Blandskogsbruk

I ett blandbestånd växer två eller flera trädslag. Beståndet kan bestå av enbart barr- eller lövträd eller av en blandning av dem. I ett blandbestånd är huvudträdslagets andel högst 75 %

Det finns många slags blandskogar
Blandskogsbruket baserar sig på principen att man skapar goda växtförhållanden för minst två olika trädslag. En blandskog kan bestå av ett huvudträdslag mot vilket skogsvården i huvudsak inriktas. I ett sådant fall är det viktigt att också trygga växtförhållandena för de trädslag som utgör en mindre andel.
Alla de vanligaste trädslagen i Finland − tall, gran och vårt- och glasbjörk − kan växa tillsammans i samma bestånd. Skötsel av blandskog kräver kunskap om både trädslagen och marken. Olika arter har olika ljusbehov, skuggtolerans och växtrytm, vilket behöver beaktas i beståndets alla utvecklingsskeden.
En blandskog kan antingen bestå av beståndsfigurer där varje figur har sin egen trädslagsblandning, eller av bestånd med olika huvudträdslag som tillsammans bildar en blandskogsmosaik över ett större område. Man bör ändå helst undvika att ha ett enda trädslag på figurer som är flera hektar stora.
En mångsidig skog ger bättre förutsättningar för mångbruk, virkesproduktion, mångfald och bromsning av klimatförändringen.
Trädslagsblandningen regleras med skogsvård och avverkningar
Vid beståndsvård trädskiktsvis tas det första steget mot en blandskog redan i samband med förnyelsen. En välgjord markberedning som är anpassad till ståndorten har en stor betydelse för både det naturliga plantuppslaget och för hur väl de odlade plantorna etablerar sig. Inom en och samma förnyelseyta kan man identifiera olika ståndorter och där odla skilda trädslag, men det är också möjligt att plantera trädslagen om vartannat.
Nästa möjlighet att styra utvecklingen mot en blandskog kommer vid plantskogsröjning och förstagallring då de träd väljs ut som kommer att stå för den framtida virkesproduktionen. Utan röjning och gallring skulle skogen genomgå en naturlig utveckling mot blandskog, utom på de allra kargaste ståndorterna. Om inga andra trädslag än huvudträdslaget lämnas kvar vid röjning och förstagallring kommer beståndet att vara trädslagsrent under resten av omloppstiden.
Enligt forskningen ger beståndsvård trädskiktsvis bättre förutsättningar för blandskog än vad kontinuerlig beståndsvård ger. På mineraljordar förnyar sig de ljuskrävande trädslagen tall och björk bäst i luckor eller i skog med ett tillräckligt glest skikt av överståndare[Lähdeviite1].
En typisk enskiktad blandskog
En enskiktad blandskog består av olika trädslag som växer i samma kronskikt. I Finland består kronskiktet vanligen av en blandning av gran och björk, av tall och gran eller av gran, björk och tall. Björken kan antingen bestå av vårtbjörk eller glasbjörk eller båda beroende av skötselhistoriken och ståndorten.
En typisk tvåskiktad blandskog
En tvåskiktad blandskog består av olika trädslag som växer i två olika kronskikt. Båda skikten sköts så att de har tillräckliga förutsättningar att utvecklas. Ofta består det övre skiktet av ljuskrävande trädslag, vilket vanligen innebär tall eller lövträd. I det undre skiktet växer något skuggtåligt trädslag, såsom gran[Lähdeviite1].
En sådan här situation kan uppstå då det har kommit ett plantuppslag av gran på naturlig väg eller om man planterat gran under skärmträd. I Finland består blandskog av det här slaget vanligen av björk och gran eller tall och gran.
En typisk blandskog vid kontinuerlig beståndsvård
Det är svårare att upprätthålla en trädslagsblandning i skog där man tillämpar kontinuerlig beståndsvård jämfört med beståndsvård trädskiktsvis[Lähdeviite1]. Granen klarar bra av att växa under björk eller tall, men varken tall eller björk klarar av att växa som ett underbestånd under ett överbestånd av gran. Vid kontinuerlig beståndsvård upprätthålls inslaget av andra trädslag huvudsakligen genom luckhuggning, vilket förbättrar möjligheterna för björk och tall att etablera sig och utvecklas normalt. Det finns ännu inga klara forskningsresultat gällande vilka metoder som kunde vara effektiva för att upprätthålla en trädslagsblandning i skog som sköts genom kontinuerlig beståndsvård.[Lähdeviite2]
Nytta och risker med blandskog
För att lyckas med plantskogsvården och avverkningarna i ett blandbestånd krävs noggrannare planering och noggrannhet vid utförandet av åtgärderna. Blandskogsobjekt är rent drivningstekniskt mer krävande än trädslagsrena objekt.
Erilaisia hyötyjä:
-
Exempel på vilken nytta en blandskog kan ge:
- En blandskog ger större mångfald, ökar landskapets värde och minskar risker för skador jämfört med en skog som består av bara ett trädslag. Också viltet drar nytta av blandskogen.
- Flera organismgrupper uppvisar en större artrikedom i lövskogar eller blandskogar än i barrskogar. Detta beror på ett större antal trädslag och på förekomsten av döda lövträd. Lövträden ökar mångfalden i bottenskiktet, fältskiktet och buskskiktet. Även antalet arter av svampar, tickor och mossor och lavar som växer på trädstammarna ökar[Lähdeviite3][Lähdeviite4][Lähdeviite5][Lähdeviite6][Lähdeviite7][Lähdeviite8] .
- En blandning av olika trädslag ökar skogens livskraft, vilket indirekt kan antas trygga också kolbindningen i träden. I barrskog kan inslag av andra trädslag förbättra kollagringen i marken[Lähdeviite2]. Förna av lövträd minskar markens surhetsgrad[Lähdeviite9],
- vilket gör att näringsämnena frigörs snabbare och att träden växer bättre. På figurer med en blandning av barr- och lövträd sprider sig lövförnan relativt jämt över marken, vilket talar för att odla barr- och lövträd tillsammans på samma figur.
- Blandskogar kan antas vara mindre känsliga för förändringar i ekonomin eller miljön tack vare den mångsidigare artsammansättningen[Lähdeviite10]. Marknadsrisken blir mindre då många olika slags virke kan tas ut från ett och samma bestånd. Det samma gäller för en skogsfastighet med stor trädslagsvariation mellan olika beståndsfigurer.
Rulla för att se alla kolumner.
Fördelar | Utmaningar | |
---|---|---|
Gran i tallbestånd | Positivt för landskapet och mångfalden. Mindre risk för älgbetning. | Olika förnyelsemetoder för tall och gran, tillväxtrytmen och ståndortskraven gör det svårare att sköta blandbestånd. Förhållandena avgör huruvida det kommer granplantor på naturlig väg i ett odlat tallbestånd. |
Tall i granbestånd | Positivt för landskapet och mångfalden. Tall som växer som blandträd i granbestånd ger stock av hög kvalitet om tall och gran växer i samma kronskikt. Mindre risk för naturskador (granbarkborre och vind). | I granplantskogar som växer bra kan tall som uppkommit på naturlig väg bli efter i tillväxten. |
Lövträd i barrträdsbestånd | Positivt för landskapet och mångfalden. Bättre förhållanden för viltet. Lövträdsförnan motverkar försurning av marken och ger föda åt många insekter. Al tillför marken kväve. Vårtbjörk producerar som blandträd fanerstock av hög kvalitet. Mindre risk för naturskador. Mera ljus när marken. | Trädslagen har olika tillväxtrytm och ljuskrav och det kräver större insikter i röjning och gallring. Att behålla inslag av lövträd åldras betydligt snabbare än barrträd. Att skilja på vårtbjörk och glasbjörk, speciellt i plantskogsskedet. |
Blandskogsbruk — Naturen
Ju fler trädslag, desto bättre för den biologiska mångfalden. Både trädskiktet och markvegetationen får en mångsidigare artsammansättning än i en trädslagsren skog. Ju fler olika livsmiljöer, desto fler är de arter som potentiellt kan leva i området. Genom att upprätthålla ett lövinslag kan man till exempel förbättra levnadsvillkoren för fågel- och insektfaunan och för många växt- och svamparter.
Antalet livsmiljöer ökar ytterligare om man ser till att i lövinslaget inkludera arter som är särskilt viktiga för mångfalden, såsom asp, sälg och i södra Finland också ädla lövträd. Det har visat sig att bara det att man lämnar några få gamla aspar och sälgar kvar i skogen kan få stor betydelse för mångfalden[Lähdeviite11][Lähdeviite12] . Eftersom lövträden åldras och bryts ned snabbare än barrträd, betyder det att det uppstår död ved snabbare i bestånd där det finns ett lövinslag än i rena barrträdsbestånd.
Ju fler trädslag, desto fler typer av ved kan skogen producera. Ett mångsidigt utbud av död ved skapar lämpliga livsmiljöer för många hotade arter som är beroende av död ved. Det är lika viktigt att värna om skogens kontinuum av död ved och levnadsvillkoren för hotade arter i en blandskog som i en skog med endast ett trädslag[Lähdeviite11].
Blandskogsbruk — Ekonomin
Ett mindre inslag av andra trädslag har ingen större betydelse för virkesproduktionen.
I ett bestånd med ett dominerande trädslag har ett måttligt inslag av övriga trädslag ingen större betydelse för virkesproduktionen.[Lähdeviite13][Lähdeviite2]Enligt vissa forskningsresultat kan man med ett måttligt inslag (20–30 %) av andra trädslag uppnå en några procent högre totalproduktion under hela omloppstiden jämfört med bestånd med bara ett trädslag.[Lähdeviite14][Lähdeviite15] [Lähdeviite16][Lähdeviite17]Om björkens andel överstiger 20 % har virkesförsäljningsintäkterna visat sig sjunka medan kostnaderna ökar.[Lähdeviite18]Särskilt ett litet inslag av vårtbjörk [Lähdeviite15][Lähdeviite19]kan i vissa fall öka virkesproduktionen i granbestånd under omloppstiden.[Lähdeviite2] Kvaliteten på björkarna blir bättre då de står som blandträd eftersom de då blir mindre kvistiga.[Lähdeviite20] I tallbestånd har björkinslag en minimal inverkan på virkesproduktionen.
Vilket det ekonomiska resultatet är vid skötsel av blandskog är beroende av vilka trädslag det är fråga om, virkespriset och förhållandet mellan virkespriserna för olika sortiment samt eventuella tilläggskostnader som blandskogsvården åsamkar. En ökad andel blandskog minskar marknadsrisken eftersom man vid förnyelsetidpunkten inte kan känna till efterfrågan på olika virkessortiment i framtiden och inte heller hur virkesmarknaden i övrigt utvecklar sig under omloppstiden.
Om man lämnar förvuxna björkar att stå kvar i barrplantskogar kommer deras kronor att piska barrträdens kronor och skada dem.
Det lönar sig inte att bedriva blandskogsbruk enbart av virkesproduktionsmässiga skäl, men den nytta en blandskog ger kan hjälpa till att uppnå målen. Trädslagsblandning ökar skogens motståndskraft mot skador. Trädslagsblandning tryggar också virkesproduktionen, i synnerhet om man beaktar de risker som blandskog kan orsaka under olika skeden av omloppstiden.
Blandskogsbruk — Friluftslivet
Blandskogar erbjuder goda möjligheter för friluftsliv. De ger också bättre blåbärsskörd än till exempel ren granskog. Även om ren barrskog ger större svampskördar, har blandskogen fler arter av svamp och bär. För svamp- och bärplockning i större skala kan trädslagsrena bestånd lämpa sig bättre om det är miljö där en viss art ger riklig skörd.
Blandskogsbruk — Bromsning av klimatförändringen
Det är klimatsmart att gynna blandskogsbruk. Även om en trädslagsblandning i sig varken höjer virkesproduktionen eller ökar kolbindningen, är en blandskog mer livskraftig och mer motståndskraftig mot skador i ett föränderligt klimat. Ett inslag av lövträd höjer albedot, dvs. den andel av solstrålningen som stålar tillbaka ut i atmosfären och vidare ut i rymden, en process som bromsar klimatförändringen.
Inverkan på kolförrådet i träd och träprodukter
Det att en blandskog är mer livskraftig och har en större motståndskraft mot skador säkerställer virkesproduktionen, men virkesproduktionen i sig ökar inte. Kolsänkan och kolförrådet i hela skogsekosystemet kan ändå öka tack vare blandskogsbruket.
Inverkan på kolförrådets utveckling i marken
Vi vet relativt litet om vilken inverkan på markens kolförråd en större trädslagsblandning har.
Förnans mängd och kvalitet i en blandskog skiljer sig från den i en trädslagsren skog[Lähdeviite2]. Ett ökat lövinslag i granbestånd förbättrar markens bördighet och kan öka den mängd kol som är bunden djupare ned i marken[Lähdeviite21]. Särskilt förna av al är mycket kväverik, vilket förbättrar näringssituationen i marken[Lähdeviite22][Lähdeviite23] . Detta leder i sin tur till att beståndet växer bättre och därmed också till att kolbindningen ökar.
I en blandskog breder rotsystemen hos träden och den mer mångsidiga markvegetationen ut sig i marken på olika djup. Det här leder till att rotmassan och det kol den innehåller samlas djupare ned i marken där kolförrådet omsätts långsammare än närmare markytan.
Inverkan på övriga utsläpp av växthusgaser
Vilken inverkan blandskogar har på bildandet av övriga växthusgaser (CH4, N2O) på mineraljordar är dåligt känd. Sannolikt är inverkan liten.
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av gran och björk
Man kan sträva till att upprätthålla lövinslaget i ett enskiktat blandbestånd under hela omloppstiden, men man behöver då beakta trädslagens olika växtrytm och utveckling. Ett tvåskiktat blandbestånd har ett inslag av flera trädslag bara under en del av omloppstiden.
Om man redan från början siktar på att åstadkomma en blandskog bör lövinslaget tas i beaktande redan i början av förnyelsekedjan. Planteringsförbandet för gran görs större än vad rekommendationerna anger, medan markberedningen görs med normal eller något tätare spårtäthet än vanligt för att gynna uppkomsten av naturplantor. Genom att minska planteringstätheten för gran skapas tillräckligt växtutrymme för lövträdsplantorna redan i förnyelseskedet. Om planteringstätheten är för stor kan man bli tvungen att röja bort planterade granar för att skapa ett tillräckligt stort växtutrymme för lövträden.
I ett enskiktat blandbestånd bör man beakta den snabbare växtrytmen hos björk jämfört med barrträd. Vid slyröjningen lönar det sig att lämna sådana naturplantor av björk som är kortare än barrträden. Vid röjning och förstagallring lämnas sedan den andel lövträd som eftersträvas i blandbeståndet.
Mer information på kommande: Nya rekommendationer för blandskogsvård kommer att publiceras under åren 2023-2024, och de kommer att innehålla noggrannare råd beträffande hurdan lövträdsandel det lönar sig att lämna i plantskogsstadiet och hur den kan bibehållas under hela omloppstiden.
Slyröjning i tallplantskog
Tallplantskogar ska till en början hållas rätt täta för att begränsa kvistarnas diametertillväxt. I samband med slyröjningen avlägsnas konkurrerande lövträd och tallar av dålig kvalitet.
Målsatt täthet
Målet är att det då slyröjningen är utförd återstår 4 000-5 000 stammar av tall och lövträd per hektar. Aspsly ska helst avlägsnas helt och hållet från tallplantskogar med tanke på risken för knäckesjuka.
Behandling av såddruggar
Såddruggar av tall kan gallras i samband med slyröjningen. Plantorna blir lätt krokiga i växten om inte såddruggen gallras i tid. Man lämnar bara en huvudplanta kvar på varje såddpunkt. Avståndet mellan de kvarlämnade plantorna bör vara åtminstone en halv meter. Nuförtiden används ofta maskinell sådd, vilket gör att fröna sprids jämnt i markberedningsspåret. Det här förhindrar uppkomsten av såddruggar.
Sly av glasbjörk på torvmarker
Det uppstår lätt sly av glasbjörk på torvmarker. Särskilt på blåbärs- och lingontorvmoar måste man bereda sig på att slyröjningen kan behöva upprepas, vilket ökar kostnaderna för skogsvården. Sly som stör utvecklingen hos tallplantorna ska helst avlägsnas från plantskogen innan tallplantorna är 1 meter höga.
Slyröjning i granplantskog
I granplantskogar röjs sådana lövträd bort som är uppkomna ur frö och som växer nära granplantorna eller annars inverkar negativt på deras tillväxt. Lövsly som uppkommit ur stubbskott är det däremot skäl att röja bort helt och hållet. I granplantskogar som uppkommit på naturlig väg görs en slyröjning i samband med överståndaravverkningen. Samtidigt avlägsnas skadade granplantor.
Sly av glasbjörk på torvmarker
Det uppstår lätt sly av glasbjörk på torvmarker. Särskilt på blåbärs- och lingontorvmoar måste man bereda sig på att slyröjningen kan behöva upprepas, vilket ökar kostnaderna för skogsvården. Sly som stör utvecklingen hos granplantorna ska helst avlägsnas från plantskogen:
• genom brunnsröjning eller heltäckande röjning då medelhöjden på granplantorna är under 1,5 meter.
Slyröjning i björkplantskog
I björkplantskogar är det bara den vegetation som direkt stör plantornas tillväxt som behöver röjas bort. Slyet och annan vegetation åstadkommer då en lagom hård konkurrens som förbättrar kvaliteten hos björkplantorna. Onödig slyröjning kan också leda till att älgskadorna på björkplantorna ökar.
Röjning i talldominerade skogar
Röjning skapar växtutrymme för de träd som lämnas kvar att växa. Talldominerad plantskog hålls i de flesta fall rätt tät för att kvistarna inte ska bli så grova. En alltför tät plantskog innebär å andra sidan tillväxtförluster och ökar risken för skador.
Rätt tidpunkt för röjningen
I tallplantskog rekommenderas röjning då plantskogen uppnått en övre höjd på 5-7 meter. Vid röjningen lämnas 2 000-2 200 stammar per hektar. I en tät plantskog hinner de flesta kvistarna på den blivande rotstocken dö innan första gallringen. Efter första gallringen faller de döda kvistarna småningom bort och virket blir mer eller mindre kvistfritt.
På torvmarker är kvaliteten på tallarna vanligen rätt dålig, och att driva upp dem tätare gör inte kvaliteten så mycket bättre. Träden kan här lämnas litet glesare än på mineraljordar. Det här innebär också att gallringen kan skjutas upp något, vilket förbättrar gallringens lönsamhet.
I norra Finland är den rekommenderade övre höjden vid röjning av tallplantskogar 3-5 meter. En tidigare gallring leder till en snabbare diametertillväxt, men också till grövre kvistar.
Taimikonharvennuksen ajankohta kylvetyissä ja luontaisesti uudistuneissa taimikoissa
I täta och jämna plantskogar som uppstått på naturlig väg eller genom sådd och där det finns minst 6 000 plantor per hektar, görs röjningen då tallarna är 3-4 meter höga. Då är de redan så höga att risken för allvarligare älgskador är liten. Om röjningen skjuts upp längre än så, blir kronorna små och risken för snöskador ökar. För tall strävar man till att den levande kronan ska utgöra minst 40 % av trädets höjd. En tallplantskog som uppkommit på naturlig väg eller genom sådd röjs i regel så att det återstår 3 000 stammar per hektar.
I tallplantskogar på karg mark kan det ofta räcka med en röjning som omfattar både slyröjningen och den egentliga röjningen.
Turvemaiden erityishuomioita
Turvemailla luontaisesti syntyneiden mäntyjen laatu on yleensä heikompi eikä puuston kasvattaminen tiheänä juuri paranna laatua[Lähdeviite2]. Taimikonharvennuksen jälkeen tiheys voi olla hieman alhaisempi kuin kivennäismailla. Tällöin ensiharvennusta voidaan siirtää myöhäisempään ajankohtaan, mikä parantaa korjuun kannattavuutta.
Komplettera med vårtbjörk
I tallplantskogar på frisk mo rekommenderas att man per hektar lämnar ungefär 200 vårtbjörkar som uppkommit ur frö. Björkar som kan komma åt att piska tallarna med sina kronor bör ändå avlägsnas. Också på de kargaste ståndorterna är det bra att lämna lövträd som komplettering i plantskogar, men andelen ska då inte överstiga 10 % av stamantalet. Förväxande björkar som stör plantskogens utvecklingen ska inte användas som kompletterande stammar. I tallplantskogar rekommenderas att man inte lämnar levande aspar med tanke på risken för knäckesjuka.
Sekametsään tähtäävän mäntyvaltaisen taimikon harvennus
Mäntysekametsän taimikon harvennus tehdään 4-5 metrin valtapituudessa. Harvennuksessa valitaan ne puut, joita halutaan jatkokasvattaa. Taimikko harvennetaan tiheyteen 1800 – 2200 tainta hehtaarilla. Jos männyn osuus taimikosta on yli 60 prosenttia, suositellaan harvennustiheyden ylärajaa. Taimimäärä sisältää myös kuviolla olevat lehtipuut. Taimikon harvennuksessa poistetaan kilpaileva puusto valittujen taimien ympäriltä.
Röjning i grandominerade skogar
Röjning skapar växtutrymme för de träd som lämnas kvar att växa. I grandominerade plantskogar utförs röjningen relativt tidigt. Ju större de stammar är som ska tas bort, desto arbetsdrygare är röjningsarbetet, och kostnaderna ökar snabbt.
Rätt tidpunkt för röjningen
Röjning utförs då övre höjden på plantskogen är 3-4 meter. I norra Finland utförs röjningen redan vid 2-3 meters höjd. I allmänhet sluter sig en granplantskog väl efter en röjning och beskuggningen hindrar uppväxande sly att ta över. Grandominerade plantskogar röjs till en täthet på 1 800-2 000 plantor per hektar.
På bördiga ståndorter kan det bli nödvändigt med två röjningsomgångar också i de fall där slyröjningen är utförd. Strävan är ändå att genom effektiv skötsel minimera antalet ingrepp. Om slyröjningen har utförts t.ex. genom maskinell slyuppryckning har man märkt att slyuppslaget minskat så mycket att någon egentlig röjning inte har behövt utföras.
Lämna också vårtbjörk
Man kan bra lämna vårtbjörkar av god kvalitet och som uppkommit som frö som utfyllnad i plantskogen, om de inte är högre än granarna. Inblandningen av vårtbjörk i granplantskog får enligt rekommendationerna vara högst 20 % . Ett sådant björkinslag sänker ännu inte tillväxten i beståndet, men tillför biologisk mångfald och ger omväxling i landskapet. Vårtbjörk kan drivas upp till fanerstock av hög kvalitet i ett granbestånd, eftersom skador förorsakade av björkbastflugan sällan är allvarliga i blandskog.
Om den vårtbjörk som förekommer utgör överståndare, kan beståndet drivas upp i två skikt. Särskilt i glesa granplantskogar kan de bästa stammarna av vårtbjörk drivas upp till stock av hög kvalitet. Överståndarna gallras så att granunderväxten bibehåller sin livskraft.
Röjning i björkdominerade skogar
I plantskogsstadiet hålls björkbeståndet relativt tätt. Om plantskogen tillåts bli alltför tät innan första gallringen, finns det ändå en risk att tillväxten minskar och snöskadorna ökar.
Odlade björkbestånd
Odlade vårtbjörkar växer ofta snabbt och i samma takt så att de hålls jämnhöga. Rekommenderad täthet efter röjningen är 1 600 stammar per hektar och röjningen utförs när plantskogen är 4-5 meter hög. För björk strävar man till att den levande kronan ska utgöra minst 50 % av trädets höjd.
När det är tid för första gallringen så har kvistarna på rotstocken dött och en del av dem har redan fallit av. Första gallringen har som målsättning att ge gott om växtutrymme, vilket gynnar en snabb diametertillväxt.
Glasbjörk
Det tar betydligt längre för glasbjörk att uppnå stockdimension än för vårtbjörk, och glasbjörken reagerar inte lika positivt på mera växtutrymme som vårtbjörken. Därför rekommenderas ett tätare plantförband för glasbjörk än för vårtbjörk, 2 000-2 500 plantor per hektar.
På torvmark kommer det ofta in granunderväxt i glasbjörksbestånd redan då björkarna är i plantskogsstadiet. På sådana ståndorter som lämpar sig för gran är det skäl att gallra glasbjörken hårt eller avlägsna den helt och håller när risken för frostskador på granplantorna har upphört.
Sekametsään tähtäävä taimikonharvennus rauduskoivuvaltaisessa taimikossa
Varsinaisessa rauduskoivu-kuusisekametsässä rauduskoivun osuus vaihtelee 50 – 70 prosentin välillä puuston runkoluvusta. Taimikon harvennus tehdään noin 3 - 4 metrin valtapituudessa. Taimikko harvennetaan tiheyteen 1600 – 1800 tainta hehtaarilla. Kuusivaltaisessa taimikossa suositellaan harvennustiheyden ylärajaa. Taimimäärä sisältää myös kuviolla olevat muut puulajit.
Första gallring i skötta, grandominerade bestånd
I grandominerade skogar ska den levande kronan utgöra minst 60 procent av trädens höjd hos de träd som lämnas kvar. Både yngre och äldre grandominerade bestånd är rätt flexibla när det gäller gallringsstyrkan. I grandominerade bestånd utförs i regel två gallringar under omloppstiden.
Utförande av första gallring
I grandominerade skogar i södra Finland rekommenderas första gallring när övre höjden är 13–16 meter och då lämnar man kvar 900–1 100 stammar per hektar. Då har man vid andra gallringen tillräckligt med träd som ger två stockar. Vid andra gallringen rekommenderas höggallring.
Den bästa tiden att gallra granbestånd är vintertid då marken är frusen. Också torra perioder på sommaren fungerar bra. Jämfört med tall är gran känsligare för skador och den infekteras lättare av svampsjukdomar. För att undvika drivningsskador ska man gallra granbestånd så få gånger som möjligt.
En gallring kan vara tillräcklig i granbestånd
I grandominerade skogar som före första gallringen är glesare än normalt, 1 200–1 400 stammar per hektar,
kan det vara ekonomiskt motiverat att utföra endast en gallring under omloppstiden. Ett skötselprogram med endast en gallring lämpar sig speciellt i bestånd på bördig mark när man vill minimera risken för rötangrepp via drivningsskador. Första gallringen flyttas då fram tills övre höjden är 16–17 meter och görs som en låggallring. Beståndstätheten ska efter gallringen vara 700–800 stammar per hektar.
Metoden med en gallring är att föredra när risken för angrepp av rotröta är uppenbar. Den snabba diametertillväxten, den korta omloppstiden och den låga andelen kärnved i träden minskar risken för angrepp.
I diagrammet jämförs virkesproduktionen i en planterad granskog på lundartad mo i södra Finland, Hattula (1 235 d.d.), som sköts med antingen en eller två gallringar.
Plantskogen har lämnats rätt gles. Efter röjningen finns det 1 200 granar per hektar och som blandträd 100 vårtbjörkar per hektar. När granbeståndet i exemplet är 32 år ska det fattas beslut om huruvida beståndet ska skötas enligt ett skötselprogram för en eller två gallringar. Med programmet för två gallringar gallras beståndet när det är 32 år och 45 år och slutavverkas när det är 60 år. Med programmet för en gallring gallras beståndet när det är 35 år och slutavverkas när det är 55 år.
Programmet med två gallringar ger mycket stock, gör det möjligt att använda höggallring vid den andra gallringen och ger större virkesförsäljningsintäkter. Det är också mindre risker förknippade med beståndstätheten och avverkningstidpunkten.
Programmet med en gallring och med kortare omloppstid är ett bra alternativ i synnerhet om det är stor risk för rotröta i området. Virkesproduktionen är hög och nettonuvärdet är också rätt högt. Ett sådant här skötselprogram kan vara ett alternativ om det med tanke på skogsägarens totala ekonomi är befogat att tidigarelägga slutavverkningen i stället för att utföra en andra gallring.
När beståndet är 32 år är nettonuvärdet med 4 % kalkylränta 10 203 euro för programmet med två gallringar och 9 830 euro för programmet med en gallring. Vid beräkning av nettonuvärdet har kassaflödet i de följande omloppstiderna beaktats genom att markvärdet har lagts till intäkterna från slutavverkningen.
Första gallring i skötta, talldominerade bestånd
I talldominerade skogar ska man utföra första gallringen medan den levande kronan utgör minst 40 procent av trädens höjd. En försummad första gallring är mera ödesdiger för tall än för gran. Tallar som har en liten krona återhämtar sig långsamt.
Två gallringsmetoder
Man bör undvika att gallra tallbestånd hårdare än vad skogsvårdsrekommendationerna anger. När ett tallbestånd blir för glest leder det till tillväxtförluster som senare innebär lägre virkesförsäljningsintäkter.
Man kan utföra första gallringen i tallbestånd på två sätt. Det är bäst att göra valet utgående från beståndets täthet eller kvistighet.
Första gallring som låggallring
Låggallring ger en snabb diametertillväxt och ett större avverkningsuttag. I tallbestånd utförs första gallringen som låggallring både i tallbestånd av hög kvalitet och i bestånd med grova kvistar.
I södra Finland utförs första gallringar i regel när övre höjden är 13–15 meter och beståndet gallras till en täthet om 900–1 000 träd per hektar.
Första gallringen som kvalitetsgallring
Kvalitetsgallring har som syfte att ge stockträd av hög kvalitet. I kvistiga tallbestånd eller i bestånd som varit övertäta sedan plantskogsstadiet utförs första gallringen som en kvalitetsgallring, i södra Finland till exempel när övre höjden är 10–12 meter. Beståndet gallras till en täthet om 1 100–1 300 träd per hektar.
Det lönar sig att satsa på en kvalitetsgallring också i tallbestånd där en del av de härskande träden är grovkvistiga. Vid gallringen tar man då bort grovkvistiga härskande träd för att ge utrymme åt medhärskande träd av hög kvalitet och med livskraftig trädkrona. Det här alternativet lämpar sig inte i tallbestånd av mycket dålig kvalitet och bestånd som är mycket kvistiga. I tallbestånd som genomgående är av hög kvalitet behövs ingen kvalitetsgallring.
Tallbestånd av dålig kvalitet på bördig mark
I tallbestånd på lundmark och på lundartade moar, där trädens tekniska kvalitet är dålig, lönar det sig att gynna gran och vårtbjörk vid gallringen. Granarna får vara kortare än tallarna, men höjden ska ändå vara minst två tredjedelar av tallarnas höjd. Höjdskillnaderna utjämnas med åren.
Första gallring i skötta, vårtbjörksdominerade bestånd
I vårtbjörksbestånd är ett program med två kraftiga gallringar lönsammast. För björk strävar man till att den levande kronan ska utgöra minst 50 % av trädets höjd.
Första gallringen måste göras i tid
Om ett björkbestånd tillåts bli alltför tätt före första gallringen stannar diametertillväxten upp och risken för snöskador ökar. När det är tid för första gallringen så har kvistarna på rotstocken dött och en del av dem har redan fallit av.
Utförande av första gallring
I vårtbjörksbestånd ska man utföra första gallringen när övre höjden är 13–15 meter och lämna kvar 700–800 träd per hektar. Ett björkbestånd som har vuxit för tätt i plantskogsstadiet måste gallras betydligt tidigare även om avverkningsuttaget blir litet. I odlade vårtbjörksbestånd och i vårtbjörksbestånd som är jämnhöga är det viktigt att första gallringen blir utförd vid rätt tidpunkt då björkarna hinner bli långa och klena inom loppet av några år som följd av att gallringen blir försenad.
Första gallring i skötta, glasbjörksdominerade bestånd
I glasbjörksbestånd som uppkommit naturligt är det ståndortens bördighet som avgör vilket program som ekonomiskt sett är mest lönande. Ofta kan en första gallring vara allt som behövs.
Utförande av första gallring
Efter en svagare röjning räcker det vanligen med en gallring när övre höjden är 13–15 meter och då är målet inställt på att producera massaved och energived i stället för stock. Då lämnas 900–1 000 livskraftiga träd per hektar kvar som skärmträd. I täta glasbjörksbestånd på torvmarker är det ekonomiskt mest lönande att producera energived, eller jämsides också massaved med 40–50 års omloppstid utan röjning och gallring.
Det behövs två gallringar när det som blandträd finns barrträd av hög kvalitet eller när man vill att glasbjörken också ska producera stock. Då ska ståndorten i södra och mellersta Finland vara minst frisk mo eller motsvarande torvmark. Virkesproduktionen i ett glasbjörksbestånd är ändå mindre än i tall-, gran- och vårtbjörksbestånd.
Senare gallring i grandominerade bestånd
Det mest lönsamma skötselprogrammet för grandominerade skogar omfattar två gallringsavverkningar före förnyelseavverkningen. Om man vill förlänga omloppstiden kan ännu en tredje gallring i form av höggallring vara ekonomiskt motiverad. I granskog ökar höggallring i någon mån både tillväxten och utfallet jämfört med låggallring.
Var medveten om riskerna
Gallring av förnyelsemogna granbestånd ska göras först efter noggrant övervägande eftersom avverkningen ökar risken för stormskador och angrepp av rotticka. Trädens förmåga att reagera på det ökade växtutrymmet blir sämre ju äldre beståndet är. På grund av riskfaktorerna är det inte ekonomiskt befogat att gallra förnyelsemogna granbestånd, åtminstone inte på riskområden.
Om avsikten är att förnya skogen genom skärmställning kan den sista gallringen göras i form av en ljushuggning vilket skapar bättre förutsättningar för naturlig plantsättning.
Senare gallring i talldominerade bestånd
I talldominerade skogar bestämmer trädbeståndets kvalitet vilken utgångspunkten är för gallring. Om kvaliteten är dålig lönar det sig att gallra två gånger före förnyelseavverkningen. Om kvaliteten är god är ofta en tredje gallring nödvändig för att de värdefullaste stockstammarna ska hinna växa till sig.
Höggallring en möjlighet
I skötta tallbestånd kan den andra och tredje gallringen utföras som höggallring, vilket leder till ett något bättre ekonomiskt resultat än låggallring. Som ett resultat av höggallringen förlängs omloppstiden med 5-20 år om förnyelseavverkningen görs på basis av diametern. Höggallring kräver ett noggrant utförande för att beståndets grundyta inte ska sjunka under den gräns som anges i gallringsmallarna.
Man kan glesa ut en förnyelsemogen tallskog genom ljushuggning om man vill förbättra förutsättningarna för naturlig förnyelse. Då får de härskande träden yvigare kronor och de börjar producera mera frö. Det kan vara befogat att gallra ett förnyelsemoget tallbestånd också om målet är att producera rotblock av extra hög kvalitet eller att förlänga omloppstiden.
Senare gallring i björkdominerade bestånd
I vårtbjörksbestånd är målet efter en kraftig första gallringen att få en snabb diametertillväxt. Målet med skötsel av vårtbjörkbestånd är att producera stock av hög kvalitet.
Utförande av gallringen
Vid andra gallringen kan man redan avverka litet fanérstock om kvaliteten i beståndet och det ekonomiska resultatet därigenom blir bättre. Vid gallringen lämnas omkring 400 stammar per hektar.
Bästa björken från blandbestånd
För att få björkstock av god kvalitet lönar det sig att odla björk som blandträd med gran, och i samma kronskikt. I blandbestånd med gran och björk blir björkarna inte lika kvistiga som i ett rent björkbestånd. Också med tanke på björkens tekniska kvalitet är ett blandbestånd ett bättre alternativ eftersom defekter orsakade av björkbastfluga och älg vanligen är färre i ett blandbestånd av gran och björk jämfört med rena björkbestånd. I rotblock som används till fanertillverkning får det inte finnas färgfel som orsakats av björkbastflugan i den del av rotblocket som ska bli faner.
Skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av björk och gran
En tvåskiktad blandskog består i allmänhet av granunderväxt under ett övre kronskikt av björk eller tall.
Huvudprincipen för skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av vårtbjörk och gran är att överbeståndet av björk glesas ut efterhand och bildar ett skikt av virkesproducerande överståndare. På torvmarker där glasbjörk bildar överbeståndet kan man göra på samma sätt, eller så avlägsna glasbjörken helt och hållet och driva upp granbeståndet som ett enskiktat, rent granbestånd.
En tvåskiktad blandskog med vårtbjörk och gran uppkommer vanligen på förnyelseytor där björk uppkommit på naturlig väg. Tack vare sin snabba tillväxt under de första åren har björkarna vuxit förbi granen som uppkommit genom odling eller på naturlig väg. Ett tvåskiktat bestånd kan också uppkomma exempelvis genom att gynna förväxta vårtbjörkar vid röjningen eller genom att plantera både gran och vårtbjörk på förnyelseytan. På bördiga marker uppkommer det granunderväxt på naturlig väg också i ett odlat vårtbjörksbestånd, och om inte granarna röjs bort blir skogen tvåskiktad när den blir äldre.
Virkesproduktionen i en blandskog med vårtbjörk och gran är en aning högre och den ekonomiska avkastningen kan vara högre jämfört med ett rent granbestånd. Skillnaden i lönsamhet beror på att man kan få intäkter från försäljning av björkstock tidigare än för granstock. Det ekonomiska resultatet är beroende av att man lyckas avverka fanérbjörkarna utan att skada granbeståndet i någon större omfattning.
Vid förstagallringen lämnar man kvar de bästa 200–300 vårtbjörkarna och 800–1 000 granar per hektar. Resten av björkarna kan sedan avverkas i samband med följande gallring när björkarna är 35–45 år. De bästa björkarna kan lämnas kvar som överståndare i ett glest förband för att utvecklas till björkar som ger rotblock av hög kvalitet.
Tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran är vanliga särskilt på dikade torvmarker. Granunderväxt uppkommer också om man planterar gran under en björkskärm. På bördiga torvmarker kan man med fördel utnyttja granunderväxt under glasbjörk. På momarker är tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran vanligen en följd av att plantskogsvården har försummats.
Behandlingen av trädbeståndet beror förutom av ståndorten också av granunderväxtens höjd och skick:
- En livskraftig granplantskog på mineraljord eller torvmark friställs på en gång med en överståndaravverkning då glasbjörkarna har nått massavedsdimension. På bördiga ståndorter i södra Finland kan man lämna kvar de bästa björkarna till nästa gallring, då de avverkas.
- På torvmarker kan granplantorna vara små när glasbjörken gallras eller så har de uppkommit först efter gallringen. Granarna ska friställas omkring 15 år efter att glasbjörken gallrats första gången. Om björkbeståndet är av hög kvalitet, kan man på bördiga ståndorter ännu hålla kvar 300–400 glasbjörkar per hektar av god kvalitet ovanför granarna. Björkarna bör ändå tas bort innan de börjar blir i dåligt skick eller granarnas kronor börjar ta skada av överståndarna.
Blandskogsvård - anpassning till klimatförändringen
En större trädslagsblandning ökar beståndets motståndskraft mot skador jämfört med rena bestånd, särskilt när det gäller blandbestånd av barrträd och lövträd. En eventuell skogsskada drabbar sällan alla trädslag, utan en del av träden kan klara sig utan skador. Många skadegörare är knutna till ett och samma trädslag och trädslagens känslighet för olika skador varierar, vilket innebär att risken för svamp-, insekts- och stormskador minskar med större trädslagsblandning. Ett lövträdsbestånd som drabbats av stormskador orsakar till exempel ingen risk för insektsskador[Lähdeviite24]
. Rena granbestånd är särskilt utsatta för skador.
Inte heller blandskogar är helt skyddade mot skogsskador. Tallens rotticka och röta orsakad av honungsskivling förekommer i både lövträds- och barrträdsbestånd. Skador orsakade av knäckesjuka kan bli mer allmänna i tallplantskog där det förekommer asp, eftersom aspen fungerar som mellanvärd för den rostsvamp som orsakar sjukdomen. Barrträdsnunnans larver äter barr av både tall och gran.
Med ökat lövinslag ökar risken för däggdjursskador i plantskog, eftersom lövträd, speciellt asp, rönn och björk kan locka hjortdjur till beståndet. Älgarna skadar i allmänhet större plantor än vad rådjur och vitsvanshjort gör. Älgen är speciellt förtjust i toppskott av tall som vuxit i skuggan av lövsly. Risken för hjortdjursskador kan minskas om man anlägger blandbestånd bestående av både gran och tall. Älgen skadar sällan granplantor. Rådjur och vitsvanshjort kan däremot förstöra också granplantornas toppskott.
Ordlista
- Förstagallring
Vid förstagallring uppstår säljbar massaved eller energived för första gången under omloppstiden. Det viktigaste målet med förstagallring är att förbättra trädbeståndets kvalitet och att försnabba diametertillväxten.
- Gallring
Gallring (senare gallring) görs i grövre gallringsskog, en tid efter förstagallringen. Senare gallringar har ofta både skogsvårdsmässiga och ekonomiska mål.
- Växthusgaser
De växthusgaser som har störst inverkan på uppvärmningen av klimatet är koldioxid (CO2), metan (CH4) och kväveoxidul (N2O). Övriga betydelsefulla växthusgaser är vattenånga (H2O), ozon (O3) och freoner. Växthusgaserna gör att klimatet värms upp genom att förhindra värmestrålning från markytan att stråla ut i rymden.
- Etablering av blandbestånd
Etablering av ett bestånd som består av en blandning av gran och björk, av tall och gran eller av gran, björk och tall. I beståndet växer två eller flera trädslag. Beståndet kan bestå av enbart barr- eller lövträd eller av en blandning av dem. I ett blandbestånd är huvudträdslagets andel högst 75 %.
Litteratur
- Routa, J. & Huuskonen, S. (toim.). 2022. Jatkuvapeitteinen metsänkasvatus: Synteesiraportti. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 40/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 132 s
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-427-2(extern länk) - Huuskonen, S. ym. 2020. What is the potential for replacing monocultures with mixed-species stands to
enhance ecosystem services in boreal forests in Fennoscandia? Forest Ecology and Management
479.
https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118558(extern länk) - Markkanen, A., Halme, P. 2012. Polypore communities in broadleaved boreal forests. Silva Fennica 46(3): 317–331.
https://doi.org/10.14214/sf.43(extern länk) - Komonen, A., Niemi, M. E., Junninen, K. 2008. Lakeside riparian forests support diversity of wood fungi in managed boreal forests. Canadian Journal of Forest Research 38(10): 2650–2659.
https://doi.org/10.1139/X08-105(extern länk) - Lindén, M. ym. (toim.). 2014. Metsänhoidon suositukset riistametsänhoitoon, työopas. Metsätalouden kehittämiskeskus Tapion julkaisuja. 40 s.
https://tapio.fi/wp-content/uploads/2020/09/Metsanhoidon_suositukset_riistanhoitoon_Tapio-2019.pdf(extern länk) - Hottola, J., Siitonen, J. 2008. Significance of woodland key habitats for polypore diversity and red-listed species in boreal forests. Biodiversity and Conservation 17(11): 2559–2577.
https://doi.org/10.1007/s10531-008-9317-4(extern länk) - Hynynen, J. ym. 2005. Applying the MOTTI simulator to analyse the effects of alternative management schedules on timber and non-timber production. Forest Ecology and Management 207(1-2): 5–18.
https://doi.org/doi:10.1016/j.foreco.2004.10.015(extern länk) - Koivula, M. ym. 1999. Leaf litter and the small-scale distribution of carabid beetles (Coleoptera, Carabidae) in the boreal forest. Ecography 22(4): 424–435.
https://doi.org/10.1111/j.1600-0587.1999.tb00579.x(extern länk) - Smolander, A. Kitunen, V.2011. Comparison of tree species effects on microbial C and N transformations and dissolved organic matter properties in the organic layer of boreal forests. Appl. Soil Ecol. 49, 224–233.
https://doi.org/10.1016/j.apsoil.2011.05.002(extern länk) - Griess, V.C ja Knoke, T. 2011. Growth performance, windthrow, and insects: Metaanalyses of parameters influencing performance of mixed species stands in boreal and northern temperate biomes. Canadian Journal of Forest Research, Volume 41, 1141–1159.
https://doi.org/10.1139/x11-042(extern länk) - Siitonen, J. 2001. Forest management, coarse woody debris and saproxylic organisms: Fennoscandian boreal forests as an example. Ecol. Bull. 49, 11–41.
- Kouki J. ym. 2018. Metsät. Julkaisussa: Kontula T., Raunio A. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Luontotyyppien punainen kirja – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristökeskus & ympäristöministeriö, Helsinki. Suomen ympäristö 5/2018. s. 171–201.
http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-11-4816-3(extern länk) - Hynynen, J., Repola, J. ja Mielikäinen, K. 2011. The effects of species mixture on the growth and yield of mid-rotation mixed stands of Scots pine and silver birch. Forest
Ecology and Management 262, 1174–1175.
https://doi.org/10.1016/j.foreco.2011.06.006(extern länk) - Mielikäinen, K. 1980. Mänty-koivusekametsiköiden rakenne ja kehitys. Summary: Structure and development of mixed pine and birch stands. Communicationes Instituti Forestalis Fenniae 99(3). 82 s.
http://urn.fi/URN:NBN:fi-metla-201207171129(extern länk) - Mielikäinen, K. 1985. Koivusekoituksen vaikutus kuusikon rakenteeseen ja kehitykseen. Summary: Effect of an admixture of birch on the structure and development of Norway spruce stands. Communicationes Instituti Forestalis Fenniae 133. 79 s.
http://urn.fi/URN:ISBN:951-40-0711-5(extern länk) - Agestam, E. 1985b. En produktionsmodell för blandbestånd av tall, gran och björk i Sverige. Summary: A growth simulator for mixed stands of pine, spruce and birch in Sweden. Sveriges lantbruksuniversitet. Institutionen för skogsproduktion. Rapport 115. 150 s.
- Pukkala, T. ym. 1994. Productivity of mixed species stands of Pinus sylvestris and Picea abies. Scandinavian Journal of Forest Research 9(2): 143–153.
https://doi.org/10.1080/02827589409382824(extern länk) - Matthies, B. ja Valsta, L. 2016. Optimal forest species mixture with carbon storage and albedo effect for climate change mitigation. Ecological Economics 123:1, 95–105.
https://doi.org/10.1016/j.ecolecon.2016.01.004(extern länk) - Fahlvik, N., Agestam, E., Ekö, P-M. ja Lindén, M. (2011). Development of single-storied mixtures of Norway spruce and birch in Southern Sweden. Scandinavian Journal of Forest Research 26:11, s. 36–45.
https://doi.org/10.1080/02827581.2011.564388.(extern länk) - Mielikäinen, K. & Valkonen, S. 1995. Kaksijaksoisen kuusi–koivu-sekametsikön kasvu. Folia Forestalia – Metsätieteen aikakauskirja 1995(2), 81–97.
https://doi.org/10.14214/ma.5948(extern länk) - Dawud, S.M. ym. 2017. Tree species functional group is a more important driver of soil properties than tree species diversity across major European forest types. Functional Ecology 31, 1153–1162. https://doi.org/10.1111/1365-2435.12821
https://doi.org/10.1111/1365-2435.12821(extern länk) - Smolander, A. 1990. Frankia populations in soils under different tree species – with special emphasis on soils under under Betula pendula. Plant Soil 121, 1–10.
- Smolander 2018. Typpilannoitus metsämaan viljavuuden parantajana – kestävyysnäkökohtia maan ja ympäristön kannalta. Metsätieteen aikakauskirja 2018-10080. Tieteen tori. 8 s.
https:// doi.org/10.14214/ma.10080.(extern länk) - Korhonen K.T. ym. 2020. Metsien monimuotoisuudelle merkittävien rakennepiirteiden muutokset Suomessa vuosina 1980– 2015. Metsätieteen aikakauskirja 2020-10198. Tutkimusartikkeli. 26 s.
https://doi.org/10.14214/ ma.10198(extern länk)