Förnyelse av skog

Målet med skogsförnyelse är att så fort och kostnadseffektivt som möjligt åstadkomma ett nytt bestånd av sådana trädslag som lämpar sig för ståndorten. Ståndorten och klimatet sätter gränser för vilka trädslag och metoder man kan använda vid skogsförnyelsen. De mål som skogsägaren har ställt upp för skogsbruket styr valet av trädslag och förnyelsemetod.

Markberedning förbättrar frögroningen och plantornas överlevnad och tillväxt de första åren. Markberedning underlättar också förnyelsearbetet och ger en bättre kvalitet på förnyelsen. De positiva verkningarna av markberedning sträcker sig långt in i framtiden och markberedning lägger grunden till en kostnadseffektiv skogsförnyelse.

Plantering är det snabbaste sättet att förnya skogen efter en slutavverkning. För att planteringen ska lyckas krävs att man har valt rätt markberedningsmetod och att markberedningen blir utförd på rätt sätt. Plantor som planteras i varm och fuktig jord etablerar sig snabbt och får en bra start. Det är lätt att plantera när markberedningsmetoden är väl vald och det finns tillräckligt med planteringspunkter.

För att lyckas med sådd bör man hyggesrensa förnyelseytan, välja rätt markberedningsmetod och dessutom ska det finns tillräckligt med fukt i marken. Det är mest kostnadseffektivt att utföra sådden i samband med markberedningen. Då kommer fröna i ett färskt markberedningsspår. Sådd utförs i allmänhet maskinellt med hjälp av ett såddaggregat som är fäst på en skogsharv.

Hyggesbränning innebär avsiktlig och kontrollerad bränning av skogsmark. Hyggesbränning är en traditionell skogsvårdsmetod som syftar till att förbättra förnyelseresultatet och trädens tillväxt. Metoden kan också användas av naturvårdsskäl, och kallas då naturvårdsbränning. 

Beskogning innebär etablering av en ny skog på ett trädlöst område vars tidigare användningsändamål inte har varit skogsbruk. Området bör lämpa sig för virkesproduktion. Exempel på sådana ställen är områden som frigjorts från torvproduktion eller jordbruk, eller andra områden där träd klarar av att växa. Om ett område har särskilda natur- eller kulturvärden rekommenderas inte beskogning. På en del sådana här områden kan det till och med vara förbjudet i lag att etablera skog.

Genom hjälpplantering kan man se till att en alltför gles plantskog uppnår en tillräcklig täthet. Behovet av hjälpplantering bedöms genom att man inventerar alla planterade områden genast efter första växtsäsongen, och sådda och naturligt förnyade ytor efter tredje växtsäsongen. Samtidigt bedömer man hur stort antal plantor som behövs för hjälpplanteringen.