogens biologiska möjligheter och dina mål.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Frågor som du kan ställa en skogsexpert

Det är alltid bra att börja diskussionen med en skogsexpert med att berätta vad du uppskattar i din skog och så väl som möjligt beskriva vad du eftersträvar med den. Då kan skogsexperten bättre bedöma hur skogen kan utvecklas och hur en aktuell åtgärd kan utföras utgående från situationen i skogen. Annars kan mängden alternativ vara rentav onödigt stor. Du kan också berätta hur du själv upplever nivån på dina kunskaper om skogen. Skogsexperten kan då anpassa kommunikationen mellan er så att den passar dig.
Här följer några idéer om frågor, som du kan ställa skogsexperten om du är i ett första skede, där du bekanter dig närmare med skogsvård.
- Hurdan är min skog med tanke på virkesproduktion?
- Vilka av mina objekt är mest värdefulla ur naturens synpunkt?
- Vilka åtgärder är brådskande med tanke på att förbättra livskraften i min skog?
- Finns det inom regionen speciella risker för skogsskador, som jag borde ta i beaktande?
- Vilka objekt kan ge mig avverkningsintäkter under de kommande 10 åren?
- Med vilka medel kan jag främja naturens mångfald?
- Vad borde jag ta i beaktande, om jag vill delta i bromsandet av klimatförändring med hjälp av denna skog? Du kan skilt fråga till exempel hur skogen bäst kunde producera virke av hög kvalitet för att ersätta fossilbaserade produkter eller hur du kunde lagra kol i skogen så bra som möjligt. Om du har skog som växer på torvmark är denna fråga viktig. Torvmarksskogens kolförråd finns i marken, inte i trädbeståndet.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Tjänster och information åt skogsägaren

- [MinSkog.fi](https://www.metsakeskus.fi/sv/arenden/minskogfi). Information om din skog och en funktion för att söka tjänster som erbjuds inom skogsbruket. Du kan också be företagare som erbjuder tjänster kontakta dig.
- Finlands skogscentral, information om statsstöd för skogs- och naturvårdsarbeten, skogsvägar och skydd av skog för viss tid: [Metka-stöd](https://www.metsakeskus.fi/sv/skogsbrukets-stod/metka-stod)
- Skogscentralen erbjuder också utbildning och nätkurser åt skogsägare. Dessa baserar sig på rekommendationerna för skogsvård. Skogscentralens skolningsutbud: [MinSkog-kurser](https://www.metsakeskus.fi/sv/tjanster/minskog-kurser).
Det finns en stort antal företag som erbjuder tjänster och det finns många virkesköpare på skogsbranschen. Med dem kan du vara i kontakt i olika skeden av ditt skogsägande när det gäller skogvårdsarbeten och virkeshandel. Börja med något ärende, och du får hjälp att ta dig framåt. Tjänster som erbjuds är bland annat:
- Skogsbrukspkanering. I avdelningen Ärenden i MinSKog.fi finns uppgifter om skogsexperter som gör upp skogsbruksplaner. Sökord på nätet: skogsbruksplan.
- Skogsvårdstjänster från markberedning till första gallring. Se sökfunktionen för tjänster i MinSkog.fi.
- Virkeshandel. Du kan göra affär direkt med köparen eller använda dig av förmedlingstjänster, som till exempel den lokala skogsvårdsföreningens tjänster. Sökord på nätet: virkeshandel.
- Informationstjänster, såsom tidskrifter inom skogsbranschen – och givetvis rekommendationerna för skogsvård.
- Försäkringstjänster. Sökord på nätet: skogsförsäkring.
- Skolningarm kurser och webbinarier. Sökord på nätet: skogsägarutbildning.

# Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

## Följ med rekommendationerna för skogsvård

Tapio koordinerar arbetet med rekommendationerna för skogsvård och informerar om dem med finansiering från jord- och skogsbruksministeriet. Läs närmare: [Ofta ställda frågor om rekommendationerna för skogsvård](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/ofta-stallda-fragor-om-rekommendationerna-skogsvard).
Aktuellt om rekommendationerna för skogsvård, såsom kommande webbinarier, kan du få information om till den egen e-post genom att beställa Tapios [nyhetsbrev ](https://uutiskirje.tapio.fi/)(bara på finska, kryssa för "Metsänhoidon suositukset").
Du hittar rekommedationerna för skogsvård också på sociala media, oftast på finska: [Facebook](https://www.facebook.com/metsanhoidonsuositukset), [Instagram](https://www.instagram.com/metsanhoidonsuositukset/), [YouTube](https://www.youtube.com/playlist?list=PLhgqJkJadQTkqtXFPdkTjT5soAXWkpERA). Hashtag i allmänhet #MetsänhoidonSuositukset.

Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

Har du nyligen blivit skogsägare eller nyligen börjat bekanta dig med de möjligheter som skogen ger och med vad skogsvård innebär? Här har vi samlat en del viktiga tema, som det lönar sig att börja med. 

Skogarnas biologiska mångfald Ekosystemtjänsterna baserar sig på naturens mångfald. Gener, arter och naturtyper fungerar som ett slags kodsekvenser som upprätthåller naturens funktion i komplexa ekosystem som hela tiden är i förändring och som också samhällets välfärd är beroende av. Den biologiska mångfalden uttrycker sig på olika sätt: Den genetiska mångfalden inom en och samma art Antalet arter som förekommer på ett visst område Antalet och variationen av livsmiljöer De nordliga barrskogarna innehåller en stor artrikedom. I Finlands skogar lever ca 20 000 arter. Finländskt skogsbruk baserar sig på ståndortsanpassning och inhemska trädslag, och största delen av de inhemska skogsarterna klarar av att leva i en ekonomiskog. Vi kan ändå se en försvagning av mångfalden i många livsmiljöer på grund av mänsklig aktivitet. Orsakerna är kända, och man försöker korrigera situationen med en rad olika åtgärder. För ekonomiskogarnas del har man t.ex. fäst uppmärksamhet vid behovet att bevara död ved. Bild: © Erkki Oksanen/Luke. Skogsbrukets inverkan på mångfalden Finlands skogar har utnyttjats intensivt i hundratals år.&nbsp;En del av skogsarterna har under den här tiden blivit betydligt mer sällsynta.&nbsp;Bland de arter som i första hand förekommer i mo- och lundskogar är 833 klassificerade som hotade och ungefär hundra arter har bedömts vara utrotade.&nbsp;Skogsbruket har också haft inverkan på hotade arter på kärr och andra skogklädda torvmarker. Virkesproduktionen är en ekosystemtjänst som effektiveras och styrs genom olika åtgärder som förnyelse, skogsodling, gallring och torrläggning av skogarna. Samtidigt påverkar man den biologiska mångfalden och produktionen av andra ekosystemtjänster i skogsmiljön. Virkesproduktionen som ekosystemtjänst har en lång historia i Finland.&nbsp;Det här märker man i förlusten av biologisk mångfald och förändringar av vilka ekosystemtjänster som står till buds. Orsakerna till att en viss art är hotad kan ibland hittas långt bakåt i tiden, men ibland så nyligen som de senaste decennierna.&nbsp;I vilket fall som helst är de främsta orsakerna till nedgången hos skogsarterna att olika naturtyper, främst lundar, har röjts till åkermark, och att olika strukturdrag som är viktiga för mångfalden, såsom död ved och stora, gamla träd, har blivit ovanligare.&nbsp;I någon mån har skogsarternas nedgång också påverkats av att öppna områden har vuxit igen och brandytor har blivit ovanligare, samt att skogsmark tagits i bruk för byggande. Vad vet vi om tillståndet hos den biologiska mångfalden? Det finns ett antal indikatorer med vars hjälp man kan följa med vilken nytta naturvården i ekonomiskogsbruket har för den biologiska mångfalden.&nbsp;Miljöförvaltningen upprätthåller en tjänst, luonnontila.fi, där man kan följa med förändringar i t.ex. mängden död ved, skogshönsstammarna, viltrikedomen och antalet hotade arter och naturtyper. Riksskogstaxeringen rapporterar en positiv utveckling för död ved i de sydfinländska ekonomiskogarna.&nbsp;Vid bedömningar av hotgraden för olika arter har man kunnat påvisa att effekten av det här börjar synas bland insektsarter som lever på död ved.&nbsp;Man har konstaterat att 109 arter som lever i skogsmiljö, av vilka 21 är skalbaggar, har genomgått en positiv utveckling under den senaste tiden.&nbsp;En klart negativ utveckling har noterats för 140 skogsarter, av vilka 55 är lavar.&nbsp;Hyvärinen, E., Juslén, A., Kemppainen, E., Uddström, A. &amp; Liukko, U-M. (toim.) 2019: Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019. Ympäristöministeriö &amp; Suomen ympäristökeskus. Den biologiska mångfalden innefattar inte bara arter, utan också förekomsten av olika naturtyper.&nbsp;Enligt den senaste bedömningen år 2018 är en betydande del av de naturtyper som förekommer på momark, lund, trädbevuxna torvmarker och skogbeklädda vatten- och hällmarksmiljöer hotade.&nbsp;Till de främsta hotorsakerna hör minskningen av mängden död ved, gamla skogar och träd, samt förändringar i trädslagsförhållandena. Indikatorerna visar att de åtgärder som vidtas i skogsbruket för att trygga den biologiska mångfalden driver utvecklingen åt rätt håll.&nbsp;Det finns ändå en fördröjning i effekten av de olika naturvårdsåtgärder som vidtas i ekonomiskogarna och annanstans.&nbsp;Hur mångfalden utvecklas påverkas också i hög grad av hur skogsvårdsmetoderna utvecklas.&nbsp;Det är den sammanlagda effekten av naturvården i ekonomiskogarna, skogsvårdsmetoderna och utvecklingen av nätverket av skyddsområden som avgör åt vilket håll den biologiska mångfalden och utbudet av skogens ekosystemtjänster slutligen utvecklas. De beslut som vi tar idag – som att lämna ett naturvårdsträd – kan ha konkret inverkan först om något sekel.&nbsp;Ett naturvårdsträd som vi lämnat kan bevaras i landskapet under flera skogsägargenerationer. Tryggande av mångfalden i ekonomiskogarna För att stoppa den negativa utvecklingstrenden för naturtyper och arter, introducerade skogsbruket på 1990-talet en uppsättning åtgärder som numera utgör en viktig del av arbetsrutinerna inom ekonomiskogsbruket. Enkelt uttryckt kan mångfalden tryggas om man i samband med skogsvården identifierar och avgränsar områden där skogsvården skulle innebära en betydande försvagning av naturvärdena samt använder sådana metoder på behandlingsområdena som tryggar och ökar mångfalden. Det är helt möjligt att samtidigt trygga virkesproduktionen, mångsidiga ekosystemtjänster och mångfalden genom en väl vald kombination av skogsvårds- och naturvårdsmetoder. Det här ökar acceptansen för skogsbruket och hjälper aktörerna inom virkesanskaffningen att erbjuda tjänster till markägare med olika målsättningar för sitt skogsbruk. Dessutom ökar det intresset för slutprodukterna på den internationella marknaden. Det är inte bara strävan att undvika negativa miljökonsekvenser, utan också skogsägarnas allt mer olikartade mål för sitt skogsinnehav som ställer större krav på mångsidiga skogsvårdsmetoder. Skogsägarna är vana vid att genomföra olika slags naturvårdsåtgärder som en del av den frivilliga skogscertifieringen. De första PEFC-certifikaten beviljades redan i slutet av 1990-talet och vid det här laget är huvuddelen av de finländska ekonomiskogarna certifierade med PEFC- eller FSC-certifikat. Certifieringen har medfört att vissa naturvårdsåtgärder, som t.ex. att lämna naturvårdsträd, nu utgör normal rutin på stora arealer.

# Tryggandet av mångfalden i skogsbruket

## Skogarnas biologiska mångfald

Ekosystemtjänsterna baserar sig på naturens mångfald. Gener, arter och naturtyper fungerar som ett slags kodsekvenser som upprätthåller naturens funktion i komplexa ekosystem som hela tiden är i förändring och som också samhällets välfärd är beroende av.
Den biologiska mångfalden uttrycker sig på olika sätt:
- Den genetiska mångfalden inom en och samma art
- Antalet arter som förekommer på ett visst område
- Antalet och variationen av livsmiljöer

# Tryggandet av mångfalden i skogsbruket

## Skogsbrukets inverkan på mångfalden

Finlands skogar har utnyttjats intensivt i hundratals år. En del av skogsarterna har under den här tiden blivit betydligt mer sällsynta. Bland de arter som i första hand förekommer i mo- och lundskogar är 833 klassificerade som hotade och ungefär hundra arter har bedömts vara utrotade. Skogsbruket har också haft inverkan på hotade arter på kärr och andra skogklädda torvmarker.
Virkesproduktionen är en ekosystemtjänst som effektiveras och styrs genom olika åtgärder som förnyelse, skogsodling, gallring och torrläggning av skogarna. Samtidigt påverkar man den biologiska mångfalden och produktionen av andra ekosystemtjänster i skogsmiljön. Virkesproduktionen som ekosystemtjänst har en lång historia i Finland. Det här märker man i förlusten av biologisk mångfald och förändringar av vilka ekosystemtjänster som står till buds.
Orsakerna till att en viss art är hotad kan ibland hittas långt bakåt i tiden, men ibland så nyligen som de senaste decennierna. I vilket fall som helst är de främsta orsakerna till nedgången hos skogsarterna att olika naturtyper, främst lundar, har röjts till åkermark, och att olika strukturdrag som är viktiga för mångfalden, såsom död ved och stora, gamla träd, har blivit ovanligare. I någon mån har skogsarternas nedgång också påverkats av att öppna områden har vuxit igen och brandytor har blivit ovanligare, samt att skogsmark tagits i bruk för byggande.

# Tryggandet av mångfalden i skogsbruket

## Vad vet vi om tillståndet hos den biologiska mångfalden?

Det finns ett antal indikatorer med vars hjälp man kan följa med vilken nytta naturvården i ekonomiskogsbruket har för den biologiska mångfalden. Miljöförvaltningen upprätthåller en tjänst, *luonnontila.fi*, där man kan följa med förändringar i t.ex. mängden död ved, skogshönsstammarna, viltrikedomen och antalet hotade arter och naturtyper.
Riksskogstaxeringen rapporterar en positiv utveckling för död ved i de sydfinländska ekonomiskogarna. Vid bedömningar av hotgraden för olika arter har man kunnat påvisa att effekten av det här börjar synas bland insektsarter som lever på död ved. Man har konstaterat att 109 arter som lever i skogsmiljö, av vilka 21 är skalbaggar, har genomgått en positiv utveckling under den senaste tiden. En klart negativ utveckling har noterats för 140 skogsarter, av vilka 55 är lavar.
Den biologiska mångfalden innefattar inte bara arter, utan också förekomsten av olika naturtyper. Enligt den senaste bedömningen år 2018 är en betydande del av de naturtyper som förekommer på momark, lund, trädbevuxna torvmarker och skogbeklädda vatten- och hällmarksmiljöer hotade. Till de främsta hotorsakerna hör minskningen av mängden död ved, gamla skogar och träd, samt förändringar i trädslagsförhållandena.

Indikatorerna visar att de åtgärder som vidtas i skogsbruket för att trygga den biologiska mångfalden driver utvecklingen åt rätt håll. Det finns ändå en fördröjning i effekten av de olika naturvårdsåtgärder som vidtas i ekonomiskogarna och annanstans. Hur mångfalden utvecklas påverkas också i hög grad av hur skogsvårdsmetoderna utvecklas. Det är den sammanlagda effekten av naturvården i ekonomiskogarna, skogsvårdsmetoderna och utvecklingen av nätverket av skyddsområden som avgör åt vilket håll den biologiska mångfalden och utbudet av skogens ekosystemtjänster slutligen utvecklas.
De beslut som vi tar idag – som att lämna ett naturvårdsträd – kan ha konkret inverkan först om något sekel. Ett naturvårdsträd som vi lämnat kan bevaras i landskapet under flera skogsägargenerationer.

# Tryggandet av mångfalden i skogsbruket

## Tryggande av mångfalden i ekonomiskogarna

För att stoppa den negativa utvecklingstrenden för naturtyper och arter, introducerade skogsbruket på 1990-talet en uppsättning åtgärder som numera utgör en viktig del av arbetsrutinerna inom ekonomiskogsbruket. Enkelt uttryckt kan mångfalden tryggas om man i samband med skogsvården
1 . identifierar och avgränsar områden där skogsvården skulle innebära en betydande försvagning av naturvärdena samt
2 . använder sådana metoder på behandlingsområdena som tryggar och ökar mångfalden.
Det är helt möjligt att samtidigt trygga virkesproduktionen, mångsidiga ekosystemtjänster och mångfalden genom en väl vald kombination av skogsvårds- och naturvårdsmetoder. Det här ökar acceptansen för skogsbruket och hjälper aktörerna inom virkesanskaffningen att erbjuda tjänster till markägare med olika målsättningar för sitt skogsbruk. Dessutom ökar det intresset för slutprodukterna på den internationella marknaden.
Det är inte bara strävan att undvika negativa miljökonsekvenser, utan också skogsägarnas allt mer olikartade mål för sitt skogsinnehav som ställer större krav på mångsidiga skogsvårdsmetoder. Skogsägarna är vana vid att genomföra olika slags naturvårdsåtgärder som en del av den frivilliga skogscertifieringen. De första PEFC-certifikaten beviljades redan i slutet av 1990-talet och vid det här laget är huvuddelen av de finländska ekonomiskogarna certifierade med PEFC- eller FSC-certifikat. Certifieringen har medfört att vissa naturvårdsåtgärder, som t.ex. att lämna naturvårdsträd, nu utgör normal rutin på stora arealer.

Under 1980-talet började skogsbrukets aktörer uppmärksamma miljöeffekterna av den egna verksamheten i samband med att miljöfrågor som t.ex. vattendragens tillstånd och utarmandet av skogsekosystemen lyftes fram i samhällsdebatten. De första miljöanvisningarna avsedda för privatskogsbruket ”Metsäluonnon hoito ja suojelu yksityismetsissä” kom ut år 1989. I samband med förnyelsen av skogslagen 1996 togs den ekologiska hållbarheten och bevarandet av biodiversiteten med i skogslagstiftningen.

Naturvård i ekonomiskog

Under 1980-talet började skogsbrukets aktörer uppmärksamma miljöeffekterna av den egna verksamheten i samband med att miljöfrågor som t.ex. vattendragens tillstånd och utarmandet av skogsekosystemen lyftes fram i samhällsdebatten. De första miljöanvisningarna avsedda för privatskogsbruket ”Metsäluonnon hoito ja suojelu yksityismetsissä” kom ut år 1989. I samband med förnyelsen av skogslagen 1996 togs den ekologiska hållbarheten och bevarandet av biodiversiteten med i skogslagstiftningen.

Tryggandet av mångfalden i skogsbruket

Specialutrustning för skogsmaskiner På de flesta objekt lämpar sig allroundmaskiner om drivningsförhållandena i övrigt är goda.&nbsp;Marktrycket går att sänka avsevärt om man använder band som är bredare än normalt och avrundade i kanterna. Bäst lämpar sig maskiner med breda band i stämplingar med särskilt dålig bärighet. Ponsse 10W är utrustad med ett tredje hjulpar i boggin och försedd med band som är anpassade för drivningsförhållandena. Tillsammans ger de här båda tekniska lösningarna avsevärt större lastkapacitet och möjliggör drivning också på mark med dålig bärighet. Bild: © Ponsse Oyj. Avverkning och närtransport Både skotare och skördare ska helst utrustas så att de lämpar sig för drivning på torvjordar, särskilt under barmarksperioden.&nbsp;Även om bärigheten i allmänhet är ett problem bara vid närtransporten, är det ändå redan i samband med avverkningen viktigt att undvika att söndra det bärande ytskiktet.&nbsp;Breda band med avrundade kanter minskar marktrycket. För de flesta gallringsobjekt i torvmarksskog lämpar sig allroundmaskiner om de är försedda med utrustning för marker med dålig bärighet. Det här är en också kostnadseffektiv lösning.&nbsp;Stora skördare är ofta alltför tunga och att använda dem i torvmarksskog är inte heller ekonomiskt försvarbart eftersom stamdiametern i allmänhet är mindre än normalt.&nbsp;Då man använder lättare skördare med kortare bom behöver man ofta använda beståndsstråk för att uppnå ett tillräckligt avstånd mellan körstråken.&nbsp;Metoden med beståndsstråk kan annars vara lämplig för objekt med smala tegar kan, men det kan vara svårt att skapa en tillräckligt bra risbädd. En stor del av de skotarmodeller som används på fastmark lämpar sig också på torvjordar om de är utrustade för detta.&nbsp;Det här innebär mer flexibilitet för maskinentreprenören. Den vanligaste lösningen är att utrusta en medeltung skotare med bredare band.&nbsp;Det viktigaste och billigaste sättet att minska belastningen vid drivning på torvmark är just att förse en vanlig skotare med specialband.&nbsp;Breda band förbättrar avsevärt lastkapaciteten, men gör också ekipaget bredare, 3,0-3,5 meter.&nbsp;Också sådana maskiner som är byggda speciellt för drivning i torvmarksskog, t.ex. ProSilva, har ungefär samma ekipagebredd. En Komatsu 845 försedd med symmetriska, en meter breda Magnum-bakboggiband och med 90 centimeter breda osymmetriska framboggiband kan bära en virkeslast på maximalt 12 ton. Bild: © Komatsu Forest Oy. Höjning av lastkapaciteten för skogsmaskiner En förutsättning för att drivning på torvjord ska lyckas är att man valt lämpliga maskiner för ändamålet och att avverkningen utförs så att villkoren för närtransporten fylls.&nbsp;Spårbildning kan ofta orsaka problem.&nbsp;Om det bärande skiktet går sönder uppstår spårbildning snabbt och maskinen kan fastna redan efter några körvändor. Om man väljer en skogsmaskin med de rätta egenskaperna eller en som är försedd med lämplig tilläggsutrustning är det möjligt att minska belastningen på marken. Man kan t.ex. välja något av följande alternativ: öka den bärande ytan använd bredare band än normalt eller en banddriven skogsmaskin använd en maskin med fler axlar använd längre boggi eller tilläggshjul använd bredare däck minska maskinens egenvikt förbättra maskinens balans och sidostabilitet förhindra krängning med hjälp av hydraulik kontrollera boggins balans. Det går också att minska belastningen genom att se till att viktfördelningen i längdriktningen blir optimal.&nbsp;I praktiken betyder det här att se till att kranen och lasten kommer så långt fram som möjligt och bakboggin så långt bak som möjligt. En John Deere 810E försedd med band för mjuk mark, (t.ex. Eco-Track eller Eco-Magnum) lämpar sig bra för närtransport i torvmarksskog. Bild: © Kalle Vanhatalo. Alternativ till allroundmaskiner Alternativ till standardmaskiner Banddrivna skördare och skotare är utmärkta alternativ för virkesdrivning på marker med dålig bärighet.&nbsp;Larvbanden fungerar bra på mjuka torvjordar eftersom de är styvare än band monterade på gummihjul.&nbsp;Under barmarksperioden blir det mer lönsamt att använda maskiner med larvband jämfört med specialutrustade allroundmaskiner eftersom de har större lastkapacitet. Lastkapaciteten blir alltså inte en begränsande faktor.&nbsp;Den styva larvbandskonstruktionen gör att det inte behöver finnas många bärande punkter under maskinen för att den ska vara stabil.&nbsp;En maskin med larvband sjunker inte även om en risbädd saknas, vilket gör den speciellt lämpad för bl.a. helträdsdrivning.&nbsp;Den lämpar sig därför också för första gallring på trädfattiga områden. Skördare med grävmaskinschassi och larvband fungerar likaså bra på torvjordar.&nbsp;Dess fördelar och nackdelar är: + den fasta undervagnen med larvband ökar bärigheten + rör sig lätt på torvjordar där terrängen är relativt jämn och utan berg och stenar + samma entreprenör kan ta hand om avverkningen av dikeslinjerna och grävningen av dikena då basmaskinen är en grävmaskin +/- åsikterna går isär beträffande hur väl en grävmaskin lämpar sig för avverkning, föraren behöver vara erfaren. På stämplingsposter som är små och närtransportsträckan kort kan en kombinationsmaskin som både fäller, kvistar, kapar, lastar och kör ut virket vara en konkurrenskraftig lösning.&nbsp;Om närtransportsträckan är lång är kombinationsmaskiner mindre väl lämpade.&nbsp;En fördel med kombinationsmaskiner är att man kan placera ut körbroar med maskinen på platser med dålig bärighet innan man kör över de kritiska platserna för första gången. Den banddrivna ProSilvaskotaren är planerad särskilt för virkesdrivning på torvmark. Bild: © Esa Pienkellomäki. Roterande grävmaskiner med larvband och fällhuvud fungerar bra på mjuka marker. Den här maskinen har som tilläggsutrustning en balmaskin på släp (Fixteri). Bild: © Kalle Vanhatalo. Yleiskoneeksi tarkoitettu hakkuukone on hyvä vaihtoehto suometsien harvennuksiin. Kuvassa Ponsse Beaver H53e joukkokäsittelykouralla ja leveillä teloilla varustettuna. Kuva: © Markku Saarinen.

# Val av maskintyp för drivning på torvjordar

## Specialutrustning för skogsmaskiner

På de flesta objekt lämpar sig allroundmaskiner om drivningsförhållandena i övrigt är goda. Marktrycket går att sänka avsevärt om man använder band som är bredare än normalt och avrundade i kanterna. Bäst lämpar sig maskiner med breda band i stämplingar med särskilt dålig bärighet.

# Val av maskintyp för drivning på torvjordar

## Avverkning och närtransport

Både skotare och skördare ska helst utrustas så att de lämpar sig för drivning på torvjordar, särskilt under barmarksperioden. Även om bärigheten i allmänhet är ett problem bara vid närtransporten, är det ändå redan i samband med avverkningen viktigt att undvika att söndra det bärande ytskiktet. Breda band med avrundade kanter minskar marktrycket.
För de flesta gallringsobjekt i torvmarksskog lämpar sig allroundmaskiner om de är försedda med utrustning för marker med dålig bärighet. Det här är en också kostnadseffektiv lösning. Stora skördare är ofta alltför tunga och att använda dem i torvmarksskog är inte heller ekonomiskt försvarbart eftersom stamdiametern i allmänhet är mindre än normalt. Då man använder lättare skördare med kortare bom behöver man ofta använda beståndsstråk för att uppnå ett tillräckligt avstånd mellan körstråken. Metoden med beståndsstråk kan annars vara lämplig för objekt med smala tegar kan, men det kan vara svårt att skapa en tillräckligt bra risbädd.
En stor del av de skotarmodeller som används på fastmark lämpar sig också på torvjordar om de är utrustade för detta. Det här innebär mer flexibilitet för maskinentreprenören.

Den vanligaste lösningen är att utrusta en medeltung skotare med bredare band. Det viktigaste och billigaste sättet att minska belastningen vid drivning på torvmark är just att förse en vanlig skotare med specialband. Breda band förbättrar avsevärt lastkapaciteten, men gör också ekipaget bredare, 3,0-3,5 meter. Också sådana maskiner som är byggda speciellt för drivning i torvmarksskog, t.ex. ProSilva, har ungefär samma ekipagebredd.

# Val av maskintyp för drivning på torvjordar

## Höjning av lastkapaciteten för skogsmaskiner

En förutsättning för att drivning på torvjord ska lyckas är att man valt lämpliga maskiner för ändamålet och att avverkningen utförs så att villkoren för närtransporten fylls. Spårbildning kan ofta orsaka problem. Om det bärande skiktet går sönder uppstår spårbildning snabbt och maskinen kan fastna redan efter några körvändor.
Om man väljer en skogsmaskin med de rätta egenskaperna eller en som är försedd med lämplig tilläggsutrustning är det möjligt att minska belastningen på marken. Man kan t.ex. välja något av följande alternativ:
- öka den bärande ytan
- använd bredare band än normalt eller en banddriven skogsmaskin
- använd en maskin med fler axlar
- använd längre boggi eller tilläggshjul
- använd bredare däck
- minska maskinens egenvikt
- förbättra maskinens balans och sidostabilitet
- förhindra krängning med hjälp av hydraulik
- kontrollera boggins balans.

Det går också att minska belastningen genom att se till att viktfördelningen i längdriktningen blir optimal. I praktiken betyder det här att se till att kranen och lasten kommer så långt fram som möjligt och bakboggin så långt bak som möjligt.

# Val av maskintyp för drivning på torvjordar

## Alternativ till allroundmaskiner

**Alternativ till standardmaskiner**

Banddrivna skördare och skotare är utmärkta alternativ för virkesdrivning på marker med dålig bärighet. Larvbanden fungerar bra på mjuka torvjordar eftersom de är styvare än band monterade på gummihjul. Under barmarksperioden blir det mer lönsamt att använda maskiner med larvband jämfört med specialutrustade allroundmaskiner eftersom de har större lastkapacitet.
Lastkapaciteten blir alltså inte en begränsande faktor. Den styva larvbandskonstruktionen gör att det inte behöver finnas många bärande punkter under maskinen för att den ska vara stabil. En maskin med larvband sjunker inte även om en risbädd saknas, vilket gör den speciellt lämpad för bl.a. helträdsdrivning. Den lämpar sig därför också för första gallring på trädfattiga områden.
Skördare med grävmaskinschassi och larvband fungerar likaså bra på torvjordar. Dess fördelar och nackdelar är:

\+ den fasta undervagnen med larvband ökar bärigheten
\+ rör sig lätt på torvjordar där terrängen är relativt jämn och utan berg och stenar
\+ samma entreprenör kan ta hand om avverkningen av dikeslinjerna och grävningen av dikena då basmaskinen är en grävmaskin

+/- åsikterna går isär beträffande hur väl en grävmaskin lämpar sig för avverkning, föraren behöver vara erfaren.
På stämplingsposter som är små och närtransportsträckan kort kan en kombinationsmaskin som både fäller, kvistar, kapar, lastar och kör ut virket vara en konkurrenskraftig lösning. Om närtransportsträckan är lång är kombinationsmaskiner mindre väl lämpade. En fördel med kombinationsmaskiner är att man kan placera ut körbroar med maskinen på platser med dålig bärighet innan man kör över de kritiska platserna för första gången.

Valet av maskintyp beror av torvmarkens bärighet. Problemet med den dåliga bärigheten på torvmarker är närmast ekonomiskt, eftersom det finns specialmaskiner för drivning på mjuk mark och också tilläggsutrustning för skogsmaskiner av standardmodell.

Virkesdrivning på torvmarker

Valet av maskintyp beror av torvmarkens bärighet. Problemet med den dåliga bärigheten på torvmarker är närmast ekonomiskt, eftersom det finns specialmaskiner för drivning på mjuk mark och också tilläggsutrustning för skogsmaskiner av standardmodell.

Val av maskintyp för drivning på torvjordar

PEFC™-certifieringen (2022) Vid gallrings- och slutavverkning och vid drivning av energived lämnas både levande och döda naturvårdsträd permanent kvar på behandlingsytan för att trygga mångfalden i skogsekosystemet.&nbsp;Mångfalden och skogslevande arter ska också gynnas genom att bevara blandbestånd och viltbuskage. Indikatorer Antalet permanent kvarlämnade naturvårdsträd ska efter en avverkning i medeltal uppgå till minst 10 st/ha och dessutom ska i medeltal minst 10 stycken döda träd lämnas per hektar. Träd som nyligen skadats i samband med en skogsskada kan räknas med i antalet träd så att det totala antalet skadade, levande och döda träd som lämnas uppgår till minst 20 st/ha. Naturvårdsträden kan koncentreras inom en stämplingspost som består av flera beståndsfigurer. Om det inte finns tillräckligt med död ved inom stämplingsposten skapas minst 2–5 högstubbar per hektar, särskilt av lövträd. För att trygga levnadsförhållandena för en mångfald av arter, inkluderande viltet, bör man vid alla skeden i beståndsbehandlingen lämna viltbuskage och upprätthålla en trädslagsblandning då en sådan förekommer naturligt på figuren och om inslaget av andra trädslag inte äventyrar utvecklingen hos huvudträdslagen. Definitioner Naturvårdsträden ska bestå av levande träd som hör till landets naturliga flora. Som naturvårdsträd lämnas boträd för rovfåglarstora enargamla träd med brandlyragrova träd från en tidigare trädgenerationträd som har ett avvikande utseendeädla lövträdstora asparträdformade sälgar, häggar och rönnarklibbalarhålträdtallar som identifierats som tjädertallar.Ifall ovanstående saknas ska i stället lämnas sådana naturvårdsträd som gynnar mångfalden och som är minst 15 cm grova på brösthöjd och som har goda förutsättningar att utvecklas till gamla träd. Naturvårdsträden ställs i första hand i grupper och i omedelbar närhet av värdefulla livsmiljöer, nära skyddszoner intill öppen torvmark eller vattendrag och småvatten. Träd i skyddszoner kan räknas med i antalet naturvårdsträd om de fyller diameterkravet för naturvårdsträden. I grupperna av naturvårdsträd som lämnats hålls marken intakt och underväxten röjs inte. Av säkerhetsskäl bör naturvårdsträd inte lämnas i omedelbar närhet av viktiga strukturer som trafikleder eller el- och telefonledningar och inte heller på fornminnen. Med död ved avses döda, stående eller liggande stammar och högstubbar med en brösthöjdsdiameter på minst 20 cm. Som död ved räknas inte avsiktligt tillverkade torrfuror och inte heller död ved av barrträd i sådana fall där det enligt skogsskadelagen (1087/2013) är lagstridigt att lämna stammarna kvar i skogen. Med stämplingspost avses ett skogsområde som ägs av en och samma markägare och som avgränsats för virkesdrivning. En stämplingspost kan bestå av flera beståndsfigurer som kan avverkas vid olika tillfällen. Högstubbar är stående trädstammar som kapats av 2-5 meter från marken. Vid slutavverkning tillverkas högstubbar av träd med en brösthöjdsdiameter på minst 15 cm. Viltbuskage är små grupper av träd där olika arter kan söka skydd. Ett viltbuskage ska helst bestå av flera trädslag, innehålla granar och ha en areal på minst 10 m². Grupper av naturvårdsträd som lämnats oröjda fungerar som viltbuskage. Trädslagsblandning innebär att det förekommer minst ett annat trädslag än huvudträdslaget i ett bestånd, och detta ska helst vara ett lövträdslag. FSC®-certifieringen (2023) Organisationen ska lämna naturvårdsträd i samband med skogsbruksåtgärder. Naturvårdsträden kan koncentreras till stämplingsposter som avverkas samtidigt inom en cirkel med 1 km diameter. Också träd av huvudträdslaget lämnas som naturvårdsträd. Utländska trädslag godtas inte som naturvårdsträd, förutom lärk.&nbsp;Levande naturvårdsträd som lämnats kvar vid tidigare avverkningar avlägsnas inte och räknas fortfarande som naturvårdsträd vid senare avverkningar, förutsatt att de fortfarande lever.Som naturvårdsträd räknas sådana levande träd som lämnats att stå kvar och som har betydelse med tanke på mångfalden, om deras diameter uppnår minimidiameterkraven för naturvårdsträd.&nbsp;En del av naturvårdsträden (högst 5 per hektar) kan användas att tillverka högstubbar av om de berörda träden inte är träd med särskilt värde för mångfalden. Den del av stammen som har kapats av lämnas på marken i det fall högstubben räknas med i antalet naturvårdsträd.I grupperna av naturvårdsträd som lämnats på en förnyelseyta hålls marken intakt och underväxten röjs inte.&nbsp;Vid förnyelseavverkning lämnas minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland. Vid förnyelseavverkning lämnas dessutom minst 10 naturvårdsträd per hektar träd med en minsta brösthöjdsdiameter på 10 cm. Detta krav tillämpas inte om minst 5 naturvårdsträd per hektar har en brösthöjdsdiameter på minst 30 cm i södra Finland och minst 25 cm i norra Finland. Vid annan avverkning i bestånd vars huvudbestånd motsvarar grövre gallringsskog lämnas naturvårdsträd som eventuellt lämnats vid tidigare avverkningar och säkerställs att objektet efter avverkningen kommer att ha minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland. Följande levande träd av värde för den biologiska mångfalden bevaras vid alla skogsbruksåtgärder: fridlysta trädslag (enligt lag, oavsett trädets diameter)&nbsp;enskilda träd eller små grupper av träd vars brösthöjdsdiameter är minst:&nbsp;tall, gran och björk: 60 cm&nbsp;övriga inhemska trädslag: 40 cm.&nbsp;trädformade och pelarartade enar&nbsp;aspar med en brösthöjdsdiameter på minst 40 cm: i barrträdsdominerad skog lämnas minst 20 st/ha eller samtliga om antalet är mindre än detta&nbsp;hålträdkända boträd för rovfåglar&nbsp;tallar med brandlyra; i norra Finland på sådana områden där det är gott om brandskadade träd lämnas minst 10 brandskadade träd per hektar.&nbsp;Följande slags levande träd av värde för mångfalden lämnas vid förnyelseavverkning och vid annan avverkning av bestånd där huvudbeståndet utgörs av ett grövre gallringsbestånd: ekar vars brösthöjdsdiameter är:minst 20 cm i den hemiboreala zonenminst 10 cm i övriga Finland.övriga ädla lövträd, sälgar och andra trädartade viden, häggar, rönnar och klibbalar med en brösthöjdsdiameter på 10 cm eller mer.Vid avverkning i bestånd som domineras av ung skog och vid plantskogsvård ska av ovan nämnda träd lämnas minst 20 per hektar, eller alla träd som uppfyller ovanstående krav om det förekommer färre av dem än 20 per hektar. Vid valet av träd som ska lämnas bör de grövsta träden och olika trädslag prioriteras. Organisationen lämnar döda träd med en brösthöjdsdiameter på mer än 10 cm alltid när de påträffas i området, såvida inte lagen om bekämpning av skogsskador kräver att de avlägsnas. Om det uppstår mer än 20 m³/ha av död ved på objektet, får den andel som överstiger detta avlägsnas (även om tröskeln enligt skogsskadelagen inte överskrids). I odlade lövträdsbestånd av utvecklingsklass 02 får den andel av nyligen död ved (rötklass 1) som överskrider 10 m3/ha avlägsnas. Organisationen ser till att andelen lövträd inte minskar till mindre än 10 % av det totala stamantalet i samband med gallring eller plantskogsvård. Om andelen lövträd är mindre än 10 % av det totala stamantalet före åtgärden, lämnas alla lövträd, utom då det är klart skadligt för barrträdens utveckling. Vid plantskogsvården ska också lämnas sådana lövträdslag som har betydelse med tanke på mångfalden. Vid plantskogsvård och gallringsavverkning lämnas buskage och lövträd som är viktiga för viltet.

# Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av strukturdrag som är viktiga för mångfalden

## PEFC™-certifieringen (2022)

**Indikatorer**

Vid gallrings- och slutavverkning och vid drivning av energived lämnas både levande och döda naturvårdsträd permanent kvar på behandlingsytan för att trygga mångfalden i skogsekosystemet. Mångfalden och skogslevande arter ska också gynnas genom att bevara blandbestånd och viltbuskage.
Antalet permanent kvarlämnade naturvårdsträd ska efter en avverkning i medeltal uppgå till minst 10 st/ha och dessutom ska i medeltal minst 10 stycken döda träd lämnas per hektar. Träd som nyligen skadats i samband med en skogsskada kan räknas med i antalet träd så att det totala antalet skadade, levande och döda träd som lämnas uppgår till minst 20 st/ha. Naturvårdsträden kan koncentreras inom en stämplingspost som består av flera beståndsfigurer. Om det inte finns tillräckligt med död ved inom stämplingsposten skapas minst 2–5 högstubbar per hektar, särskilt av lövträd.

# Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av strukturdrag som är viktiga för mångfalden

## PEFC™-certifieringen (2022)

**Definitioner**

För att trygga levnadsförhållandena för en mångfald av arter, inkluderande viltet, bör man vid alla skeden i beståndsbehandlingen lämna viltbuskage och upprätthålla en trädslagsblandning då en sådan förekommer naturligt på figuren och om inslaget av andra trädslag inte äventyrar utvecklingen hos huvudträdslagen.
Naturvårdsträden ska bestå av levande träd som hör till landets naturliga flora. Som naturvårdsträd lämnas

- boträd för rovfåglar
- stora enar
- gamla träd med brandlyra
- grova träd från en tidigare trädgeneration
- träd som har ett avvikande utseende
- ädla lövträd
- stora aspar
- trädformade sälgar, häggar och rönnar
- klibbalar
- hålträd
- tallar som identifierats som tjädertallar.
Ifall ovanstående saknas ska i stället lämnas sådana naturvårdsträd som gynnar mångfalden och som är minst 15 cm grova på brösthöjd och som har goda förutsättningar att utvecklas till gamla träd.
Naturvårdsträden ställs i första hand i grupper och i omedelbar närhet av värdefulla livsmiljöer, nära skyddszoner intill öppen torvmark eller vattendrag och småvatten. Träd i skyddszoner kan räknas med i antalet naturvårdsträd om de fyller diameterkravet för naturvårdsträden.

I grupperna av naturvårdsträd som lämnats hålls marken intakt och underväxten röjs inte.
Av säkerhetsskäl bör naturvårdsträd inte lämnas i omedelbar närhet av viktiga strukturer som trafikleder eller el- och telefonledningar och inte heller på fornminnen.
Med död ved avses döda, stående eller liggande stammar och högstubbar med en brösthöjdsdiameter på minst 20 cm. Som död ved räknas inte avsiktligt tillverkade torrfuror och inte heller död ved av barrträd i sådana fall där det enligt skogsskadelagen (1087/2013) är lagstridigt att lämna stammarna kvar i skogen.

Med stämplingspost avses ett skogsområde som ägs av en och samma markägare och som avgränsats för virkesdrivning. En stämplingspost kan bestå av flera beståndsfigurer som kan avverkas vid olika tillfällen.
Högstubbar är stående trädstammar som kapats av 2-5 meter från marken. Vid slutavverkning tillverkas högstubbar av träd med en brösthöjdsdiameter på minst 15 cm.
Viltbuskage är små grupper av träd där olika arter kan söka skydd. Ett viltbuskage ska helst bestå av flera trädslag, innehålla granar och ha en areal på minst 10 m². Grupper av naturvårdsträd som lämnats oröjda fungerar som viltbuskage.

Trädslagsblandning innebär att det förekommer minst ett annat trädslag än huvudträdslaget i ett bestånd, och detta ska helst vara ett lövträdslag.

# Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av strukturdrag som är viktiga för mångfalden

## FSC®-certifieringen (2023)

Organisationen ska lämna naturvårdsträd i samband med skogsbruksåtgärder. Naturvårdsträden kan koncentreras till stämplingsposter som avverkas samtidigt inom en cirkel med 1 km diameter.
- Också träd av huvudträdslaget lämnas som naturvårdsträd. Utländska trädslag godtas inte som naturvårdsträd, förutom lärk.
- Levande naturvårdsträd som lämnats kvar vid tidigare avverkningar avlägsnas inte och räknas fortfarande som naturvårdsträd vid senare avverkningar, förutsatt att de fortfarande lever.
- Som naturvårdsträd räknas sådana levande träd som lämnats att stå kvar och som har betydelse med tanke på mångfalden, om deras diameter uppnår minimidiameterkraven för naturvårdsträd.
- En del av naturvårdsträden (högst 5 per hektar) kan användas att tillverka högstubbar av om de berörda träden inte är träd med särskilt värde för mångfalden. Den del av stammen som har kapats av lämnas på marken i det fall högstubben räknas med i antalet naturvårdsträd.
- I grupperna av naturvårdsträd som lämnats på en förnyelseyta hålls marken intakt och underväxten röjs inte.
Vid förnyelseavverkning lämnas minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland. Vid förnyelseavverkning lämnas dessutom minst 10 naturvårdsträd per hektar träd med en minsta brösthöjdsdiameter på 10 cm. Detta krav tillämpas inte om minst 5 naturvårdsträd per hektar har en brösthöjdsdiameter på minst 30 cm i södra Finland och minst 25 cm i norra Finland.

Vid annan avverkning i bestånd vars huvudbestånd motsvarar grövre gallringsskog lämnas naturvårdsträd som eventuellt lämnats vid tidigare avverkningar och säkerställs att objektet efter avverkningen kommer att ha minst 10 träd per hektar med en minsta brösthöjdsdiameter på 20 cm i södra Finland och 15 cm i norra Finland.
Följande levande träd av värde för den biologiska mångfalden bevaras vid alla skogsbruksåtgärder:
- fridlysta trädslag (enligt lag, oavsett trädets diameter)
- enskilda träd eller små grupper av träd vars brösthöjdsdiameter är minst:
- tall, gran och björk: 60 cm
- övriga inhemska trädslag: 40 cm.
- trädformade och pelarartade enar
- aspar med en brösthöjdsdiameter på minst 40 cm: i barrträdsdominerad skog lämnas minst 20 st/ha eller samtliga om antalet är mindre än detta
- hålträd
- kända boträd för rovfåglar
- tallar med brandlyra; i norra Finland på sådana områden där det är gott om brandskadade träd lämnas minst 10 brandskadade träd per hektar.

Följande slags levande träd av värde för mångfalden lämnas vid förnyelseavverkning och vid annan avverkning av bestånd där huvudbeståndet utgörs av ett grövre gallringsbestånd:
- ekar vars brösthöjdsdiameter är:
- minst 20 cm i den hemiboreala zonen
- minst 10 cm i övriga Finland.
- övriga ädla lövträd, sälgar och andra trädartade viden, häggar, rönnar och klibbalar med en brösthöjdsdiameter på 10 cm eller mer.
Vid avverkning i bestånd som domineras av ung skog och vid plantskogsvård ska av ovan nämnda träd lämnas minst 20 per hektar, eller alla träd som uppfyller ovanstående krav om det förekommer färre av dem än 20 per hektar. Vid valet av träd som ska lämnas bör de grövsta träden och olika trädslag prioriteras.

Organisationen lämnar döda träd med en brösthöjdsdiameter på mer än 10 cm alltid när de påträffas i området, såvida inte lagen om bekämpning av skogsskador kräver att de avlägsnas. Om det uppstår mer än 20 m³/ha av död ved på objektet, får den andel som överstiger detta avlägsnas (även om tröskeln enligt skogsskadelagen inte överskrids). I odlade lövträdsbestånd av utvecklingsklass 02 får den andel av nyligen död ved (rötklass 1) som överskrider 10 m3/ha avlägsnas.
Organisationen ser till att andelen lövträd inte minskar till mindre än 10 % av det totala stamantalet i samband med gallring eller plantskogsvård. Om andelen lövträd är mindre än 10 % av det totala stamantalet före åtgärden, lämnas alla lövträd, utom då det är klart skadligt för barrträdens utveckling. Vid plantskogsvården ska också lämnas sådana lövträdslag som har betydelse med tanke på mångfalden.
Vid plantskogsvård och gallringsavverkning lämnas buskage och lövträd som är viktiga för viltet.

Skogscertifieringssystemen (PEFC**™** och FSC**®**) ställer vissa krav beträffande tryggandet av skogens strukturdrag. De utgör minimikrav då det gäller att lämna naturvårdsträd och död ved, tillverka högstubbar, spara viltbuskage och upprätthålla ett lövinslag i skogen. Det är frivilligt för skogsägare att höra till ett skogscertifieringssystem. För skogsägare vars skogar inte är certifierade är de nedan nämnda åtgärderna för att trygga strukturdragen frivilliga.

Död ved

Konstgjorda högstubbar

Lövinslag

Naturvårdsträd

Viltbuskage

Skogscertifieringssystemen (PEFC™ och FSC®) ställer vissa krav beträffande tryggandet av skogens strukturdrag. De utgör minimikrav då det gäller att lämna naturvårdsträd och död ved, tillverka högstubbar, spara viltbuskage och upprätthålla ett lövinslag i skogen. Det är frivilligt för skogsägare att höra till ett skogscertifieringssystem. För skogsägare vars skogar inte är certifierade är de nedan nämnda åtgärderna för att trygga strukturdragen frivilliga.

Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av strukturdrag som är viktiga för mångfalden

Vård av torvmarksskog skiljer sig på många sätt från vård av skog på mineraljordar. På torvmarker är det viktigt att ta speciell hänsyn till vatten- och näringshushållningen och miljöfrågorna: rena vattendrag, den biologiska mångfalden och bromsandet av klimatförändringen. Vid planering av virkesdrivningen är bärigheten en central fråga. Detta gör att virkesproduktion på torvmark kräver mer planering och investeringar än på mineraljordar.

I rekommendationerna för skogsvård avser vi med vård av torvmarksskogar skogsbruk på dikade torvmarker. Nyttjandet av odikade torvmarker i skogsbruket behandlas i ett eget delavsnitt.
I artikeln Grunder i skogsvård i rekommendationerna för skogsvård finns information om klassificeringen av torvmarksskogar och torvmarkstyper:
- [Klassificering av torvmarker](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/grunder-i-skogsvard%23section-p2701)
- [Ståndortsklassificering av dikade torvmarker](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/skotsel-av-en-skogsfastighet/grunder-i-skogsvard-p1928)

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Torvmarksskogsvårdens ekonomi

Skogsägaren kan förbättra virkesproduktionen och värdetillväxten genom skogsvård, men skogsvården är också en utgiftspost som minskar lönsamheten. Den bästa avkastningen på kapitalet får man på de bördigaste ståndorterna, medan skogsvårdsarbeten på de kargaste ståndorterna kan bli olönsamma.
Med tanke på trädens tillväxt och virkesproduktionens lönsamhet är det ofta motiverat att satsa på iståndsättning av dikessystemet och på skogsgödsling. I lönsamhetskalkylerna behöver emellertid också ingå eventuella kostnader för att undvika skador på miljön. I en del torvmarksskogar är det inte överhuvudtaget lönsamt att fortsätta att bedriva virkesproduktion.
Skogsägarens mål med skogsinnehavet påverkar avkastningskravet. Innan den förväntade avkastningsnivån fastställs är det bra att jämföra avkastning och risker för alternativa investeringar.

En torvmarksskog kan ses som **duglig för fortsatta investeringar** då investeringarna i en ny trädgeneration är ekonomiskt lönsamma. För att ta reda på lönsamhetsgraden behöver man räkna ut nettonuvärdet av intäkter och kostnader för skogen i fråga.
Här finns mer information om lönsamhetsberäkningar: [Metsätalouden kannattavuus(ulkoinen linkki)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/metsatalouden-kannattavuus%23section-p1837)

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Torvmarksskogsvårdens ekonomi

**Virkesproduktionsmässigt lönsamma objekt**

A) Objekt där virkesproduktionen är lönsam för skogsägaren från en trädgeneration till en annan och det lönar sig att fortsätta att investera i skogsvård. Lönsamheten i investeringarna sjunker med ökat avkastningskrav och ju kargare marken är.
B) Objekt där det inte lönar sig för skogsägaren att investera i virkesproduktion, men där beståndets tillväxt är tillräcklig för att producera drivningsdugligt virke från en trädgeneration till en annan. Här är det bäst att bara satsa på naturlig förnyelse eller alternativt att välja kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsmetod.
C) Objekt där virkesproduktionen är så liten att det endast lönar sig att ta tillvara den första trädgenerationen efter dikningen. Efter slutavverkning är virkesproduktion inte längre lönsam på grund av markens låga produktionsförmåga.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Torvmarksskogsvårdens ekonomi

**Virkesproduktionsmässigt olönsamma objekt**

Objekt som är olönsamma med tanke på virkesproduktion eftersom de ger mindre intäkter än vid skogsägarens avkastningskrav förutsätter.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Torvmarksskogsvårdens ekonomi

**Glasbjörk som blandträdslag på torvmark**

Skogsägaren beslutar om hur olika bruksformer - virkesproduktion, tryggandet av mångfalden och övriga bruksformer - ska betonas och jämkas samman på den egna skogsfastigheten.
Det finns alltid osäkerhetsfaktorer i skogsbruket, de kan till exempel ha att göra med den framtida skogsbruksinriktningen, priset och efterfrågan på virke eller med klimatet. Därför är det klokt att bedriva ett mångsidigt skogsbruk så att det finns utrymme för olika slags beslut i framtiden. Möjligheten att ställa om beståndsvården i torvmarksskog från beståndsvård trädskiktsvis till kontinuerlig beståndsvård är ett exempel på det här.

Det vanligt att det förekommer ett stort inslag av glasbjörk på bördig torvmark. Då ett glasbjörksbestånd har passerat åldern för första gallring är värdetillväxten liten eftersom kvaliteten sällan är tillräcklig för fanerstock. Det här innebär att det är motiverat att minska andelen glasbjörk i samband med gallring och i stället styra tillväxten till de bästa barrträden som har störst värdetillväxt. I barrträdsdominerade skogar är det ändå att rekommendera att man lämnar ett lövträdsinslag för att främja beståndets livskraft, förbättra markens tillstånd och trygga mångfalden.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

I praktiken kan skogsägaren välja mellan två alternativ när det gäller bruket av en torvmarksskog eller en del av den: att fortsätta med aktivt skogsbruk eller att upphöra med det och i stället låta torvmarken återgå till naturtillstånd.
Om valet är att fortsätta med skogsbruket på en dikad torvmark så behöver dräneringen hållas i skick. Om dräneringen upphör börjar torvmarken småningom återgå till naturtillstånd. Den här processen kan snabbas upp genom att restaurera torvmarken.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

**Att fortsätta med skogsbruket och upprätthålla dräneringen i torvmarksskog**

För att kunna upprätthålla virkesproduktionen på en torvmark är det viktigt att följa med både vatten- och näringshushållningen och åtgärda dem vid behov. På längre sikt betyder det här en eventuell iståndsättningsdikning, beroende av hur tätt trädbeståndet är och hur bra dikena drar.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

### Metsätalouden jatkaminen ja kuivatuksen ylläpito talouden, luonnon ja ilmastonmuutoksen hillinnän näkökulmasta.

##  [Att fortsätta med skogsbruket och upprätthålla dräneringen i torvmarksskog - effekter på ekonomi, natur och klimat](/sv/node/1435)

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

### Metsätalouden jatkaminen ja kuivatuksen ylläpito talouden, luonnon ja ilmastonmuutoksen hillinnän näkökulmasta.

##  [Att fortsätta med skogsbruket och upprätthålla dräneringen i torvmarksskog - effekter på ekonomi, natur och klimat](/sv/node/1435)

**Att upphöra med skogsbruket och låta området återgå till naturtillstånd**

Om alla dräneringsåtgärder upphör kan en dikad torvmark återvätas och återgå till naturtillstånd. Processen kan ta tiotals eller hundratals år. Trädbeståndet kan ännu fortsätta att växa länge efter att dikena börjat växa igen.
Hur snabbt återvätningen sker av sig själv är svårt att förutspå, och en möjlighet är därför att fortsätta bruka skogen så länge den ger så mycket avkastning att det uppfyller skogsägarens förväntningar. I en sådan här situation gör man inga investeringar med tanke på virkesproduktionen, utan fortsätter med gallringsavverkningar så länge skogen förnyar sig själv och avverkningsuttaget blir tillräckligt stort.
Det är i första hand lågproduktiva, dikade torvmarksskogar som det lönar sig att lämna utan åtgärder på det här viset. Den här typen av objekt hittar man oftast på lav- och ristorvmoar och större delen av dem finns i Nordbotten och i Lappland. Om det föreligger plikt att förnya ett lågproduktivt objekt av det här slaget är det klokast att låta det förnya sig på naturlig väg.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

### Metsätalouden jatkaminen ja kuivatuksen ylläpito talouden, luonnon ja ilmastonmuutoksen hillinnän näkökulmasta.

##  [Att fortsätta med skogsbruket och upprätthålla dräneringen i torvmarksskog - effekter på ekonomi, natur och klimat](/sv/node/1435)

**Ingen förnyelseplikt på de sämsta ståndorterna**

Förnyelseskyldigheten som anges i skogslagen (§ 5 a) gäller inte dikade torvmarker som klassas som tvinmark eller impediment (tillväxten under 1m³/ha/år). Vid avverkning på dessa ska minst 20 träd per hektar lämnas kvar för att främja mångfalden. Efter avverkningen får torvmarkerna återgå till naturtillstånd.
Då en torvmark restaureras enligt en plan som myndigheterna har godkänt, sätter förnyelseskyldigheten inga begränsningar på behandlingen av trädbeståndet. Då syftet är att restaurera en torvmark som ursprungligen har varit trädlös eller trädfattig, kan träden avlägsnas eller gallras mycket kraftigt utan att förnyelseskyldigheten träder i kraft. Det här gäller bland annat brunmossar och mossar.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

### Metsätaloudesta luopuminen ja ennallistumaan jättäminen talouden, luonnon ja ilmastonmuutoksen hillinnän näkökulmasta.

##  [Att upphöra med skogsbruket och låta området återgå till naturtillstånd, effekter på ekonomi, natur och klimat](/sv/node/1437)

Table
| Ekonomin | Om det inte är ekonomiskt lönsamt att upprätthålla en fungerande dränering så är det bästa alternativet att upphöra med aktivt skogsbruk och dräneringsåtgärder. ---Det här alternativet kan också komma i fråga om skogsägaren bedömer att de långsiktiga riskerna med att investera i objektet blir för stora. |
| Naturen | Om man vill återskapa mångfalden på torvmarken är det bästa alternativet inte nödvändigtvis att låta området återvätas av sig själv, eftersom det tar så länge. Däremot kan till exempel mångfalden på en bördig torvmark där det växer en blandskog som är rik på död ved gynnas kraftigt av att lämnas utanför skogsbruket.  ---Då skogsbruket upphör och den sista avverkningen utförs så kan man gärna lämna kvar en del träd som inte bidrar till avverkningsintäkterna. |
| Klimatet | Det här alternativet passar ur klimatsynvinkel särskilt bra på bördiga torvmarker med tjockt torvtäcke eftersom trädbeståndet där kan fortsätta att växa en längre tid, samtidigt som kolförrådet i de djupare torvskikten bevaras. ---På karga ståndorter med tjockt torvtäcke är det ofta ett bättre alternativ att sluta med att hålla dräneringen i skick snarare än att aktivt restaurera området. |

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

### Metsätaloudesta luopuminen ja ennallistumaan jättäminen talouden, luonnon ja ilmastonmuutoksen hillinnän näkökulmasta.

##  [Att upphöra med skogsbruket och låta området återgå till naturtillstånd, effekter på ekonomi, natur och klimat](/sv/node/1437)

**Att upphöra med skogsbruket och restaurera området**

En restaurering är det bästa sättet att gynna mångfalden på en dikad torvmark. Restaureringen är en aktiv form av naturskydd.
Läs mer om hur restaurering kan utföras: [Restaurering av torvmarker (extern länk)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/fi/toimenpiteet/soiden-ennallistaminen)
De bästa kandidaterna för restaurering av torvmarker är:

- ur mångfaldssynpunkt: bördiga kärr och dikade områden som ligger i anslutning till eller i närheten av torvmarker i naturtillstånd eller liknande torvmarkstyper som är viktiga med tanke på naturskyddet
- ur vattenvårdssynpunkt: torvmarker som då de restaurerats bildar ett översilningsområde mellan ett vattendrag och dikningsområde

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Alternativa bruksformer för torvmarksskog

### Metsätaloudesta luopuminen ja suon ennallistaminen talouden, luonnon ja ilmastonmuutoksen hillinnän näkökulmasta.

##  [Att upphöra med skogsbruket och restaurera området, effekter på ekonomi, natur och klimat](/sv/node/1438)

Table
| Ekonomin | Restaurering innebär att skogsbruket upphör eftersom både växt- och drivningsförhållandena försämras på en restaurerad torvmark.  ---Om träd behöver avlägsnas innan dikena täpps igen, kan det vara möjligt att få avverkningsintäkter från en torvmark som restaureras. Det är möjligt att få restaureringen finansierad med medel från METSO- eller HELMI-programmen. En restaurerad torvmark kan få ekonomisk betydelse om det används som rekreations- eller jaktområde eller ägaren får ersättning för bevarande av mångfalden eller kolförrådet. |
| Naturen | En restaurering är det bästa sättet att gynna mångfalden på en dikad torvmark.  ---Restaurering är ett bra alternativ med tanke på vattenvården, även om restaureringen på kort sikt kan orsaka en ökning av näringsbelastningen på vattendragen  ---Detta gäller speciellt i fall där dikesvattnet rinner ut i ett vattendrag som är viktigt med tanke på naturskydd eller rekreation eller då recipienten är känslig för tilläggsbelastning.  ---Det går också att gynna mångfalden och kvaliteten på dikesvattnet genom att leda vattnet till en odikad torvmark i närheten som delvis torkat på grund av dikningen av det angränsande området. |
| Klimatet | På längre sikt är effekten på klimatet positiv, särskilt på torvmarker med tjockt torvtäcke, även om restaureringen på kort sikt ofta kan leda till utsläpp av växthusgaser. |

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Reglering av vatten- och näringshushållning

**Bättre tillväxt med askgödsling**

På torvmarker är grundvattnets nivå och tillgången på upptagbar näring avgörande för trädens tillväxt. Dikena sänker grundvattennivån vilket medför att trädrötterna får tillräckligt med syre och tillväxten ökar. Trädbeståndet sköter också själv en del av dräneringen genom att vatten tas upp och avdunstar via blad och barr och genom att en del av nederbörden fångas upp av kronorna. Om dikena blir i så dåligt skick att dikena och träden tillsammans inte längre klarar av att ta hand om dräneringen, kan dikena behöva rensas.
Dränering leder till att näringsämnen frigörs i torven eftersom torven bryts ned snabbare. Träden får då tillgång till mer näring och detta syns som en ökad tillväxt. Det är viktigt att inte i onödan göra dräneringen för effektiv eftersom det leder till olägenheter för både vattendragen och klimatet.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Reglering av vatten- och näringshushållning

**Viktigt att hitta orsaken till dålig tillväxt innan åtgärder vidtas**

Torven på många torvmoar av typ II, det vill säga tidigare dikade öppna torvmarker eller blandtyper av myrar och kärr, innehåller väldigt litet mineralnäringsämnen, men däremot mycket kväve. För det här slaget av objekt med näringsbrist räcker det inte med att dränera, utan träden måste få tillskottsnäring genom gödsling.
Gödselmedel som framställts av aska ger den mest långverkande effekten. Efter gödslingen växer beståndet bättre och kronorna blir kraftigare, vilket leder till att trädens dräneringseffekt förbättras.

Virkesproduktion på torvmarker förutsätter att både dräneringen och näringsbalansen är i skick. En iståndsättningsdikning korrigerar inte ensam en eventuell näringsbrist. Askgödsling kan däremot öka den dräneringseffekt som träden har så pass mycket att det inte mera finns något behov av iståndsättningsdikning. Det är alltså viktigt att först utreda gödslingsbehovet innan man fattar beslut om iståndsättningsdikning.
Läs mer här:
- [Iståndsättning av diken (extern länk)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/istandsattning-av-diken)
- [Askgödling av torvmarker (extern länk)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/godsling/utforande%23section-515)

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Vård av torvmarksskogar med tanke på vattenvård, naturvård och klimat

**Vård av torvmarksskogar - effekter på vattendragen och hur de ska beaktas**

Både fasta partiklar och näringsämnen rinner ut i vattendragen från en dikad torvmarksskog. En iståndsättningsdikning orsakar i allmänhet en ökning av partikelbelastningen på vattendrag nedströms samtidigt som också läckaget av näringsämnen är större än från en torvmark i naturtillstånd.
Ta särskilt följande faktorer i beaktande:
- De negativa effekterna kan minskas genom att bara utföra iståndsättningsdikning där det är nödvändigt.
- De bästa vattenvårdsmetoderna har visat sig vara översilning och vattenåterföring eftersom de binder både fasta partiklar och näringsämnen effektivare än andra metoder. Belastningen av fasta partiklar kan minskas genom att använda flödesreglerande dammar och grävningsavbrott samt, om objektet är lämpligt, sedimentationsbassänger.
- Skogsvårdsmetoder som håller trädbeståndet tillräckligt tätt kan minska behovet av iståndsättning och därmed minska belastningen på vattendragen.
- Restaurering av torvmarker minskar belastningen på vattendragen även om läckaget av näringsämnen ökar under de första åren efter åtgärden. Man ska gärna restaurera småvatten samtidigt med restaureringen av torvmarker. Detta gynnar mångfalden i vattendragen.
- De sura sulfatjordarna, de s.k. alunjordarna, som finns längs kusten är problematiska med tanke på surheten. I inlandet finns motsvarande problem på områden där det förekommer svartskiffer. Vid planering av iståndsättningsdikning är det därför viktigt att utreda om det förekommer sura sulfatjordar eller svartskiffer på planeringsområdet.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Vård av torvmarksskogar med tanke på vattenvård, naturvård och klimat

**Vård av torvmarksskogar - effekter på torvmarkernas biologiska mångfald och hur de ska beaktas**

Mångfalden på dikade torvmarker kan stärkas på motsvarande sätt som på fastmarker. Den kraftigaste effekten på mångfalden orsakades redan av nydikningen, som ledde till att torvmarken började torka ut och träden började breda ut sig.
Beakta följande:
- De näringsrika torvmarkerna är särskilt värdefulla med tanke på mångfalden. I synnerhet i södra och mellersta delarna av Finland är bördiga torvmarker som är odikade eller nära naturtillstånd ovanliga.
- Efter en nydikning utvecklas torvmarksekosystemet så att torvmarkens arter börjar ersättas av fastmarksarter. Så gott som alla dikningsområden, förutom de allra kargaste, utvecklas inom några decennier till torvmoar så länge dräneringen fungerar *.*
- Ett av alternativen för att öka mångfalden är att återställa ett tidigare torvmarksekosystem till naturtillstånd. Det drar också viltet nytta av, dalripa och orre gynnas av att tidigare öppna torvmarker restaureras medan tjäder och järpe drar nytta av restaurering av trädbevuxna torvmarker.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Vård av torvmarksskogar med tanke på vattenvård, naturvård och klimat

**Vård av torvmarksskogar - klimateffekter**

Både trädbeståndet och marken påverkar utsläppen av växthusgaser från en torvmarksskog. Träden och marken påverkas igen av torvmarkens vatten- och näringshushållning. Då en torvmark dräneras ökar trädens tillväxt och de binder mer kol än tidigare. Samtidigt minskar utsläppen av metan från marken.
Dikning och virkesproduktion på torvmark är ur klimatsynpunkt tveeggade verksamheter. Genom dikning och gödsling får man en kraftigt ökad tillväxt hos trädbestånd på torvmarker, men de här åtgärderna bidrar samtidigt till att torven börjar brytas ned. Dräneringseffekten ökar ytterligare i och med att de växande träden avdunstar allt mera vatten, vilket försnabbar nedbrytningen av torv.
Eftersom dikning och gödsling i allmänhet ökar trädens kolbindning mer än de ökar utsläppen av växthusgaser, kan man säga att det växande trädbeståndet på kort sikt bromsar klimatförändringen. På lång sikt försnabbar emellertid de här samma åtgärderna klimatförändringen, eftersom kolförrådet i träden inte blir kvar i skogen permanent, medan förlusten av kol genom nedbrytningen av torv är permanent, åtminstone så länge dräneringen har effekt.

Till den här konflikten mellan korttids- och långtidsperspektiven kan läggas ytterligare ett problem, nämligen att det allt varmare klimatet i sig torkar ut de dikade torvmarkerna vilket försnabbar nedbrytningen av torv. Klimatprognoserna pekar dessutom på att det blir vanligare med torra perioder under sommaren och torkan blir svårare, vilket ökar risken för bränder på torvmarkerna.
Ta följande i beaktande:
- Då dräneringen effektiveras ökar utsläppen av växthusgas från marken eftersom grundvattenytans nivå avgör hur snabbt torven bryts ned: ju djupare grundvattennivå, desto snabbare bryts torven ned och desto större är de utsläpp av koldioxid och dikväveoxid som marken avger. Dränering förbättrar växtförhållandena för träden ned till ett grundvattendjup på 30-40 cm.
- Torven bryts ned snabbare på bördiga ståndorter (ört- och blåbärstorvmo) jämfört med karga (lingon- och ristorvmo). På karga ståndorter går det i bästa fall att uppnå klimatneutralitet på lång sikt och på bördiga ståndorter kan utsläppen av växthusgaser avsevärt begränsas.
- Nedbrytningen av torv kan mer eller mindre förhindras på karga ståndorter om man ser till att grundvattnet inte ligger djupare än 30-40 cm under växtsäsongen.
- På bördiga ståndorter måste vattenytan däremot ligga mycket nära markytan för att nedbrytningen av torv ska upphöra. Under sådana förhållanden är det för blött för att träden ska kunna växa.
- Utsläppen av växthusgaser orsakade av iståndsättningsdikning kan minskas genom att bara rensa diken som är nödvändiga att rensa och att hålla dem så grunda som möjligt. Då blir inte dräneringen för effektiv och i och med att träden börjar växa bättre väger det åtminstone på kort sikt upp de utsläpp som nedbrytningen av torv orsakar.

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Skogsbruk på odikade torvmarker

Odikad torvmark är sällan lämpad för virkesproduktion. Odikade torvmarker är viktiga för mångfalden och med tanke på vattenvården samtidigt som de fungerar som kolförråd. Därför rekommenderas att man lämnar dem utanför aktivt skogsbruk och inte heller dikar dem.
Skogslagen och PEFC-certifieringen tillåter avverkning i odikad torvmarksskog så länge man beaktar de begränsningar i skogslagen och PEFC-standarden som gäller särskilt viktiga livsmiljöer på torvmark. FSC-certifieringen kräver däremot att odikad torvmark lämnas utanför aktivt skogsbruk. Varken PEFC- eller FSC-certifieringen tillåter nydikning av odikad torvmark.
Det är bara de mest välbestockade myrarna och kärren som kan tänkas lämpa sig för virkesproduktion. Också på dem är det närmast gallringsavverkning som kan komma i fråga. Då bibehålls skogstäcket och beståndet hålls tillräckligt tätt för att upprätthålla en naturlig dränering utan att dikning behövs.

Läs mer här: [Virkesproduktion på torvmark, utförande(extern länk)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/virkesproduktion-pa-torvmark/utforande%23section-561)

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Särdrag vid virkesdrivning på torvmarker

Särdragen och utförandet av virkesdrivning på torvmarker finns beskrivna i en skild artikel.
- Läs mer här: [Virkesdrivning på torvmark, utförande(extern länk)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/virkesdrivning-pa-torvmarker/utforande)

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## Skötselprogram för torvmarksskog

Skötselprogrammen för beståndsvård trädskiktsvis finns beskrivna i en skild artikel.
- Läs mer här: [Virkesproduktion på torvmarker (extern länk)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/atgarder/virkesproduktion-pa-torvmark)
Skötselprogrammen för kontinuerlig beståndsvård finns beskrivna i en skild artikel.

- Läs mer här: [Avverkningar för kontinuerlig beståndsvård)](https://metsanhoidonsuositukset.fi/sv/kategorier/avverkningar-kontinuerlig-bestandsvard)
-

# Särdrag i vården av torvmarksskogar

## \[H2\]

**Läs mer om ämnet:** Skötsel av en skogsfastighet | [**Skogsbruksplanering**](/sv/kategorier/skogsbruksplanering)

Särdrag i vården av torvmarksskogar

En skog där man bedriver kontinuerlig beståndsvård är variationsrik Diameterfördelningen varierar i trädbeståndet och det finns oftast mycket fler små träd än stora träd.&nbsp;Det finns ändå alltid så många stora träd att skogen alltid upplevs som trädbeklädd.&nbsp;Antalet träd i olika storleksklasser kan variera i olika skeden.&nbsp;Det är också typiskt att träden växer i grupper. Plantskogsvård utförs vid behov. Åtgärder som främjar den biologiska mångfalden, som att lämna kvar naturvårdsträd, spara död ved och upprätthålla blandbestånd, ska användas både vid beståndsvård trädskiktsvis och vid kontinuerlig beståndsvård.&nbsp;För tydlighetens skull ingår dessa naturvårdsåtgärder inte i de följande skisserna. Beståndsstruktur vid kontinuerlig beståndsvård: 1) grandominerat, olikåldrigt bestånd. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Beståndsstruktur vid kontinuerlig beståndsvård: 2) stegvis avveckling av överståndare av tall vid kontinuerlig beståndsvård. Bild: Juha Varhi, © Tapio. Skogsförnyelse vid kontinuerlig beståndsvård Vid kontinuerlig beståndsvård förnyas skogen genom den underväxt som uppkommer genom naturlig plantsättning.&nbsp;När stora träd avverkas kan de mindre träden öka sin tillväxt när de får mer utrymme att växa.&nbsp;Det blir också plats för plantsättning i beståndet.&nbsp;En befintlig, välmående underväxt ökar sannolikheten för att man ska lyckas bedriva kontinuerlig beståndsvård framgångsrikt.&nbsp;Vi kan inte på basis av den kunskap vi har idag sätta mål för antal plantor eller hur stor andel av arealen som bör ha plantor inne i beståndet. Vid stegvis avveckling av överståndare sker plantsättning genom frön från de fröträd som lämnas kvar.&nbsp;Skogen hålls trädklädd när överståndarna stegvis avvecklas så att det alltid finns stora träd kvar. Förekomsten av goda fröår påverkar hur väl och hur snabbt det går att få till stånd en naturlig skogsförnyelse.&nbsp;Utöver goda fröår krävs gynnsamma förhållanden för plantsättning.&nbsp;Det är stor årlig variation i hur många naturplantor som etablerar sig.&nbsp;I södra Finland har granen goda fröår en till två gånger per årtionde och i norr mera sällan.&nbsp;Tallen har i södra Finland goda fröår ungefär tre gånger per årtionde. I norra Finland är det vanligen mer än tio år mellan goda fröår för tall. Utveckling och upprätthållande av beståndsstrukturen Vid kontinuerlig beståndsvård strävar man efter en varierande beståndsstruktur.&nbsp;Glesa partier är viktiga för att plantsättningen ska lyckas. Också i tätare partier kan träd av olika storlekar stå mer eller mindre grupperade. Utgående från vilka mål som ställs för skogsbruket avgör man hur stora enskilda träd får bli innan de avverkas, hur stort antal bestående naturvårdsträd man lämnar och vilken täthet och struktur beståndet ska ha efter avverkning. För att utveckla och upprätthålla trädbeståndets struktur använder man sig vid kontinuerlig beståndsvård av gallring, plockhuggning, luckhuggning och teghuggningks. esim. Valkonen, S., Sirén, M. &amp; Piri, T. 2010. Poiminta- ja pienaukkohakkuut – vaihtoehtoja avohakkuulle. Metsäkustannus Oy. samt avverkning i fröträdsställning och stegvis avveckling av överståndareks. Valkonen, S. 2017. Metsän jatkuvasta kasvatuksesta. Metsäkustannus Oy ja Luonnonvarakeskus. 125 s. (376).&nbsp;Om man vill omvandla en likåldrig skog till en olikåldrig skog behövs mångsidiga avverkningar som stöder beståndets utveckling så att det får en mer varierad struktur.&nbsp;Samma kvalitetskrav för skogsvård och naturvård gäller vid både kontinuerlig beståndsvård och beståndsvård trädskiktsvis. Vid kontinuerlig beståndsvård finns det en risk för att granen börjar dominera. Det varmare klimatet ökar skaderisken för gran på ståndorter som är känsliga för torka. Ljuskrävande trädslag klarar inte av att växa som underväxt i skuggan av andra träd, vilket granen gör. Förnyelse av tall och lövträd kräver därför i praktiken fröträdsställning eller luckhuggning. Omdrev Omdrevet, dvs. hur ofta avverkningarna återkommer, beror av den virkesvolym som kan avverkas, behovet av att hålla underväxten i god kondition och behovet av att upprätthålla beståndets plantsättningsförmåga.&nbsp;Om virkesuttaget är lågt i förhållande till arealen, blir avverkningen dyr.&nbsp;Om tiden mellan avverkningarna är lång, kan skogen bli alltför tät och då försämras plantsättningen och underväxtens utveckling. I södra Finland är omdrevet vid plockhuggning vanligen 10–20 år beroende på ståndort och gallringsstyrka.&nbsp;I norra Finland växer träden långsammare och därför blir också omdrevet längre, vanligen minst 20 år. Kontinuerlig beståndsvård - särdrag på torvmarker Torvjordar förnyas ofta lätt på naturlig väg. På torvmarker förekommer ofta en naturlig storleksvariation bland träden vilket underlättar den kontinuerliga beståndsvården betydligt. Ofta förekommer också underväxt. Nyttan av kontinuerlig beståndsvård på dikad torvmark Då den kontinuerliga beståndsvården fås att fungera som metod innebär det att skogsförnyelsen inte kräver några stora investeringar. På en del objekt som det inte skulle löna sig att förnya vid beståndsvård trädskiktsvis, kan kontinuerlig beståndsvård visa sig vara lönsam. I många fall kan man undvika iståndsättningsdikning om det finns ett så tätt bestånd att avdunstningen är tillräcklig. Detta minskar kostnaderna för virkesproduktionen och minskar också belastningen på vattendragen, samtidigt som det gynnar skogshönsfåglarna och minskar utsläppen av växhusgaser från marken. Unga granplantskogar på torvjord är känsliga för frostskador. Vid kontinuerlig beståndsvård uppstår sällan sådana luckor där granplantorna skulle utsättas för frost, annat än vid luckhuggning. Större träd kan också lämnas kvar som frostskärm på frostkänsliga platser, som i sänkor där risken för frostskador är störst. Risker med kontinuerlig beståndsvård på dikad torvmark Glasbjörken tar lätt över sådana ytor där man inte har utfört plantskogsvård och där det med nutida mått mätt skulle vara mer lönsamt att odla barrträd. Den här risken är emellertid mindre än vid beståndsvård trädskiktsvis. Plantsättningen på ris- och lingontorvmo fungerar ofta dåligt om markytan inte söndras i de fall mårtäcket som har uppstått efter dikningen är tjockt. På sådana objekt förekommer ofta också ett tjockt skikt av väggmossa som tillsammans med myrris försvårar plantsättningen. Näringshushållningen i marken är lika viktig vid kontinuerlig beståndsvård som vid beståndsvård trädskiktsvis. Om man väljer kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsprincip är det viktigt att se till att inte bara vattenhushållningen utan också näringshushållningen är i skick. Risken för rotröta är betydande också på torvjordar. Det här gäller både gran och tall, och på objekt med tjockt torvtäcke. Piri, T. &amp;amp; Valkonen, S. 2013. Incidence and spread of Heterobasidion root rot in uneven-aged Norway spruce stands. Canadian Journal of Forest Research 43(9): 872-877Förekomsten av rotticka på objekt med torvjord behöver alltså kontrolleras. Kontinuerlig beståndsvård och risken för skogsskador Ett varierande trädbestånd upprätthåller markens mångfald av svampar och mikroorganismer, vilket skapar goda tillväxtförhållanden för träden. Variationen i trädstorlek och trädslag minskar risken för omfattande skogsskador. En skog med få trädslag ökar risken för bland annat insektskador och växtsjukdomar som är specialiserade på ett visst trädslag. Risken för skogsskador har bedömts vara mindre vid kontinuerlig beståndsvård än om man tillämpar beståndsvård trädskiktsvisNevalainen S. 2017. Comparison of damage risks in even- and uneven-aged forestry in Finland. Silva Fennica vol. 51 no. 3 article id 1741. 28 p.. Flerskiktade skogar med en mångsidig trädslagssammansättning klarar i allmänhet insektskador bäst. Detta minskar också den ekonomiska riskenBjörkman, C., Bylund, H., Nilsson, U., Nordlander, G. &amp;amp; Schroeder, M. 2015. Effects of new forest management on insect damage risk in a changing climate.. Granbarkborreskador uppstår lättast i varma, soliga miljöer där det förekommer träd med sänkt motståndskraft, till exempel vindfällen. Risken för älg-, sork- och vindskador varierar beroende på de lokala förhållandena och beståndsbehandlingen. Kontinuerlig beståndsvård minskar i de flesta fall de här riskerna jämfört med beståndsvård trädskiktsvis.Nevalainen S. 2017. Comparison of damage risks in even- and uneven-aged forestry in Finland. Silva Fennica vol. 51 no. 3 article id 1741. 28 p. Man har konstaterat att risken för vindskador är mindre om man tillämpar plockhuggning i olikåldrig skogPukkala, T., Laiho, O. &amp;amp; Lähde, E. 2016. Continuous cover management reduces wind damage. Forest Ecology and Management.Vol. 372, p. 120–127.. Risken för vindskador är i allmänhet liten också efter en luckhuggningKivistö, P. Tuulenkaadot pienaukkohakkuussa. Pro gradu –tutkielma, Helsingin yliopisto, Metsätieteiden laitos. 61 s.. Vid all avverkning måste man ändå beakta beståndets skick och de lokala vindförhållandena. Kraftig plockhuggning och gallringsavverkning ökar risken för skador, särskilt om kronorna redan är uppkörda och beståndet är utsatt för vind. Rottickan utgör en betydande risk också vid kontinuerlig beståndsvård. Om beståndet redan är rejält infekterat av rotticka har också en del av underväxten redan drabbats via sina rotkontakter med infekterade träd. I granbestånd främjar kontinuerlig beståndsvård en sekundär spridning av rotticka mellan träd av olika storlekPiri, T. &amp;amp; Valkonen, S. 2013. Incidence and spread of Heterobasidion root rot in uneven-aged Norway spruce stands. Canadian Journal of Forest Research 43(9): 872-877. Snytbaggen utgör det största hotet mot små barrträdsplantor. Snytbaggen skadar ofta plantor på planterade kalytor men sällan i olikåldrig skog. Tallen förnyar sig lätt på naturlig väg om ståndorten är lämplig och det finns tillräckligt med växtutrymme. Bild: © Kalle Vanhatalo.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

Jatkuvassa kasvatuksessa metsä säilyy koko ajan peitteisenä ja metsän uudistuminen perustuu luontaisen taimettumisen ylläpitämään alikasvokseen. Jatkuvassa kasvatuksessa pyritään vaihtelevaan puuston rakenteeseen, jonka ylläpitoon käytetään harvennus, poiminta-, pienaukko- ja kaistalehakkuita sekä siemenpuu- ja ylispuuhakkuita.

Pienaukkohakkuu on jatkuvan kasvatuksen hakkuutapa. Siinä tehdään pienialaisia, enintään 0,3 hehtaarin aukkoja, joiden on tarkoitus edistää metsän luontaista uudistumista.

Vid behov gallras trädbeståndet runtom eller mellan luckorna genom plockhuggning. Detta minskar rotkonkurrensen vid luckornas kanter.
Luckhuggning lämpar sig särskilt väl i grandominerade kärr där små luckor och smala tegar lätt förnyas på naturlig väg. Luckhuggning rekommenderas enbart i något äldre bestånd. Luckorna bör planeras och placeras så att de mellanliggande områdena inte blir för smala, eftersom de då lätt utsätts för vindskador.

Poimintahakkuu on jatkuvan kasvatuksen hakkuutapa, jonka on tarkoitus edistää metsän luontaista uudistumista. Poimintahakkuussa poistetaan metsikön suurimpia puita, tehdään tilaa pienemmille elinvoimaisille puille sekä lisätään kenttäkerroksessa kasvutilaa uusille taimille.

Grandominerade trädbestånd och talldominerade trädbestånd på karga ståndorter i norra Finland är i regel väl lämpade för plockhuggning. Plockhuggning påminner om höggallring som görs vid beståndsvård trädskiktsvis. Plockhuggning utförs för att skapa goda förutsättningar för plantsättning och därför måste man spara också stora träd av bra kvalitet med tanke på att de står för den största delen av fröproduktionen. Mindre träd avlägsnas om de är skadade eller sjuka eller om man vill glesa ut täta trädgrupper.

Jatkuva kasvatus on metsänkasvatustapa, jossa metsän puusto säilytetään yleensä peitteisenä eikä avohakkuita tehdä. Metsän uudistuminen perustuu olemassa olevaan alikasvostaimikkoon tai hakkuun jälkeen luontaisesti syntyviin taimiin ja niiden kasvattamiseen. Uudistamis- ja kasvatusvaiheet limittyvät, jolloin painopiste voi olla tilanteen mukaan metsän uudistumisen edellytysten parantamisessa tai kasvatuksessa.
Jatkuvan kasvatuksen hakkuita tehdään pääsääntöisesti poiminta- ja pienaukkohakkuina, väljennyshakkuina, ylispuuhakkuina sekä suojuspuu- ja siemenpuuhakkuina. Lisäksi erityisesti turvemailla voidaan hyödyntää kaistalehakkuita.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## En skog där man bedriver kontinuerlig beståndsvård är variationsrik

Diameterfördelningen varierar i trädbeståndet och det finns oftast mycket fler små träd än stora träd. Det finns ändå alltid så många stora träd att skogen alltid upplevs som trädbeklädd. Antalet träd i olika storleksklasser kan variera i olika skeden. Det är också typiskt att träden växer i grupper. Plantskogsvård utförs vid behov.
Åtgärder som främjar den biologiska mångfalden, som att lämna kvar naturvårdsträd, spara död ved och upprätthålla blandbestånd, ska användas både vid beståndsvård trädskiktsvis och vid kontinuerlig beståndsvård. För tydlighetens skull ingår dessa naturvårdsåtgärder inte i de följande skisserna.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Skogsförnyelse vid kontinuerlig beståndsvård

Vid kontinuerlig beståndsvård förnyas skogen genom den underväxt som uppkommer genom naturlig plantsättning. När stora träd avverkas kan de mindre träden öka sin tillväxt när de får mer utrymme att växa. Det blir också plats för plantsättning i beståndet. En befintlig, välmående underväxt ökar sannolikheten för att man ska lyckas bedriva kontinuerlig beståndsvård framgångsrikt. Vi kan inte på basis av den kunskap vi har idag sätta mål för antal plantor eller hur stor andel av arealen som bör ha plantor inne i beståndet.
Vid stegvis avveckling av överståndare sker plantsättning genom frön från de fröträd som lämnas kvar. Skogen hålls trädklädd när överståndarna stegvis avvecklas så att det alltid finns stora träd kvar.
Förekomsten av goda fröår påverkar hur väl och hur snabbt det går att få till stånd en naturlig skogsförnyelse. Utöver goda fröår krävs gynnsamma förhållanden för plantsättning. Det är stor årlig variation i hur många naturplantor som etablerar sig. I södra Finland har granen goda fröår en till två gånger per årtionde och i norr mera sällan. Tallen har i södra Finland goda fröår ungefär tre gånger per årtionde. I norra Finland är det vanligen mer än tio år mellan goda fröår för tall.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Utveckling och upprätthållande av beståndsstrukturen

Vid kontinuerlig beståndsvård strävar man efter en varierande beståndsstruktur. Glesa partier är viktiga för att plantsättningen ska lyckas. Också i tätare partier kan träd av olika storlekar stå mer eller mindre grupperade.
Utgående från vilka mål som ställs för skogsbruket avgör man hur stora enskilda träd får bli innan de avverkas, hur stort antal bestående naturvårdsträd man lämnar och vilken täthet och struktur beståndet ska ha efter avverkning.
För att utveckla och upprätthålla trädbeståndets struktur använder man sig vid kontinuerlig beståndsvård av gallring, plockhuggning, luckhuggning och teghuggning samt avverkning i fröträdsställning och stegvis avveckling av överståndare. Om man vill omvandla en likåldrig skog till en olikåldrig skog behövs mångsidiga avverkningar som stöder beståndets utveckling så att det får en mer varierad struktur. Samma kvalitetskrav för skogsvård och naturvård gäller vid både kontinuerlig beståndsvård och beståndsvård trädskiktsvis.

Vid kontinuerlig beståndsvård finns det en risk för att granen börjar dominera. Det varmare klimatet ökar skaderisken för gran på ståndorter som är känsliga för torka. Ljuskrävande trädslag klarar inte av att växa som underväxt i skuggan av andra träd, vilket granen gör. Förnyelse av tall och lövträd kräver därför i praktiken fröträdsställning eller luckhuggning.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Omdrev

Omdrevet, dvs. hur ofta avverkningarna återkommer, beror av den virkesvolym som kan avverkas, behovet av att hålla underväxten i god kondition och behovet av att upprätthålla beståndets plantsättningsförmåga. Om virkesuttaget är lågt i förhållande till arealen, blir avverkningen dyr. Om tiden mellan avverkningarna är lång, kan skogen bli alltför tät och då försämras plantsättningen och underväxtens utveckling.
I södra Finland är omdrevet vid plockhuggning vanligen 10–20 år beroende på ståndort och gallringsstyrka. I norra Finland växer träden långsammare och därför blir också omdrevet längre, vanligen minst 20 år.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Kontinuerlig beståndsvård - särdrag på torvmarker

**Nyttan av kontinuerlig beståndsvård på dikad torvmark**

Torvjordar förnyas ofta lätt på naturlig väg. På torvmarker förekommer ofta en naturlig storleksvariation bland träden vilket underlättar den kontinuerliga beståndsvården betydligt. Ofta förekommer också underväxt.
- Då den kontinuerliga beståndsvården fås att fungera som metod innebär det att skogsförnyelsen inte kräver några stora investeringar. På en del objekt som det inte skulle löna sig att förnya vid beståndsvård trädskiktsvis, kan kontinuerlig beståndsvård visa sig vara lönsam.
- I många fall kan man undvika iståndsättningsdikning om det finns ett så tätt bestånd att avdunstningen är tillräcklig. Detta minskar kostnaderna för virkesproduktionen och minskar också belastningen på vattendragen, samtidigt som det gynnar skogshönsfåglarna och minskar utsläppen av växhusgaser från marken.
- Unga granplantskogar på torvjord är känsliga för frostskador. Vid kontinuerlig beståndsvård uppstår sällan sådana luckor där granplantorna skulle utsättas för frost, annat än vid luckhuggning. Större träd kan också lämnas kvar som frostskärm på frostkänsliga platser, som i sänkor där risken för frostskador är störst.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Kontinuerlig beståndsvård - särdrag på torvmarker

**Risker med kontinuerlig beståndsvård på dikad torvmark**

- Glasbjörken tar lätt över sådana ytor där man inte har utfört plantskogsvård och där det med nutida mått mätt skulle vara mer lönsamt att odla barrträd. Den här risken är emellertid mindre än vid beståndsvård trädskiktsvis.
- Plantsättningen på ris- och lingontorvmo fungerar ofta dåligt om markytan inte söndras i de fall mårtäcket som har uppstått efter dikningen är tjockt. På sådana objekt förekommer ofta också ett tjockt skikt av väggmossa som tillsammans med myrris försvårar plantsättningen.
Näringshushållningen i marken är lika viktig vid kontinuerlig beståndsvård som vid beståndsvård trädskiktsvis. Om man väljer kontinuerlig beståndsvård som skogsvårdsprincip är det viktigt att se till att inte bara vattenhushållningen utan också näringshushållningen är i skick.
Risken för rotröta är betydande också på torvjordar. Det här gäller både gran och tall, och på objekt med tjockt torvtäcke. Förekomsten av rotticka på objekt med torvjord behöver alltså kontrolleras.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Kontinuerlig beståndsvård och risken för skogsskador

Ett varierande trädbestånd upprätthåller markens mångfald av svampar och mikroorganismer, vilket skapar goda tillväxtförhållanden för träden. Variationen i trädstorlek och trädslag minskar risken för omfattande skogsskador. En skog med få trädslag ökar risken för bland annat insektskador och växtsjukdomar som är specialiserade på ett visst trädslag. Risken för skogsskador har bedömts vara mindre vid kontinuerlig beståndsvård än om man tillämpar beståndsvård trädskiktsvis.
Flerskiktade skogar med en mångsidig trädslagssammansättning klarar i allmänhet **insektskador** bäst. Detta minskar också den ekonomiska risken. **Granbarkborreskador** uppstår lättast i varma, soliga miljöer där det förekommer träd med sänkt motståndskraft, till exempel vindfällen.
Risken för **älg-, sork- och vindskador** varierar beroende på de lokala förhållandena och beståndsbehandlingen. Kontinuerlig beståndsvård minskar i de flesta fall de här riskerna jämfört med beståndsvård trädskiktsvis.

Man har konstaterat att risken för vindskador är mindre om man tillämpar plockhuggning i olikåldrig skog. Risken för vindskador är i allmänhet liten också efter en luckhuggning. Vid all avverkning måste man ändå beakta beståndets skick och de lokala vindförhållandena. Kraftig plockhuggning och gallringsavverkning ökar risken för skador, särskilt om kronorna redan är uppkörda och beståndet är utsatt för vind.
**Rottickan** utgör en betydande risk också vid kontinuerlig beståndsvård. Om beståndet redan är rejält infekterat av rotticka har också en del av underväxten redan drabbats via sina rotkontakter med infekterade träd. I granbestånd främjar kontinuerlig beståndsvård en sekundär spridning av rotticka mellan träd av olika storlek.
**Snytbaggen** utgör det största hotet mot små barrträdsplantor. Snytbaggen skadar ofta plantor på planterade kalytor men sällan i olikåldrig skog.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Mångfalden

Kontinuerlig beståndsvård i sig garanterar ännu inte att mångfalden i naturen är på en tillräcklig nivå. Dessutom behövs död ved och hänsyn till naturobjekten. En mångsidig blandskog ökar också mångfalden. På bördiga ståndorter kan blandskog också innebära ekonomiska fördelar.
Vid avverkningar som utförs inom ramen för kontinuerlig beståndsvård är det viktigt att utnyttja de olika metoder som finns för att gynna mångfalden, precis som vid all annan avverkning.

# Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

## Positiv inverkan på förekomsten av arter

Man har kunnat konstatera att många arter gynnas av kontinuerlig beståndsvård, bl.a. flera arter av tickor, myror och många fågelarter. Eftersom en del arter gynnas av virkesfattiga och trädlösa områden bör man använda en uppsättning av olika skogsvårdsmetoder för att upprätthålla den biologiska mångfalden. Luckor i beståndet gynnar till exempel ljuskrävande arter - med luckhuggning gynnar man alltså dem.
Då skogstäcket bevaras gynnas igen sådana arter som kan missgynnas av öppna förnyelseytor. Kontinuerlig beståndsvård gör det lättare för de här arterna att röra sig och upprätthålla revir i skogslandskapet.
En artgrupp som också gynnas av trädbeklädd skogsmark är risen, bland annat blåbär som är den viktigaste födoväxten för växtätande insekter. De här insekterna utgör igen föda för bland annat skogshönsfåglarnas kycklingar.

Vid kontinuerlig beståndsvård förnyas skogen genom att befintlig underväxt eller naturligt plantuppslag som kommer upp efter avverkningen utvecklas och drivs upp. Förnyelsefasen och tillväxtfasen smälter ihop och tyngdpunkten i skogsskötseln kan växla mellan att betona åtgärder som främjar förnyelse och åtgärder som främjar tillväxt.

Sök med ämnesord

Sökresultat för “gallring”

Beskogning av torvjordar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Råd till skogsägare som bekantar sig med skogsvård

Tryggandet av mångfalden i skogsbruket

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Val av maskintyp för drivning på torvjordar

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Skogscertifieringens krav beträffande tryggandet av strukturdrag som är viktiga för mångfalden

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Särdrag i vården av torvmarksskogar

Skogsförnyelse och skötselåtgärder vid kontinuerlig beståndsvård

Förberedelser för överhållning i samband med gallringsavverkning

Mer om ämnet bland åtgärderna:

Vård av ungskog

Bekämpning av snöskador

Sökning och meny