I ett blandbestånd växer två eller flera trädslag. Beståndet kan bestå av enbart barr- eller lövträd eller av en blandning av dem. I ett blandbestånd är huvudträdslagets andel högst 75 %
Blandskogsbruket baserar sig på principen att man skapar goda växtförhållanden för minst två olika trädslag. En blandskog kan bestå av ett huvudträdslag mot vilket skogsvården i huvudsak inriktas. I ett sådant fall är det viktigt att också trygga växtförhållandena för de trädslag som utgör en mindre andel.
Alla de vanligaste trädslagen i Finland − tall, gran och vårt- och glasbjörk − kan växa tillsammans i samma bestånd. Skötsel av blandskog kräver kunskap om både trädslagen och marken. Olika arter har olika ljusbehov, skuggtolerans och växtrytm, vilket behöver beaktas i beståndets alla utvecklingsskeden.
En blandskog kan antingen bestå av beståndsfigurer där varje figur har sin egen trädslagsblandning, eller av bestånd med olika huvudträdslag som tillsammans bildar en blandskogsmosaik över ett större område. Man bör ändå helst undvika att ha ett enda trädslag på figurer som är flera hektar stora.
En mångsidig skog ger bättre förutsättningar för mångbruk, virkesproduktion, mångfald och bromsning av klimatförändringen.
Trädslagsblandningen regleras med skogsvård och avverkningar
Vid beståndsvård trädskiktsvis tas det första steget mot en blandskog redan i samband med förnyelsen. En välgjord markberedning som är anpassad till ståndorten har en stor betydelse för både det naturliga plantuppslaget och för hur väl de odlade plantorna etablerar sig. Inom en och samma förnyelseyta kan man identifiera olika ståndorter och där odla skilda trädslag, men det är också möjligt att plantera trädslagen om vartannat.
Nästa möjlighet att styra utvecklingen mot en blandskog kommer vid plantskogsröjning och förstagallring då de träd väljs ut som kommer att stå för den framtida virkesproduktionen. Utan röjning och gallring skulle skogen genomgå en naturlig utveckling mot blandskog, utom på de allra kargaste ståndorterna. Om inga andra trädslag än huvudträdslaget lämnas kvar vid röjning och förstagallring kommer beståndet att vara trädslagsrent under resten av omloppstiden.
Enligt forskningen ger beståndsvård trädskiktsvis bättre förutsättningar för blandskog än vad kontinuerlig beståndsvård ger. På mineraljordar förnyar sig de ljuskrävande trädslagen tall och björk bäst i luckor eller i skog med ett tillräckligt glest skikt av överståndare[Lähdeviite1].
Rulla för att se alla kolumner.
Fördelar och utmaningar med blandskog.
Fördelar
Utmaningar
Gran i tallbestånd
Positivt för landskapet och mångfalden.
Mindre risk för älgbetning.
Olika förnyelsemetoder för tall och gran, tillväxtrytmen och ståndortskraven gör det svårare att sköta blandbestånd.
Förhållandena avgör huruvida det kommer granplantor på naturlig väg i ett odlat tallbestånd.
Tall i granbestånd
Positivt för landskapet och mångfalden.
Tall som växer som blandträd i granbestånd ger stock av hög kvalitet om tall och gran växer i samma kronskikt.
Mindre risk för naturskador (granbarkborre och vind).
I granplantskogar som växer bra kan tall som uppkommit på naturlig väg bli efter i tillväxten.
Lövträd i barrträdsbestånd
Positivt för landskapet och mångfalden.
Bättre förhållanden för viltet.
Lövträdsförnan motverkar försurning av marken och ger föda åt många insekter.
Al tillför marken kväve.
Vårtbjörk producerar som blandträd fanerstock av hög kvalitet.
Mindre risk för naturskador.
Mera ljus när marken.
Trädslagen har olika tillväxtrytm och ljuskrav och det kräver större insikter i röjning och gallring.
Att behålla inslag av lövträd åldras betydligt snabbare än barrträd.
Att skilja på vårtbjörk och glasbjörk, speciellt i plantskogsskedet.
En typisk enskiktad blandskog
En enskiktad blandskog består av olika trädslag som växer i samma kronskikt. I Finland består kronskiktet vanligen av en blandning av gran och björk, av tall och gran eller av gran, björk och tall. Björken kan antingen bestå av vårtbjörk eller glasbjörk eller båda beroende av skötselhistoriken och ståndorten.
En typisk tvåskiktad blandskog
En tvåskiktad blandskog består av olika trädslag som växer i två olika kronskikt. Båda skikten sköts så att de har tillräckliga förutsättningar att utvecklas. Ofta består det övre skiktet av ljuskrävande trädslag, vilket vanligen innebär tall eller lövträd. I det undre skiktet växer något skuggtåligt trädslag, såsom gran[Lähdeviite1].
En sådan här situation kan uppstå då det har kommit ett plantuppslag av gran på naturlig väg eller om man planterat gran under skärmträd. I Finland består blandskog av det här slaget vanligen av björk och gran eller tall och gran.
Det är svårare att upprätthålla en trädslagsblandning i skog där man tillämpar kontinuerlig beståndsvård jämfört med beståndsvård trädskiktsvis[Lähdeviite1]. Granen klarar bra av att växa under björk eller tall, men varken tall eller björk klarar av att växa som ett underbestånd under ett överbestånd av gran. Vid kontinuerlig beståndsvård upprätthålls inslaget av andra trädslag huvudsakligen genom luckhuggning, vilket förbättrar möjligheterna för björk och tall att etablera sig och utvecklas normalt. Det finns ännu inga klara forskningsresultat gällande vilka metoder som kunde vara effektiva för att upprätthålla en trädslagsblandning i skog som sköts genom kontinuerlig beståndsvård.[Lähdeviite2]
Nytta och risker med blandskog
För att lyckas med plantskogsvården och avverkningarna i ett blandbestånd krävs noggrannare planering och noggrannhet vid utförandet av åtgärderna. Blandskogsobjekt är rent drivningstekniskt mer krävande än trädslagsrena objekt.
Erilaisia hyötyjä:
Exempel på vilken nytta en blandskog kan ge:
En blandskog ger större mångfald, ökar landskapets värde och minskar risker för skador jämfört med en skog som består av bara ett trädslag. Också viltet drar nytta av blandskogen.
Flera organismgrupper uppvisar en större artrikedom i lövskogar eller blandskogar än i barrskogar. Detta beror på ett större antal trädslag och på förekomsten av döda lövträd. Lövträden ökar mångfalden i bottenskiktet, fältskiktet och buskskiktet. Även antalet arter av svampar, tickor och mossor och lavar som växer på trädstammarna ökar[Lähdeviite3][Lähdeviite4][Lähdeviite5][Lähdeviite6][Lähdeviite7][Lähdeviite8] .
En blandning av olika trädslag ökar skogens livskraft, vilket indirekt kan antas trygga också kolbindningen i träden. I barrskog kan inslag av andra trädslag förbättra kollagringen i marken[Lähdeviite2]. Förna av lövträd minskar markens surhetsgrad[Lähdeviite9],
vilket gör att näringsämnena frigörs snabbare och att träden växer bättre. På figurer med en blandning av barr- och lövträd sprider sig lövförnan relativt jämt över marken, vilket talar för att odla barr- och lövträd tillsammans på samma figur.
Blandskogar kan antas vara mindre känsliga för förändringar i ekonomin eller miljön tack vare den mångsidigare artsammansättningen[Lähdeviite10]. Marknadsrisken blir mindre då många olika slags virke kan tas ut från ett och samma bestånd. Det samma gäller för en skogsfastighet med stor trädslagsvariation mellan olika beståndsfigurer.
Rulla för att se alla kolumner.
Nytta och risker med olika typer av blandskogar.
Fördelar
Utmaningar
Gran i tallbestånd
Positivt för landskapet och mångfalden.
Mindre risk för älgbetning.
Olika förnyelsemetoder för tall och gran, tillväxtrytmen och ståndortskraven gör det svårare att sköta blandbestånd.
Förhållandena avgör huruvida det kommer granplantor på naturlig väg i ett odlat tallbestånd.
Tall i granbestånd
Positivt för landskapet och mångfalden.
Tall som växer som blandträd i granbestånd ger stock av hög kvalitet om tall och gran växer i samma kronskikt.
Mindre risk för naturskador (granbarkborre och vind).
I granplantskogar som växer bra kan tall som uppkommit på naturlig väg bli efter i tillväxten.
Lövträd i barrträdsbestånd
Positivt för landskapet och mångfalden.
Bättre förhållanden för viltet.
Lövträdsförnan motverkar försurning av marken och ger föda åt många insekter.
Al tillför marken kväve.
Vårtbjörk producerar som blandträd fanerstock av hög kvalitet.
Mindre risk för naturskador.
Mera ljus när marken.
Trädslagen har olika tillväxtrytm och ljuskrav och det kräver större insikter i röjning och gallring.
Att behålla inslag av lövträd åldras betydligt snabbare än barrträd.
Att skilja på vårtbjörk och glasbjörk, speciellt i plantskogsskedet.
Blandskogsbruk — Naturen
Ju fler trädslag, desto bättre för den biologiska mångfalden. Både trädskiktet och markvegetationen får en mångsidigare artsammansättning än i en trädslagsren skog. Ju fler olika livsmiljöer, desto fler är de arter som potentiellt kan leva i området. Genom att upprätthålla ett lövinslag kan man till exempel förbättra levnadsvillkoren för fågel- och insektfaunan och för många växt- och svamparter.
Antalet livsmiljöer ökar ytterligare om man ser till att i lövinslaget inkludera arter som är särskilt viktiga för mångfalden, såsom asp, sälg och i södra Finland också ädla lövträd. Det har visat sig att bara det att man lämnar några få gamla aspar och sälgar kvar i skogen kan få stor betydelse för mångfalden[Lähdeviite11][Lähdeviite12] . Eftersom lövträden åldras och bryts ned snabbare än barrträd, betyder det att det uppstår död ved snabbare i bestånd där det finns ett lövinslag än i rena barrträdsbestånd.
Ju fler trädslag, desto fler typer av ved kan skogen producera. Ett mångsidigt utbud av död ved skapar lämpliga livsmiljöer för många hotade arter som är beroende av död ved. Det är lika viktigt att värna om skogens kontinuum av död ved och levnadsvillkoren för hotade arter i en blandskog som i en skog med endast ett trädslag[Lähdeviite11].
Blandskogsbruk — Ekonomin
Ett mindre inslag av andra trädslag har ingen större betydelse för virkesproduktionen.
I ett bestånd med ett dominerande trädslag har ett måttligt inslag av övriga trädslag ingen större betydelse för virkesproduktionen.[Lähdeviite13][Lähdeviite2]Enligt vissa forskningsresultat kan man med ett måttligt inslag (20–30 %) av andra trädslag uppnå en några procent högre totalproduktion under hela omloppstiden jämfört med bestånd med bara ett trädslag.[Lähdeviite14][Lähdeviite15][Lähdeviite16][Lähdeviite17]Om björkens andel överstiger 20 % har virkesförsäljningsintäkterna visat sig sjunka medan kostnaderna ökar.[Lähdeviite18]Särskilt ett litet inslag av vårtbjörk [Lähdeviite15][Lähdeviite19]kan i vissa fall öka virkesproduktionen i granbestånd under omloppstiden.[Lähdeviite2] Kvaliteten på björkarna blir bättre då de står som blandträd eftersom de då blir mindre kvistiga.[Lähdeviite20] I tallbestånd har björkinslag en minimal inverkan på virkesproduktionen.
Vilket det ekonomiska resultatet är vid skötsel av blandskog är beroende av vilka trädslag det är fråga om, virkespriset och förhållandet mellan virkespriserna för olika sortiment samt eventuella tilläggskostnader som blandskogsvården åsamkar. En ökad andel blandskog minskar marknadsrisken eftersom man vid förnyelsetidpunkten inte kan känna till efterfrågan på olika virkessortiment i framtiden och inte heller hur virkesmarknaden i övrigt utvecklar sig under omloppstiden.
Om man lämnar förvuxna björkar att stå kvar i barrplantskogar kommer deras kronor att piska barrträdens kronor och skada dem.
Det lönar sig inte att bedriva blandskogsbruk enbart av virkesproduktionsmässiga skäl, men den nytta en blandskog ger kan hjälpa till att uppnå målen. Trädslagsblandning ökar skogens motståndskraft mot skador. Trädslagsblandning tryggar också virkesproduktionen, i synnerhet om man beaktar de risker som blandskog kan orsaka under olika skeden av omloppstiden.
Blandskogar erbjuder goda möjligheter för friluftsliv. De ger också bättre blåbärsskörd än till exempel ren granskog. Även om ren barrskog ger större svampskördar, har blandskogen fler arter av svamp och bär. För svamp- och bärplockning i större skala kan trädslagsrena bestånd lämpa sig bättre om det är miljö där en viss art ger riklig skörd.
Det är klimatsmart att gynna blandskogsbruk. Även om en trädslagsblandning i sig varken höjer virkesproduktionen eller ökar kolbindningen, är en blandskog mer livskraftig och mer motståndskraftig mot skador i ett föränderligt klimat. Ett inslag av lövträd höjer albedot, dvs. den andel av solstrålningen som stålar tillbaka ut i atmosfären och vidare ut i rymden, en process som bromsar klimatförändringen.
Inverkan på kolförrådet i träd och träprodukter
Det att en blandskog är mer livskraftig och har en större motståndskraft mot skador säkerställer virkesproduktionen, men virkesproduktionen i sig ökar inte. Kolsänkan och kolförrådet i hela skogsekosystemet kan ändå öka tack vare blandskogsbruket.
Inverkan på kolförrådets utveckling i marken
Vi vet relativt litet om vilken inverkan på markens kolförråd en större trädslagsblandning har.
Förnans mängd och kvalitet i en blandskog skiljer sig från den i en trädslagsren skog[Lähdeviite2]. Ett ökat lövinslag i granbestånd förbättrar markens bördighet och kan öka den mängd kol som är bunden djupare ned i marken[Lähdeviite21]. Särskilt förna av al är mycket kväverik, vilket förbättrar näringssituationen i marken[Lähdeviite22][Lähdeviite23] . Detta leder i sin tur till att beståndet växer bättre och därmed också till att kolbindningen ökar.
I en blandskog breder rotsystemen hos träden och den mer mångsidiga markvegetationen ut sig i marken på olika djup. Det här leder till att rotmassan och det kol den innehåller samlas djupare ned i marken där kolförrådet omsätts långsammare än närmare markytan.
Inverkan på övriga utsläpp av växthusgaser
Vilken inverkan blandskogar har på bildandet av övriga växthusgaser (CH4, N2O) på mineraljordar är dåligt känd. Sannolikt är inverkan liten.
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av gran och björk
Man kan sträva till att upprätthålla lövinslaget i ett enskiktat blandbestånd under hela omloppstiden, men man behöver då beakta trädslagens olika växtrytm och utveckling. Ett tvåskiktat blandbestånd har ett inslag av flera trädslag bara under en del av omloppstiden.
Om man redan från början siktar på att åstadkomma en blandskog bör lövinslaget tas i beaktande redan i början av förnyelsekedjan. Planteringsförbandet för gran görs större än vad rekommendationerna anger, medan markberedningen görs med normal eller något tätare spårtäthet än vanligt för att gynna uppkomsten av naturplantor. Genom att minska planteringstätheten för gran skapas tillräckligt växtutrymme för lövträdsplantorna redan i förnyelseskedet. Om planteringstätheten är för stor kan man bli tvungen att röja bort planterade granar för att skapa ett tillräckligt stort växtutrymme för lövträden.
I ett enskiktat blandbestånd bör man beakta den snabbare växtrytmen hos björk jämfört med barrträd. Vid slyröjningen lönar det sig att lämna sådana naturplantor av björk som är kortare än barrträden. Vid röjning och förstagallring lämnas sedan den andel lövträd som eftersträvas i blandbeståndet.
Mer information på kommande: Nya rekommendationer för blandskogsvård kommer att publiceras under åren 2023-2024, och de kommer att innehålla noggrannare råd beträffande hurdan lövträdsandel det lönar sig att lämna i plantskogsstadiet och hur den kan bibehållas under hela omloppstiden.
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av tall och gran
Man kan etablera blandbestånd av barrträd genom att plantera gran och så tall på olika ståndorter på samma förnyelseyta. Målet är då att den sådda tallen och den planterade granen utvecklas i samma takt. Det är också möjligt att plantera både gran och tall om man vill åstadkomma ett barrblandbestånd.
Nya råd för anläggning och skötsel av enskiktade blandbestånd av gran och tall kommer att publiceras i skogsvårdsrekommendationerna under åren 2023-2024.
Anläggning och skötsel av ett enskiktat blandbestånd av gran, björk och tall
Nya råd för anläggning och skötsel av enskiktade blandbestånd av gran, björk och tall kommer att publiceras i skogsvårdsrekommendationerna under åren 2023-2024.
Skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av björk och gran
En tvåskiktad blandskog består i allmänhet av granunderväxt under ett övre kronskikt av björk eller tall.
Huvudprincipen för skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av vårtbjörk och gran är att överbeståndet av björk glesas ut efterhand och bildar ett skikt av virkesproducerande överståndare. På torvmarker där glasbjörk bildar överbeståndet kan man göra på samma sätt, eller så avlägsna glasbjörken helt och hållet och driva upp granbeståndet som ett enskiktat, rent granbestånd.
En tvåskiktad blandskog med vårtbjörk och gran uppkommer vanligen på förnyelseytor där björk uppkommit på naturlig väg. Tack vare sin snabba tillväxt under de första åren har björkarna vuxit förbi granen som uppkommit genom odling eller på naturlig väg. Ett tvåskiktat bestånd kan också uppkomma exempelvis genom att gynna förväxta vårtbjörkar vid röjningen eller genom att plantera både gran och vårtbjörk på förnyelseytan. På bördiga marker uppkommer det granunderväxt på naturlig väg också i ett odlat vårtbjörksbestånd, och om inte granarna röjs bort blir skogen tvåskiktad när den blir äldre.
Virkesproduktionen i en blandskog med vårtbjörk och gran är en aning högre och den ekonomiska avkastningen kan vara högre jämfört med ett rent granbestånd. Skillnaden i lönsamhet beror på att man kan få intäkter från försäljning av björkstock tidigare än för granstock. Det ekonomiska resultatet är beroende av att man lyckas avverka fanérbjörkarna utan att skada granbeståndet i någon större omfattning.
Vid förstagallringen lämnar man kvar de bästa 200–300 vårtbjörkarna och 800–1 000 granar per hektar. Resten av björkarna kan sedan avverkas i samband med följande gallring när björkarna är 35–45 år. De bästa björkarna kan lämnas kvar som överståndare i ett glest förband för att utvecklas till björkar som ger rotblock av hög kvalitet.
Tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran är vanliga särskilt på dikade torvmarker. Granunderväxt uppkommer också om man planterar gran under en björkskärm. På bördiga torvmarker kan man med fördel utnyttja granunderväxt under glasbjörk. På momarker är tvåskiktade blandskogar med glasbjörk och gran vanligen en följd av att plantskogsvården har försummats.
Behandlingen av trädbeståndet beror förutom av ståndorten också av granunderväxtens höjd och skick:
En livskraftig granplantskog på mineraljord eller torvmark friställs på en gång med en överståndaravverkning då glasbjörkarna har nått massavedsdimension. På bördiga ståndorter i södra Finland kan man lämna kvar de bästa björkarna till nästa gallring, då de avverkas.
På torvmarker kan granplantorna vara små när glasbjörken gallras eller så har de uppkommit först efter gallringen. Granarna ska friställas omkring 15 år efter att glasbjörken gallrats första gången. Om björkbeståndet är av hög kvalitet, kan man på bördiga ståndorter ännu hålla kvar 300–400 glasbjörkar per hektar av god kvalitet ovanför granarna. Björkarna bör ändå tas bort innan de börjar blir i dåligt skick eller granarnas kronor börjar ta skada av överståndarna.
Gallring av björköverståndare
För att lyckas med tvåskiktade björk-granblandskogar krävs det att man gör gallringarna i tid. Granarnas toppar får piskskador om de kommer i kontakt med björkarnas kronor. Björkarna ska gallras med stor försiktighet för att granunderväxten inte ska blir förstörd. En alltför kraftig gallring av björkarna gör att deras kronor breder ut sig, vilket leder till att nästa avverkning orsakar större drivningsskador på granarna.
Granunderväxten får större konkurrens av vårtbjörk än av glasbjörk. Vårtbjörkens kronor är vanligen kraftigare än glasbjörkens. Av dessa orsaker är det lättare att i det övre skiktet ha glasbjörk. Å andra sidan kan man låta vårtbjörken växa ovanför granen en längre tid och samtidigt få värdefulla stockträd av vårtbjörk. En del av björköverståndarna ska helst lämnas kvar av natur- och landskapsvårdsmässiga skäl.
Anläggning och skötsel av ett tvåskiktat blandbestånd av tall och gran
I talldominerade bestånd kan granunderväxt uppkomma via naturlig plantsättning. På ståndorter som lämpar sig för gran kan det vara ekonomiskt lönsamt att utnyttja granunderväxten. För att granunderväxten ska få en bra utveckling krävs att man gallrar tallbeståndet kraftigare än normalt vilket minskar tallbeståndets virkesproduktion. Genom att utnyttja granunderväxten slipper man utgifter för skogsförnyelsen.
Beslutet om vad man ska göra med granunderväxten och om den ska sparas behöver vanligtvis fattas när tallbeståndet ska gallras första gången. Granunderväxten försvårar gallringen och försämrar därmed drivningsresultatet, men å andra sidan kan det vara möjligt att småningom få ett fint granbestånd genom att spara underväxten. Ur förnyelsesynvinkel är ljushuggningsstadiet den bästa tidpunkten att få underväxt. Att utnyttja granunderväxt som finns i ett tallbestånd redan vid tidpunkten för första gallring för att förnya skogen och sköta den som en tvåskiktad skog kommer att försvåra avverkningarna.
Granunderväxten ska vara livskraftig, frisk och jämnt fördelad, för att man ska kunna bygga vidare på den. Ståndorten bör vara minst frisk mo. När man bedömer om det lönar sig att bygga vidare på granunderväxten ska man vara medveten om att en stor del av granunderväxten förstörs när överståndarna avverkas.
På torvmarker kan granunderväxt uppkomma på naturlig väg i tallbestånd på blåbärstorvmoar av typ II. Eftersom ståndorten är tillräckligt bördig för gran, går det här att utnyttja underväxten vid skogsförnyelsen.
Blandskogsvård - anpassning till klimatförändringen
En större trädslagsblandning ökar beståndets motståndskraft mot skador jämfört med rena bestånd, särskilt när det gäller blandbestånd av barrträd och lövträd. En eventuell skogsskada drabbar sällan alla trädslag, utan en del av träden kan klara sig utan skador. Många skadegörare är knutna till ett och samma trädslag och trädslagens känslighet för olika skador varierar, vilket innebär att risken för svamp-, insekts- och stormskador minskar med större trädslagsblandning. Ett lövträdsbestånd som drabbats av stormskador orsakar till exempel ingen risk för insektsskador[Lähdeviite24]
. Rena granbestånd är särskilt utsatta för skador.
Inte heller blandskogar är helt skyddade mot skogsskador. Tallens rotticka och röta orsakad av honungsskivling förekommer i både lövträds- och barrträdsbestånd. Skador orsakade av knäckesjuka kan bli mer allmänna i tallplantskog där det förekommer asp, eftersom aspen fungerar som mellanvärd för den rostsvamp som orsakar sjukdomen. Barrträdsnunnans larver äter barr av både tall och gran.
Med ökat lövinslag ökar risken för däggdjursskador i plantskog, eftersom lövträd, speciellt asp, rönn och björk kan locka hjortdjur till beståndet. Älgarna skadar i allmänhet större plantor än vad rådjur och vitsvanshjort gör. Älgen är speciellt förtjust i toppskott av tall som vuxit i skuggan av lövsly. Risken för hjortdjursskador kan minskas om man anlägger blandbestånd bestående av både gran och tall. Älgen skadar sällan granplantor. Rådjur och vitsvanshjort kan däremot förstöra också granplantornas toppskott.
Litteratur
Routa, J. & Huuskonen, S. (toim.). 2022. Jatkuvapeitteinen metsänkasvatus: Synteesiraportti. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 40/2022. Luonnonvarakeskus. Helsinki. 132 s http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-380-427-2(extern länk)
Huuskonen, S et al. 2020. What is the potential for replacing monocultures with mixed-species stands to
enhance ecosystem services in boreal forests in Fennoscandia? Forest Ecology and Management
479. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2020.118558(extern länk)
Komonen, A., Niemi, M. E., Junninen, K. 2008. Lakeside riparian forests support diversity of wood fungi in managed boreal forests. Canadian Journal of Forest Research 38(10): 2650–2659. https://doi.org/10.1139/X08-105(extern länk)
Hottola, J., Siitonen, J. 2008. Significance of woodland key habitats for polypore diversity and red-listed species in boreal forests. Biodiversity and Conservation 17(11): 2559–2577. https://doi.org/10.1007/s10531-008-9317-4(extern länk)
Hynynen, J. ym. 2005. Applying the MOTTI simulator to analyse the effects of alternative management schedules on timber and non-timber production. Forest Ecology and Management 207(1-2): 5–18. https://doi.org/doi:10.1016/j.foreco.2004.10.015(extern länk)
Smolander, A. Kitunen, V.2011. Comparison of tree species effects on microbial C and N transformations and dissolved organic matter properties in the organic layer of boreal forests. Appl. Soil Ecol. 49, 224–233. https://doi.org/10.1016/j.apsoil.2011.05.002(extern länk)
Griess, V.C ja Knoke, T. 2011. Growth performance, windthrow, and insects: Metaanalyses of parameters influencing performance of mixed species stands in boreal and northern temperate biomes. Canadian Journal of Forest Research, Volume 41, 1141–1159. https://doi.org/10.1139/x11-042(extern länk)
Siitonen, J., 2001. Forest management, coarse woody debris and saproxylic organisms: Fennoscandian boreal forests as an example. Ecol. Bull. 49, 11–41.
Kouki J. ym. 2018. Metsät. Julkaisussa: Kontula T., Raunio A. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus 2018. Luontotyyppien punainen kirja – Osa 1: Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristökeskus & ympäristöministeriö, Helsinki. Suomen ympäristö 5/2018. s. 171–201. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-11-4816-3(extern länk)
Hynynen, J., Repola, J. ja Mielikäinen, K. 2011. The effects of species mixture on the growth and yield of mid-rotation mixed stands of Scots pine and silver birch. Forest
Ecology and Management 262, 1174–1175. https://doi.org/10.1016/j.foreco.2011.06.006(extern länk)
Mielikäinen, K. 1980. Mänty-koivusekametsiköiden rakenne ja kehitys. Summary: Structure and development of mixed pine and birch stands. Communicationes Instituti Forestalis Fenniae 99(3). 82 s. http://urn.fi/URN:NBN:fi-metla-201207171129(extern länk)
Mielikäinen, K. 1985. Koivusekoituksen vaikutus kuusikon rakenteeseen ja kehitykseen. Summary: Effect of an admixture of birch on the structure and development of Norway spruce stands. Communicationes Instituti Forestalis Fenniae 133. 79 s. http://urn.fi/URN:ISBN:951-40-0711-5(extern länk)
Agestam, E. 1985b. En produktionsmodell för blandbestånd av tall, gran och björk i Sverige. Summary: A growth simulator for mixed stands of pine, spruce and birch in Sweden. Sveriges lantbruksuniversitet. Institutionen för skogsproduktion. Rapport 115. 150 s.
Fahlvik, N., Agestam, E., Ekö, P-M. ja Lindén, M. (2011). Development of single-storied mixtures of Norway spruce and birch in Southern Sweden. Scandinavian Journal of Forest Research 26:11, s. 36–45. https://doi.org/10.1080/02827581.2011.564388.(extern länk)
Mielikäinen, K. & Valkonen, S. 1995. Kaksijaksoisen kuusi–koivu-sekametsikön kasvu. Folia Forestalia – Metsätieteen aikakauskirja 1995(2), 81–97. https://doi.org/10.14214/ma.5948(extern länk)
Dawud, S.M. ym. 2017. Tree species functional group is a more important driver of soil properties than tree species diversity across major European forest types. Functional Ecology 31, 1153–1162. https://doi.org/10.1111/1365-2435.12821 https://doi.org/10.1111/1365-2435.12821(extern länk)
Smolander, A. 1990. Frankia populations in soils under different tree species – with special emphasis on soils under under Betula pendula. Plant Soil 121, 1–10.
Smolander 2018. Typpilannoitus metsämaan viljavuuden parantajana – kestävyysnäkökohtia maan ja ympäristön kannalta. Metsätieteen aikakauskirja 2018-10080. Tieteen tori. 8 s. https:// doi.org/10.14214/ma.10080.(extern länk)
Korhonen K.T. ym. 2020. Metsien monimuotoisuudelle merkittävien rakennepiirteiden muutokset Suomessa vuosina 1980– 2015. Metsätieteen aikakauskirja 2020-10198. Tutkimusartikkeli. 26 s. https://doi.org/10.14214/ ma.10198(extern länk)
